Natten mellan 9-10 november 2009
Ja nu är jag efter mycket om och men på jobbet i allafall.
Sov nästan ingenting natten till idag, orolig, var uppe och rökte och drack kaffe till och från.
Lyckades somna vid tio-snåret på förmiddagen och blev väckt av telefonen vid elva.
Jag hör Dannie i luren, hon flåsar och gråter. Försöker lugna henne för att få veta vad som hänt.
Hon berättar att hon och Joanna varit i Göteborg de senaste dygnen men nu blivit rejält osams. Om pengar givetvis och hur de ska tjänas in... Dannie blev rädd och drog ifrån lägenheten utan jacka efter ett tumult med Joanna. Har sprungit ut på gatan och bara fortsatt springa. Hon har ingen aning om var hon är och fryser.
Jag frågar henne vad hon tagit för droger och svaret blir "allt". Vilket är heroin, tjack, hasch, osv osv. Hör att hon är påverkad på andningen och frågar om hon tagit mephedron oxå, men det finns tydligen inte att tillgå i Gbg.
Jag försöker få henne att lugna sig medan tankarna far genom mitt huvud!
Hon gråter och pratar osammanhängande om att "de" är efter henne. Hon säger att hon ska försöka ta sig till centralen, men vet inte vilket håll den ligger åt.
Jag vet inte alls vart i Gbg hon befinner sig!
Lyckas övertala henne att jag ska få ringa upp Stefan som bor i Gbg för att få rådgivning, hon vägrar först. Efter lite trixande ger hon med sig. Jag vill inte släppa kontakten med henne så jag har henne kvar i luren medans jag ringer S från hemtelefonen. Tack gode gud, han är hemma!
Han ber mig att försöka få henne att lugna sig så hon kan få fram på vilken gata hon befinner sig, det tar ett tag men sedan får hon fram att hon ser en Preem-mack lite längre fram. Stefan ber henne vänta och slänger sig i en taxi. Jag skickar en bild på Dannie till Stefan.
Jag pratar med D fortfarande, tiden sniglar sig fram.... Efter ca 20 minuter är han där. Jag får honom till luren och han säger att han ska sätta D på första tåget till Örebro som går om ca 1,5 tim. Vi lägger på.
Passar på att ringa upp Bertil och informerar honom om läget. Röker och dricker kaffe oavbrutet...
Törs nästan inte hoppas på att det ska gå "så enkelt".
Jag och S har kontakt flera gånger under tiden innan tåget ska gå. Han tycker att hon verkar ganska fräsch även om hon är speedad. D och S har aldrig träffats förr.
När D äntligen sitter på tåget kan vi prata lite lugnare, hon berättar om allt som hänt de senaste dygnen. Om varför och hur de kom på att avvika ifrån Skogsgläntan. D:s version är att J har tjatat på henne sedan fredagskvällen om att hon hade "grejor" i en lägenhet och att det vore bra om D oxå ville hänga på. D är tveksam, men det argumentet som D köper är: -Jamen kan jag skita i mina två små barn så kan väl du strunta i dina föräldrar och din bror, det fattar du väl? Och på något jäkla sätt så verkar det vettigt för Dannie i den sekunden! (herregud, hur fan tänker en missbrukare egentligen??? )
De har tydligen stulit kläder på flera varuhus och sålt för att få mer pengar till droger. Men sen kom Joanna på idén om att D skulle sälja sig själv på Rosenhillsgatan (?) och det var då de blev osams när Dannie vägrade...
Är såå glad att hon tog mod till sig och lyckades dra därifrån!
Vi pratar om hur hon har tänkt sig det hela när hon kommer till Örebro. Hon berättar att hon verkligen har trivts i Basta-gruppen men att i nuläget så törs hon inte åka dit igen för att hon skäms så fruktansvärt. Jag försöker att förklara att hon egentligen inte har något att skämmas över i och med att hon faktiskt avbröt det hela och tog kontakt med mig. Hon hade lika gärna kunnat fullfölja planerna eller ringt någon annan.
Mitt i alltihopa så är jag så stolt över henne att hon faktiskt förstod att mig kan hon alltid ringa till! Stolt, kanske inte är det rätta ordet, men jag är nöjd över beslutet som hon tog.
Vi lade på för att spara på hennes batteri i telefonen. Jag ringde upp chefen på Basta och pratade med honom. Han förklarade att alla hade blivit jätteledsna när de förstod att D hade dragit. Han var uppriktigt förvånad. Han menade att D hade alla de rätta "koderna" för att lyckas vara/bli drogfri.
Jag sa att D skämdes för mycket för att ta kontakt med honom men han bad mig hälsa att alla där var ju gamla "busar" som gjort så mycket värre saker än hon gjort nu.
Eftermiddagen gick långsamt, D:s tåg skulle komma in 16:52.
Jag ringde upp Jove och frågade om hon kunde tänka sig att följa med till stationen och hämta henne (Bertil skulle till Uppsala i två dagar).
Absolut kunde hon det, även Jessica skulle följa med.
Vilka kalaspinglor!
Vi spånade lite i telefonen om hur vi skulle lägga upp det hela kvällen osv. jag skulle ju jobba natt och David jobbar ju till kl 21:00.
Ingen av tjejerna hade problem med att stanna, även över natten.
Jessica har en liten dotter på 1 månad som var tvungen att följa med pga amning.
Vi stod vid tåget redan en kvart innan det kom in och bara väntade... Tänk om hon försökte hoppa av tidigare? Jag och Jove delade på oss när tåget närmade sig perrongen. Jag gick åt ena hållet och J åt det andra.
Usch vad nervös jag var!
Precis när jag tror att hon inte är med och tar upp telefonen för att ringa henne, ropar Jove på mig.
Där var hon ju! Vi kramas och tårarna kommer, hon är iskall! Jove lånar ut sin jacka till D och vi går emot bilen. Dannie blir lite ställd när Simone sitter i en barnstol i bilen. Hon vill egntligen inte träffa henne när hon är så hög som hon är nu. Vi förklarar att det är ingen fara och att hon kommer inte få röra, eller hålla henne idag i alla fall.
Vi kommer äntligen hem till lägenheten, D är lite reserverad i början, man ser att hon skäms... ger henne lite mat och förmår henne att dricka lite, hon har inte druckit på två dygn och acetonlukten är ganska skarp från hennes mun.
Hon luktar gott för övrigt och ser frisk ut. D har ju då aldrig lyckats få nån färg på sin kropp men nu har hon faktiskt det efter ihärdigt solande nere på Basta. Hon är väldigt nöjd över det , det märks.
Jag berättar för henne vad chefen på Basta sagt till mig, och även att de kan tänka sig att ta tillbaka henne tidigare än efter tre månader som är brukligt. Han skulle ha något möte nu i kväll och lägga fram förslaget att en månad räckte för Dannies
del. Det vore ju skönt om D kunde komma tillbaka dit igen. Frågan är nu bara vad vi gör i en månads tid??? Jove säger att D kan vara mycket hos henne där det även finns hästar att tillgå och Jessica skojar och säger att det vore ju bra att få hjälp med Simone ibland så hon kommer in i duschen NÅN gång per vecka åtminstone! Dannie skrattar och börjar slappna av lite.
Efter nån timme eller så kan hon äntligen gå och kissa vilket hon inte heller har gjort sedan i lördags! Man märker på henne att hon är slutkörd i kroppen men fortfarande för speedad för att koppla av och somna.
Vi bestämmer att Jove ska ta med sig Dannie hem till Stortorp över natten så jag kan åka och jobba.
Och nu sitter jag här, är dödligt trött men glad att Dannie är i trygghet just nu i alla fall. Jag har säkert glömt bort en massa som har hänt men det kommer jag nog på efter vägen.... Håller alla tummar just nu!!
måndag 9 november 2009
söndag 8 november 2009
söndagen den 8 november 2009
Fy fan säger jag bara!
NU är det igång igen! Trodde D hade fattat vid det här laget, men icke!
Hon flyttade till Skogsgläntan i fredags och allt skulle bli SÅÅ bra.
Har haft en märklig känsla i maggropen sedan igår då hon inte svarat på telefonen. Messade även henne att hon inte får glömma bort att det är farsdag idag. Började ringa henne i förmiddags, men inget svar. Ringde sen upp Joanna som bor på samma ställe, men hon tryckte upptaget båda gångerna. Ringer till Basta-gruppen och får prata med en P där. Han berättar att D drog igår kväll tillsammans med Joanna. Enligt honom har de inte märkt något på D men däremot har Joanna varit lite tvär på sistone.
Saken är oxå att både på Lunden och på Basta har de varit tveksamma att låta J och D vara på samma ställe. De tycker tt J har dåligt inflytande på Dannie.
Har ju inte skrivit något om D:s situation på länge men så här är det:
D fick flytta till Borås i slutet av sommaren och trivdes väldigt bra. Efter några veckor blev de flesta förflyttade till det "nya" Basta som heter Skogsgläntan och ligger närmare Göteborg. D blev besviken att inte få flytta med i och med att det bara blev äldre kvar på Tubbekulla som det heter.
När man är på Basta får man inte lämna det själv det första året och om man måste det så måste någon "gamling" vara med. En av D:s kamrater dog genom en olyckshändelse på Bali och D fick tillåtelse att gå på begravningen som skulle vara här i Örebro.
D hade med sig en man från Basta och de gick på begravningen av Alle, sedan kom de förbi och fikade lite Det var helt suveränt att få träffa henne igen!
Hon verkade må bra men sa att hon verkligen ville flytta till det nya stället, sa att hon tappade motivationen när det inte fanns folk i hennes egen ålder där hon nu bodde.
Jo vi höll väl med om det vi oxå.... Tydligen helt fel!
Hon var alltså bara ett dygn på Skogsgläntan innan hon blev övertalad att "dra".
Känns så hopplöst att börja om igen...
David kom just och berättade att Dannie messat honom nyss, att "allt var bra"....
Vet inte hur de på Basta ställer sig om hon beslutar sig för att återvända, får hon komma tillbaka då eller? Allt känns ovisst just nu.... D:s LVM-dom gick ut den 1:a November så nu är hon bara en "vanlig" strulig unge igen! Kommer inte att bli lyst eller nåt sånt tyvärr...
Har haft bloggen upplåst ett tag men låste den direkt när jag fick reda på att D dragit, för här ska hon inte få nån info i alla fall!!
Nu ska det alltså börja igen med sömnlösa nätter och oro hela tiden! Inte veta var hon är eller hur hon mår.... vet inte om jag orkar en gång till!
Fy fan säger jag bara!
NU är det igång igen! Trodde D hade fattat vid det här laget, men icke!
Hon flyttade till Skogsgläntan i fredags och allt skulle bli SÅÅ bra.
Har haft en märklig känsla i maggropen sedan igår då hon inte svarat på telefonen. Messade även henne att hon inte får glömma bort att det är farsdag idag. Började ringa henne i förmiddags, men inget svar. Ringde sen upp Joanna som bor på samma ställe, men hon tryckte upptaget båda gångerna. Ringer till Basta-gruppen och får prata med en P där. Han berättar att D drog igår kväll tillsammans med Joanna. Enligt honom har de inte märkt något på D men däremot har Joanna varit lite tvär på sistone.
Saken är oxå att både på Lunden och på Basta har de varit tveksamma att låta J och D vara på samma ställe. De tycker tt J har dåligt inflytande på Dannie.
Har ju inte skrivit något om D:s situation på länge men så här är det:
D fick flytta till Borås i slutet av sommaren och trivdes väldigt bra. Efter några veckor blev de flesta förflyttade till det "nya" Basta som heter Skogsgläntan och ligger närmare Göteborg. D blev besviken att inte få flytta med i och med att det bara blev äldre kvar på Tubbekulla som det heter.
När man är på Basta får man inte lämna det själv det första året och om man måste det så måste någon "gamling" vara med. En av D:s kamrater dog genom en olyckshändelse på Bali och D fick tillåtelse att gå på begravningen som skulle vara här i Örebro.
D hade med sig en man från Basta och de gick på begravningen av Alle, sedan kom de förbi och fikade lite Det var helt suveränt att få träffa henne igen!
Hon verkade må bra men sa att hon verkligen ville flytta till det nya stället, sa att hon tappade motivationen när det inte fanns folk i hennes egen ålder där hon nu bodde.
Jo vi höll väl med om det vi oxå.... Tydligen helt fel!
Hon var alltså bara ett dygn på Skogsgläntan innan hon blev övertalad att "dra".
Känns så hopplöst att börja om igen...
David kom just och berättade att Dannie messat honom nyss, att "allt var bra"....
Vet inte hur de på Basta ställer sig om hon beslutar sig för att återvända, får hon komma tillbaka då eller? Allt känns ovisst just nu.... D:s LVM-dom gick ut den 1:a November så nu är hon bara en "vanlig" strulig unge igen! Kommer inte att bli lyst eller nåt sånt tyvärr...
Har haft bloggen upplåst ett tag men låste den direkt när jag fick reda på att D dragit, för här ska hon inte få nån info i alla fall!!
Nu ska det alltså börja igen med sömnlösa nätter och oro hela tiden! Inte veta var hon är eller hur hon mår.... vet inte om jag orkar en gång till!
måndag 19 oktober 2009
Natten mellan 20-21 Oktober.
Ja nu var det rätt länge sedan jag skrev något, och det är ju kanske positivt!?
Nåja allt går väldigt bra med Dannie och hon bor nu på Basta, ett arbetskollektiv utanför Borås. Vägen dit var väldigt lång och inte helt enkel. Det blev några turer innan hon hittade rätt. Första anhalten från Lunden blev ett ställe som hette Provita, där hon bara stannade ett dygn. Hon märkte själv att det inte var något för henne med att sitta i grupp och diskutera sina problem. (vilket var deras filosofi).
Är så glad att hon inte rymde utan tog kontakt med Lunden och bad dem hämta henne. Hon berättade givetvis inget för personalen på Provita, utan huxflux stod Lundens personal där med bilen och hämtade henne. Hon var nog rädd att de skulle försöka övertala henne att stanna, hon är inte dum inte... :)
Hemma i Örebro började det bli dax att ta itu med hennes lägenhet vilket inte var det roligaste jag varit med om... Som tur var så fick jag hjälp av "tjejerna" och några arbetskamrater med städningen. (vilken givetvis inte var till ÖBO:s belåtenhet !!? )
Dannie sa till slut att låt det gå till de övriga skulderna, kändes surt eftersom vi slitit så! Hade varit bättre att låta ett städbolag ta allt på en gång.
Att tömma lägenheten var oxå ett helt företag, krävdes lite list och mycket humor. Dannie ville att vi skulle slänga allt men det kan man ju inte göra så det gick till såhär: Vi sålde det som gick att sälja, magasinerade en del och resten "dealade" jag ut till Dannies kompisar ! "Milla, vill du ha en stekpanna?" "-ja gärna " "BRA då får du ta wokpannan oxå!" Så kunde det låta... Det var så fruktansvärt mycket saker som skulle bort och slitigt var det. Jove blev väl påtvingad ett par mindre vackra ljuslyktor för att hon ville ha några snygga, ha ha! Allt går att bli av med med mördande reklam!
Tro det eller ej under alla timmar som jag städade så hade jag/vi faktiskt på oss partyhattar som vi hade hittat hemma hos Dannie, vilket gjorde det lite lättare. Kan lova att vi inte var alltför fagra... Varför har en människa flera paket med partyhattar??? :)
Ja nu var det rätt länge sedan jag skrev något, och det är ju kanske positivt!?
Nåja allt går väldigt bra med Dannie och hon bor nu på Basta, ett arbetskollektiv utanför Borås. Vägen dit var väldigt lång och inte helt enkel. Det blev några turer innan hon hittade rätt. Första anhalten från Lunden blev ett ställe som hette Provita, där hon bara stannade ett dygn. Hon märkte själv att det inte var något för henne med att sitta i grupp och diskutera sina problem. (vilket var deras filosofi).
Är så glad att hon inte rymde utan tog kontakt med Lunden och bad dem hämta henne. Hon berättade givetvis inget för personalen på Provita, utan huxflux stod Lundens personal där med bilen och hämtade henne. Hon var nog rädd att de skulle försöka övertala henne att stanna, hon är inte dum inte... :)
Hemma i Örebro började det bli dax att ta itu med hennes lägenhet vilket inte var det roligaste jag varit med om... Som tur var så fick jag hjälp av "tjejerna" och några arbetskamrater med städningen. (vilken givetvis inte var till ÖBO:s belåtenhet !!? )
Dannie sa till slut att låt det gå till de övriga skulderna, kändes surt eftersom vi slitit så! Hade varit bättre att låta ett städbolag ta allt på en gång.
Att tömma lägenheten var oxå ett helt företag, krävdes lite list och mycket humor. Dannie ville att vi skulle slänga allt men det kan man ju inte göra så det gick till såhär: Vi sålde det som gick att sälja, magasinerade en del och resten "dealade" jag ut till Dannies kompisar ! "Milla, vill du ha en stekpanna?" "-ja gärna " "BRA då får du ta wokpannan oxå!" Så kunde det låta... Det var så fruktansvärt mycket saker som skulle bort och slitigt var det. Jove blev väl påtvingad ett par mindre vackra ljuslyktor för att hon ville ha några snygga, ha ha! Allt går att bli av med med mördande reklam!
Tro det eller ej under alla timmar som jag städade så hade jag/vi faktiskt på oss partyhattar som vi hade hittat hemma hos Dannie, vilket gjorde det lite lättare. Kan lova att vi inte var alltför fagra... Varför har en människa flera paket med partyhattar??? :)
måndag 13 juli 2009
Måndagen den 13 Juli 2009
Allt går upp och ner hela tiden.... Dannie mår bra men oss övriga är det sisådär med.
Just i dag känns allting jättejobbigt. Har jobbar i natt och inte sovit speciellt mycket, vilket givetvis påverkar mig.
Känner så många olika känslor på samma gång: skuld, hjälplöshet, frustration och rädsla. Jag vill så himla gärna åka ner och träffa henne igen, snart! Inte alltid så enkelt. Har verkligen inte råd att åka ner själv med bil, skulle nog inte klara att köra så långt själv heller för den delen. Tåg kostar typ 1200 t/r. Och det som nästan är jobbigast är att Dannie längtar så mycket efter David oxå och då blir det ju inte mindre komplicerat. Han skulle givetvis kunna ta ledigt en extradag men han har inget körkort så jag måste lik förbannat köra själv!
Folk som kan tänka sig att åka med ner har inte semester eller har sina barn, det suger.... Vet att jag kanske låter självisk just nu men det är så jag känner. Pratade just med J och han försökte få mig lite gladare, och givetvis lyckas han som vanligt!!! =)
Var bara tvungen att skriva av mig en stund, jag vet att det snart kommer kännas bättre...
Kram alla goa vänner!
Allt går upp och ner hela tiden.... Dannie mår bra men oss övriga är det sisådär med.
Just i dag känns allting jättejobbigt. Har jobbar i natt och inte sovit speciellt mycket, vilket givetvis påverkar mig.
Känner så många olika känslor på samma gång: skuld, hjälplöshet, frustration och rädsla. Jag vill så himla gärna åka ner och träffa henne igen, snart! Inte alltid så enkelt. Har verkligen inte råd att åka ner själv med bil, skulle nog inte klara att köra så långt själv heller för den delen. Tåg kostar typ 1200 t/r. Och det som nästan är jobbigast är att Dannie längtar så mycket efter David oxå och då blir det ju inte mindre komplicerat. Han skulle givetvis kunna ta ledigt en extradag men han har inget körkort så jag måste lik förbannat köra själv!
Folk som kan tänka sig att åka med ner har inte semester eller har sina barn, det suger.... Vet att jag kanske låter självisk just nu men det är så jag känner. Pratade just med J och han försökte få mig lite gladare, och givetvis lyckas han som vanligt!!! =)
Var bara tvungen att skriva av mig en stund, jag vet att det snart kommer kännas bättre...
Kram alla goa vänner!
tisdag 30 juni 2009
Onsdagen den 1 Juli 2009
Härligt men oj så tufft!
Var nere i Lund igår och hälsade på D.
Jag, Jove och Jessica startade kl 06.00 från Örebro. Supervarmt hela dagen och en AC som inte riktigt funkade. Resan gick bra och vi bubblade hela vägen ner.
Hade fått tid kl 13 men vi var lite tidiga så tjugo i ringde jag på nere på Lunden.
Hade pratat med D:s kontaktperson dagen innan och fått veta att pga att det inte bara var familjen som skulle komma skulle besöket vara bevakat. Vi gjorde upp att jag skulle gå in själv först så jag fick kramas lite själv med D innan tjejerna kom. Ingen kroppskontakt är tillåten när det gäller kompisar.
Jag fick komma in i ett rum som bestod av ett bord och fem galonklädda karmstolar, det var svalt och skönt därinne. Det tog nog tio minuter innan D kom. Jag funderade mycket på hur hon skulle vara och bete sig när vi träffades. Så hör jag hur det skramlar till och en dörr öppnas längre bort i korridoren och sen står hon där...
Gud va fin hon är! Vi kramas länge och tårarna kommer. Hon känns helt annorlunda att krama nu mot en månad tidigare när hon var så himla mager. Nu har hon återfått formerna nästan helt. Vi sitter bara och tittar på varandra, känns inte ens konstigt att Frida (kontaktpersonen) är med. Vi pratar lite praktiska saker en stund sen säger jag att jag ska ringa in tjejerna som sitter i bilen utanför och väntar.
När Jove och Jessica kommer in så börjar de prata i munnen på varandra. D vill så himla gärna klämma lite på Jessicas mage, hon är i vecka 28 nu eller nåt. Det får hon givetvis inte, kan tänkas lite löjligt men regler är regler.
Besökstiden bara rinner iväg.
D berättar mycket om hur det är att vara där och även lite jobbiga saker som hon vill erkänna att hon gjort tidigare. Helt plötsligt så förstår jag vissa saker! Kontoutdrag från min bank som har varit konstiga, konstiga köp med mitt kort osv. Hon har även använt min bil vid ett flertal tillfällen när jag inte varit hemma. Tänk om något skulle ha hänt när hon körde!? Hon har ju inget körkort... Chockad, javisst men jag blir glad att hon bestämt sig för att vara helt ärlig from nu. Hoppas bara att det är slut med alla knepigheter, vill kunna lita på henne igen.
Nu vill jag bara fokusera på framtiden och inte älta gammalt skit. Jag ser på Dannie att hon tycker det är jobbigt att berätta allt för mig men jag säger att det är ingen fara. Är som sagt bara glad över att hon har kommit så långt att hon VILL berätta.
Jag sneglar på mobilen och ser att klockan snart är tre, hoppas att Frida ska glömma bort tiden lite så vi får umgås lite mera.
Prick 15:00 avbryter hon besöket. Nu blir det riktigt jobbigt. Vi kramas länge och både jag och D har svårt att släppa taget om varandra.
D passar på att peta lite på Jessicas mage.... =)
När vi kommer ut så är det varmare än nånsin, känns sisådär att sätta sig i bilen igen. Tjejerna som inte träffat D på länge pratar om hur skönt det var att se D nu när hon är lite mer som hon brukar vara. Båda två har varit ganska tuffa med D under eftermiddagen, vilket jag tycker är bra. De vill att hon ska förstå att de tolererar inte en massa skit men att de finns där för att stötta henne i framtiden. Vilka pinglor!! Blir faktiskt tårögd nu när jag skriver om det. ALLA som hamnar i samma situation som D skulle ha sådana vänner!
Resan hem går om möjligt ännu fortare än ditresan. När vi nästan är hemma i Örebro så ringer Dannie.
Hon är så otroligt glad! Hon säger att det här var det bästa som hänt henne på länge. D lovordar oss och berättar att hon har gått och viftat och visat korten som jag lämnade in för alla därinne. Hon är så stolt över mig, David och Bertil.... Vilken känsla! Jag börjar gråta lite när jag hör glädjen i hennes röst, hon får prata med Jove och Jessica en snabbis oxå. När vi lägger på så är vi tre i bilen nästan löjligt glada och rörda över D:s ord. Vi bestämmer att åka ner igen ganska snart....
Härligt men oj så tufft!
Var nere i Lund igår och hälsade på D.
Jag, Jove och Jessica startade kl 06.00 från Örebro. Supervarmt hela dagen och en AC som inte riktigt funkade. Resan gick bra och vi bubblade hela vägen ner.
Hade fått tid kl 13 men vi var lite tidiga så tjugo i ringde jag på nere på Lunden.
Hade pratat med D:s kontaktperson dagen innan och fått veta att pga att det inte bara var familjen som skulle komma skulle besöket vara bevakat. Vi gjorde upp att jag skulle gå in själv först så jag fick kramas lite själv med D innan tjejerna kom. Ingen kroppskontakt är tillåten när det gäller kompisar.
Jag fick komma in i ett rum som bestod av ett bord och fem galonklädda karmstolar, det var svalt och skönt därinne. Det tog nog tio minuter innan D kom. Jag funderade mycket på hur hon skulle vara och bete sig när vi träffades. Så hör jag hur det skramlar till och en dörr öppnas längre bort i korridoren och sen står hon där...
Gud va fin hon är! Vi kramas länge och tårarna kommer. Hon känns helt annorlunda att krama nu mot en månad tidigare när hon var så himla mager. Nu har hon återfått formerna nästan helt. Vi sitter bara och tittar på varandra, känns inte ens konstigt att Frida (kontaktpersonen) är med. Vi pratar lite praktiska saker en stund sen säger jag att jag ska ringa in tjejerna som sitter i bilen utanför och väntar.
När Jove och Jessica kommer in så börjar de prata i munnen på varandra. D vill så himla gärna klämma lite på Jessicas mage, hon är i vecka 28 nu eller nåt. Det får hon givetvis inte, kan tänkas lite löjligt men regler är regler.
Besökstiden bara rinner iväg.
D berättar mycket om hur det är att vara där och även lite jobbiga saker som hon vill erkänna att hon gjort tidigare. Helt plötsligt så förstår jag vissa saker! Kontoutdrag från min bank som har varit konstiga, konstiga köp med mitt kort osv. Hon har även använt min bil vid ett flertal tillfällen när jag inte varit hemma. Tänk om något skulle ha hänt när hon körde!? Hon har ju inget körkort... Chockad, javisst men jag blir glad att hon bestämt sig för att vara helt ärlig from nu. Hoppas bara att det är slut med alla knepigheter, vill kunna lita på henne igen.
Nu vill jag bara fokusera på framtiden och inte älta gammalt skit. Jag ser på Dannie att hon tycker det är jobbigt att berätta allt för mig men jag säger att det är ingen fara. Är som sagt bara glad över att hon har kommit så långt att hon VILL berätta.
Jag sneglar på mobilen och ser att klockan snart är tre, hoppas att Frida ska glömma bort tiden lite så vi får umgås lite mera.
Prick 15:00 avbryter hon besöket. Nu blir det riktigt jobbigt. Vi kramas länge och både jag och D har svårt att släppa taget om varandra.
D passar på att peta lite på Jessicas mage.... =)
När vi kommer ut så är det varmare än nånsin, känns sisådär att sätta sig i bilen igen. Tjejerna som inte träffat D på länge pratar om hur skönt det var att se D nu när hon är lite mer som hon brukar vara. Båda två har varit ganska tuffa med D under eftermiddagen, vilket jag tycker är bra. De vill att hon ska förstå att de tolererar inte en massa skit men att de finns där för att stötta henne i framtiden. Vilka pinglor!! Blir faktiskt tårögd nu när jag skriver om det. ALLA som hamnar i samma situation som D skulle ha sådana vänner!
Resan hem går om möjligt ännu fortare än ditresan. När vi nästan är hemma i Örebro så ringer Dannie.
Hon är så otroligt glad! Hon säger att det här var det bästa som hänt henne på länge. D lovordar oss och berättar att hon har gått och viftat och visat korten som jag lämnade in för alla därinne. Hon är så stolt över mig, David och Bertil.... Vilken känsla! Jag börjar gråta lite när jag hör glädjen i hennes röst, hon får prata med Jove och Jessica en snabbis oxå. När vi lägger på så är vi tre i bilen nästan löjligt glada och rörda över D:s ord. Vi bestämmer att åka ner igen ganska snart....
tisdag 9 juni 2009
Tisdag den 9 Juni 2009
Kommer kanske inte att skriva så mycket här längre, känns som att det mesta är sagt.
Blir nog bara en massa upprepningar tror jag.
Dannie har i alla fall pratat med ÖBO idag och beslutat att säga upp sin lägenhet. Hon menar att hon behöver ju faktiskt inte en trea, och tillbaka till just DEN lägenheten vill hon inte. Klokt beslut tycker jag och B.
Hon hade fått paketet i dag som jag skickade till henne, glad över skivorna. Underkläderna hade hon inte fått än för det måste tvättas innan så det inte kommer in "droger eller liknande" med dom.... Ja iof är det kanske smart att de har den rutinen för man vet ju som sagt inte vad folk postar för grejor.
D låter fortfarande glad när man pratar med henne, verkar "trivas" så gott det går.
B tycker att vi ska dra ner på kontakten med henne och bara höra av oss två,tre ggr i veckan. Jag har ju lite svårt för det... Vill kolla så allt är oki. Fast det är kanske en ganska bra tanke egentligen. Låta henne få komma fram till saker på egen hand utan att jag lägger mig i!
Det har alltid varit lättare för B att vara ifrån barnen för han är ju lite mera van än vad jag är. Även innan allt det här hände så hade ju jag och D NÄSTAN daglig kontakt men givetvis inte alltid. I efterhand känner jag att jag borde förstått tidigare att allt inte var bra med henne. Men det är ju det här med att klippa navelsträngen...
Ens barn är ens allt och man gör precis allting för dem, ibland lite för mycket...
Pratade med en gammal kompis till mig förra veckan, har inte pratat med henne på över ett år. Hon hade fått reda på det här genom en gemensam bekant. När vi började prata så sa jag nästan på en gång att det är lättare om hon läser vad jag skrivit INNAN vi fortsatte samtalet. A-M har ingen mail så jag drog ut bloggen och skickade den till henne, skrev sedan att hon kunde ringa när hon hunnit smälta allt.
Hon ringde dagen efter och vi pratade väldigt länge. Vi pratade om våra barns olikheter (hon har oxå två,om än mycket yngre).
Jag har egentligen aldrig trott att D skulle gå så långt som hon gjort även om hon har hittat på en del mindre genomtänkta saker under åren.
David däremot har jag nog aldrig behövt oroa mig för, det är lite "Björnes magasin" över honom. Bekväm att ha att göra med både till humör och även socialt. Dock kanske lite FÖR bekväm.
D däremot har alltid sagt vad hon tyckt och hävdat sin åsikt på både bra och dåliga sätt. Har alltid stått upp för de svagare och aldrig blinkat för att gå emellan ett slagsmål. Jag har varit rädd för att hon ska råka illa ut ibland men aldrig på det här sättet...
Kommer kanske inte att skriva så mycket här längre, känns som att det mesta är sagt.
Blir nog bara en massa upprepningar tror jag.
Dannie har i alla fall pratat med ÖBO idag och beslutat att säga upp sin lägenhet. Hon menar att hon behöver ju faktiskt inte en trea, och tillbaka till just DEN lägenheten vill hon inte. Klokt beslut tycker jag och B.
Hon hade fått paketet i dag som jag skickade till henne, glad över skivorna. Underkläderna hade hon inte fått än för det måste tvättas innan så det inte kommer in "droger eller liknande" med dom.... Ja iof är det kanske smart att de har den rutinen för man vet ju som sagt inte vad folk postar för grejor.
D låter fortfarande glad när man pratar med henne, verkar "trivas" så gott det går.
B tycker att vi ska dra ner på kontakten med henne och bara höra av oss två,tre ggr i veckan. Jag har ju lite svårt för det... Vill kolla så allt är oki. Fast det är kanske en ganska bra tanke egentligen. Låta henne få komma fram till saker på egen hand utan att jag lägger mig i!
Det har alltid varit lättare för B att vara ifrån barnen för han är ju lite mera van än vad jag är. Även innan allt det här hände så hade ju jag och D NÄSTAN daglig kontakt men givetvis inte alltid. I efterhand känner jag att jag borde förstått tidigare att allt inte var bra med henne. Men det är ju det här med att klippa navelsträngen...
Ens barn är ens allt och man gör precis allting för dem, ibland lite för mycket...
Pratade med en gammal kompis till mig förra veckan, har inte pratat med henne på över ett år. Hon hade fått reda på det här genom en gemensam bekant. När vi började prata så sa jag nästan på en gång att det är lättare om hon läser vad jag skrivit INNAN vi fortsatte samtalet. A-M har ingen mail så jag drog ut bloggen och skickade den till henne, skrev sedan att hon kunde ringa när hon hunnit smälta allt.
Hon ringde dagen efter och vi pratade väldigt länge. Vi pratade om våra barns olikheter (hon har oxå två,om än mycket yngre).
Jag har egentligen aldrig trott att D skulle gå så långt som hon gjort även om hon har hittat på en del mindre genomtänkta saker under åren.
David däremot har jag nog aldrig behövt oroa mig för, det är lite "Björnes magasin" över honom. Bekväm att ha att göra med både till humör och även socialt. Dock kanske lite FÖR bekväm.
D däremot har alltid sagt vad hon tyckt och hävdat sin åsikt på både bra och dåliga sätt. Har alltid stått upp för de svagare och aldrig blinkat för att gå emellan ett slagsmål. Jag har varit rädd för att hon ska råka illa ut ibland men aldrig på det här sättet...
måndag 8 juni 2009
Måndag den 8 Juni 2009
Ja jag anade väl nästan det. Kom nyss hem ifrån D:s lägenhet och jag hittade ännu ett lån som hon tagit på 3000 kr. Bokfört den 23 Maj, alltså samma dag som hon lyckades rymma. Ringde upp företaget och ifrågasatte hur man kan ta ett lån utan att ha en giltig legitimation? Jo, var man befintlig kund så var det bara att köra på. Smidigt för de olika låneföretagen men en katastrof för lättlurade människor... Nu har jag spärrrat D hos DET företaget så ska hon låna igen så måste hon ha ett leg.
Jag plockade ihop lite underkläder och skivor och slängde på posten, förhoppningsvis har hon det i morgon. Jag struntade faktiskt i att skicka med digipassen och kontokortet, det får hon be om igen.
Pratade med B när jag kom hem och han tyckte egentligen inte att det var nåt större problem i sammanhanget, och ja visst det är det ju egentligen inte.
Ska prata lite med Dannie senare och se vad hon säger om det hela. Jag vill inte pressa henne för mycket som läget är nu. Bara hon håller sig motiverad att fortsätta och förstår att vi finns där för henne så länge hon kämpar på.
Ja jag anade väl nästan det. Kom nyss hem ifrån D:s lägenhet och jag hittade ännu ett lån som hon tagit på 3000 kr. Bokfört den 23 Maj, alltså samma dag som hon lyckades rymma. Ringde upp företaget och ifrågasatte hur man kan ta ett lån utan att ha en giltig legitimation? Jo, var man befintlig kund så var det bara att köra på. Smidigt för de olika låneföretagen men en katastrof för lättlurade människor... Nu har jag spärrrat D hos DET företaget så ska hon låna igen så måste hon ha ett leg.
Jag plockade ihop lite underkläder och skivor och slängde på posten, förhoppningsvis har hon det i morgon. Jag struntade faktiskt i att skicka med digipassen och kontokortet, det får hon be om igen.
Pratade med B när jag kom hem och han tyckte egentligen inte att det var nåt större problem i sammanhanget, och ja visst det är det ju egentligen inte.
Ska prata lite med Dannie senare och se vad hon säger om det hela. Jag vill inte pressa henne för mycket som läget är nu. Bara hon håller sig motiverad att fortsätta och förstår att vi finns där för henne så länge hon kämpar på.
söndag 7 juni 2009
Söndag den 7 Juni 2009
Nu har jag pratat med D varje kväll sedan hon kom till Lund, och det verkar som om hon verkligen har fattat grejen. Jag frågade henne om hon fortfarande var besviken/arg över sin LVM-dom, det var hon inte. D tycker att det var bra på ett sätt att vi kom på henne så tidigt i hennes "missbrukar-karriär".
Hon berättar att hon verkligen trivs på Lunden och att det är skönt att få komma bort från Örebro. Hon vet inte riktigt när vi kan komma och hälsa på men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge. Dannie berättade även att en personal som varit ledig några dagar trodde att hon var semestervikarie när han träffade henne...
Jag ska åka till hennes lägenhet i morgon och plocka ihop lite underkläder, CD-skivor och lite annat som hon behöver, får skicka det med posten. Hoppas att det inte finns några mer knepiga räkningar som ligger där bara.
Nu har jag pratat med D varje kväll sedan hon kom till Lund, och det verkar som om hon verkligen har fattat grejen. Jag frågade henne om hon fortfarande var besviken/arg över sin LVM-dom, det var hon inte. D tycker att det var bra på ett sätt att vi kom på henne så tidigt i hennes "missbrukar-karriär".
Hon berättar att hon verkligen trivs på Lunden och att det är skönt att få komma bort från Örebro. Hon vet inte riktigt när vi kan komma och hälsa på men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge. Dannie berättade även att en personal som varit ledig några dagar trodde att hon var semestervikarie när han träffade henne...
Jag ska åka till hennes lägenhet i morgon och plocka ihop lite underkläder, CD-skivor och lite annat som hon behöver, får skicka det med posten. Hoppas att det inte finns några mer knepiga räkningar som ligger där bara.
torsdag 4 juni 2009
Torsdagen den 4 Juni 2009
Ja äntligen får man väl säga...
Dannie blev flyttad till Lunden igår (onsdag). Hon ringde mig i går kväll strax efter fem, ja eller först fick jag tala med en kvinna som förklarade lite ang telefontider osv. D var på jättebra humör och tyckte det verkade bättre än Runna, hon hade iof bara hunnit vara där nån timme eller så men men... Jag tror att mycket gjorde att jag berättade vad L hade sagt om sina erfarenheter av Lunden, Tack så mycket L!!
Hon sa även att hon kommer få ha sina privata kläder så fort hon kommer till en vanlig avdelning.Hon är på intaget nu.
Hon pratade om resan ner till Lund och vilka stopp dom hade gjort och hon verkar ha kommit tillbaka lite till "gamla" D. Jag tror knappt att det är sant...
Vill inte hoppas för mycket men det är svårt att låta bli. Jag vill att hon ska använda sin berömda envishet till att ge sig sjutton på att klara det här nu!
B är lite mer skeptisk än vad jag är. Men jag VILL VILL VILL tro att det har vänt nu.
Ja äntligen får man väl säga...
Dannie blev flyttad till Lunden igår (onsdag). Hon ringde mig i går kväll strax efter fem, ja eller först fick jag tala med en kvinna som förklarade lite ang telefontider osv. D var på jättebra humör och tyckte det verkade bättre än Runna, hon hade iof bara hunnit vara där nån timme eller så men men... Jag tror att mycket gjorde att jag berättade vad L hade sagt om sina erfarenheter av Lunden, Tack så mycket L!!
Hon sa även att hon kommer få ha sina privata kläder så fort hon kommer till en vanlig avdelning.Hon är på intaget nu.
Hon pratade om resan ner till Lund och vilka stopp dom hade gjort och hon verkar ha kommit tillbaka lite till "gamla" D. Jag tror knappt att det är sant...
Vill inte hoppas för mycket men det är svårt att låta bli. Jag vill att hon ska använda sin berömda envishet till att ge sig sjutton på att klara det här nu!
B är lite mer skeptisk än vad jag är. Men jag VILL VILL VILL tro att det har vänt nu.
tisdag 2 juni 2009
Tisdag den 2 Juni 2009
Ja som vi misstänkte är inte D "prioriterad" i dag heller... Trött blir man.
Jag kom hem i morse och kunde inte somna utan väntade tills halv tio och försökte få tag i chefen på Runna som hade lovat att försöka se till att D kom iväg. Hon svarade inte i telefon så jag ringde till 1:an istället. En kvinna sa då att :nej tyvärr ingen transport i dag heller. Ringer B och meddelar det.
Somnar till slut. Pratar med B på em när jag vaknat och han har då fått tag i chefen som "nästan" kan lova att senast i morgon ska det vara löst. Hon pratade om att de kanske kunde ändra prioriterings-ordningen. Varför ha man inte gjort det tidigare???
Bävar lite för att ringa till D i kväll, vet inte riktigt vad jag ska säga för att peppa henne längre.
Tiden går långsamt för mig och jag kan inte ens tänka på hur det är för henne...
Återkommer senare.
Ja som vi misstänkte är inte D "prioriterad" i dag heller... Trött blir man.
Jag kom hem i morse och kunde inte somna utan väntade tills halv tio och försökte få tag i chefen på Runna som hade lovat att försöka se till att D kom iväg. Hon svarade inte i telefon så jag ringde till 1:an istället. En kvinna sa då att :nej tyvärr ingen transport i dag heller. Ringer B och meddelar det.
Somnar till slut. Pratar med B på em när jag vaknat och han har då fått tag i chefen som "nästan" kan lova att senast i morgon ska det vara löst. Hon pratade om att de kanske kunde ändra prioriterings-ordningen. Varför ha man inte gjort det tidigare???
Bävar lite för att ringa till D i kväll, vet inte riktigt vad jag ska säga för att peppa henne längre.
Tiden går långsamt för mig och jag kan inte ens tänka på hur det är för henne...
Återkommer senare.
måndag 1 juni 2009
Måndag den 1 Juni 2009
Ja hela helgen har gått nu...
D ringde mig vid tolv i lördags och berättade att hon inte skulle bli förflyttad förrän tidigast måndag! D känner sig otroligt lurad av alla, hon förstår dock att jag och B inte har haft något med det att göra. Hon låter nästan apatisk på rösten. Jag kan inte annat än att hålla med henne och lovar att ta reda på vad som hänt. Pratar en stund med P och han säger att D inte vill göra någonting, inte ta någon medicin, röka eller gå ut i rastgården.
Jag ringde upp B som fortfarande var i Prag och berättade vad som hänt (eller INTE hänt rättare sagt!)
Han blir fly förbannad. Ska komma hem senare under eftermiddagen och vi ska prata mer då.
Vi har kontakt med D både på lördagskvällen och även söndag. Hon kommer faktiskt i håg att gratta mig på morsdag, kan tänkas lite löjligt men jag blir jätteglad. Jag vet inte om hon låtsas för min skull men vi skojar till och med lite. David kommer även hem med en blomma vilket jag tror aldrig har hänt förr. Det brukar alltid vara D som fixar med sånt.
I dag har det varit jättevarmt så jag och ett gäng åkte till ett bad utanför stan. Har säkert pratat sammanlagt över en timme telefon på stranden. En kompis till mig ska nämligen åka till Lund i morgon och då föddes idén att jag skulle kunna åka med och D oxå. Jag och B började ringa runt. Polisen, socialen, SIS och tillslut fick vi reda på att det var föreståndaren på Runna som kunde besluta det. Efter många samtal till TPC (transport centralen?) så kom det fram att varför D inte blivit skjutsad än är för att hon inte är "prioriterad"!! Hur tänker dom egentligen? Här har dom lovat en ung tjej som trots allt lämnat in sig själv att det inte är några som helst problem att fixa så hon kommer dit dom ska. De försöker förklara att det inte alltid är lämpligt med att sätta en tjej med vem som helst. De kör ju samåkning. Visst det köper jag. De är inte så pigga på att släppa iväg D med någon annan men vi gjorde ju i alla fall ett försök.
Vi får besked i morgon bitti om hon kommer iväg under tisdagen men de sa att chansen är ca 50% att det blir så....
Jag pratade nyss med D och hon lät något piggare men inte direkt gladare. Hon har blivit förflyttad från intaget till 1:an igen. JAG kan tycka det är bättre men det gör inte hon. D berättade att det var samma kille som jobbade natten som var som när hon rymde. Han verkade inte direkt munter när hon ringde efter vatten mitt i natten. Däremot så kände han ordentligt på dörren när han gick, jag och D skrattade gott!
Nya friska tag i morgon igen!
Ja hela helgen har gått nu...
D ringde mig vid tolv i lördags och berättade att hon inte skulle bli förflyttad förrän tidigast måndag! D känner sig otroligt lurad av alla, hon förstår dock att jag och B inte har haft något med det att göra. Hon låter nästan apatisk på rösten. Jag kan inte annat än att hålla med henne och lovar att ta reda på vad som hänt. Pratar en stund med P och han säger att D inte vill göra någonting, inte ta någon medicin, röka eller gå ut i rastgården.
Jag ringde upp B som fortfarande var i Prag och berättade vad som hänt (eller INTE hänt rättare sagt!)
Han blir fly förbannad. Ska komma hem senare under eftermiddagen och vi ska prata mer då.
Vi har kontakt med D både på lördagskvällen och även söndag. Hon kommer faktiskt i håg att gratta mig på morsdag, kan tänkas lite löjligt men jag blir jätteglad. Jag vet inte om hon låtsas för min skull men vi skojar till och med lite. David kommer även hem med en blomma vilket jag tror aldrig har hänt förr. Det brukar alltid vara D som fixar med sånt.
I dag har det varit jättevarmt så jag och ett gäng åkte till ett bad utanför stan. Har säkert pratat sammanlagt över en timme telefon på stranden. En kompis till mig ska nämligen åka till Lund i morgon och då föddes idén att jag skulle kunna åka med och D oxå. Jag och B började ringa runt. Polisen, socialen, SIS och tillslut fick vi reda på att det var föreståndaren på Runna som kunde besluta det. Efter många samtal till TPC (transport centralen?) så kom det fram att varför D inte blivit skjutsad än är för att hon inte är "prioriterad"!! Hur tänker dom egentligen? Här har dom lovat en ung tjej som trots allt lämnat in sig själv att det inte är några som helst problem att fixa så hon kommer dit dom ska. De försöker förklara att det inte alltid är lämpligt med att sätta en tjej med vem som helst. De kör ju samåkning. Visst det köper jag. De är inte så pigga på att släppa iväg D med någon annan men vi gjorde ju i alla fall ett försök.
Vi får besked i morgon bitti om hon kommer iväg under tisdagen men de sa att chansen är ca 50% att det blir så....
Jag pratade nyss med D och hon lät något piggare men inte direkt gladare. Hon har blivit förflyttad från intaget till 1:an igen. JAG kan tycka det är bättre men det gör inte hon. D berättade att det var samma kille som jobbade natten som var som när hon rymde. Han verkade inte direkt munter när hon ringde efter vatten mitt i natten. Däremot så kände han ordentligt på dörren när han gick, jag och D skrattade gott!
Nya friska tag i morgon igen!
fortsättning Fredag den 29 Maj 2009
Jonte kom över och masserade D nån timme och hon tyckte det kändes något bättre efteråt. Jag fortsatte att försöka att få klarhet i vad som skulle hända om D lämnade in sig själv. På em fick vi klartecken! Det finns en plats på Lunden i Lund. Det var bara för D att infinna sig på stationen för något som kallades för "handräckning". Frågade även då när hon skulle bli transporterad dit. Det skulle ske i princip direkt.
Vi ringde David som fick komma hem ifrån jobbet tidigare för att hinna träffa D. Hon plockade ihop lite saker som hon skulle kunna få användning för senare när hon kommer på ett "riktigt" behandlingshem. Lunden är ett LVM-hem och tanken är inte att hon ska vara kvar där.
Vi gick ut till bilen och började åka, det knöt sig i magen på mig när vi närmade oss polisstationen. Usch, nu skulle jag ju inte få se henne på jättelänge igen...
Dygnet som vi fick ihop var värt så otroligt mycket både för D och mig.
När vi kommer in så är det fullsmockat med folk där inne. De flesta där för att söka pass och det var gudskelov en annan kö dit. Vi fick en nummer. Det var bara en före oss. Nån tysk turist som råkat ut för något. Det tog tid.
Jag ser att tårarna börjar komma i D:s ögon och då börjar jag också. När vi kommer fram till luckan och säger vårat ärende så gråter både jag och D ganska mycket. Poliskvinnan säger genast att vi får komma in i ett rum därbakom så vi slipper stå i väntsalen med alla nyfikna människor.
Vi blir sittandes i ett rum en stund, en polis säger till oss att ta våran tid på oss. Vi pratar lite och kramas hela tiden, jag ser att David också kämpar mot gråten.
Efter ca 10 minuter känner vi oss redo. De kommer och leder bort D...
Jag kan knappt prata när vi kommer utanför stationen, jag försökte i det längsta behålla ögonkontakt med D. Det känns så hemskt!! Nu har jag ännu en gång förlorat henne även om det är i ett gott syfte. David säger när vi står vid bilen att det faktiskt kändes som VANLIGA D nu igen...Jag tycker att D gjorde ett otroligt modigt och klokt val.... Tror inte att hon riktigt har kommit till insikt men åtminstone en bit på väg. Klockan är nu tre på em.
Vid halv niotiden på kvällen ringer jag polisen för att fråga hur det gått. Jag få då till svar att D tyvärr var tvungen att stanna till på en annan anhalt innan Lunden. Jag frågar med skepsis i rösten: inte Runnagården väl?
Jo tyvärr svarar kvinnan i telefonen. Faan!
Ringer upp Runnagården och får prata med en otroligt trevlig man,P.
P förklarar att transporten har blivit lite försenad men att D kommer att vara i väg på lördag fm. Han tycker oxå synd om D som behövde komma tillbaka, han säger även att det var bra att vi gjorde anmälan mot Runnagården. D sover just nu och jag ber honom att inte väcka henne. Jag hoppas att hon kan sova sig igenom hela natten.
Jonte kom över och masserade D nån timme och hon tyckte det kändes något bättre efteråt. Jag fortsatte att försöka att få klarhet i vad som skulle hända om D lämnade in sig själv. På em fick vi klartecken! Det finns en plats på Lunden i Lund. Det var bara för D att infinna sig på stationen för något som kallades för "handräckning". Frågade även då när hon skulle bli transporterad dit. Det skulle ske i princip direkt.
Vi ringde David som fick komma hem ifrån jobbet tidigare för att hinna träffa D. Hon plockade ihop lite saker som hon skulle kunna få användning för senare när hon kommer på ett "riktigt" behandlingshem. Lunden är ett LVM-hem och tanken är inte att hon ska vara kvar där.
Vi gick ut till bilen och började åka, det knöt sig i magen på mig när vi närmade oss polisstationen. Usch, nu skulle jag ju inte få se henne på jättelänge igen...
Dygnet som vi fick ihop var värt så otroligt mycket både för D och mig.
När vi kommer in så är det fullsmockat med folk där inne. De flesta där för att söka pass och det var gudskelov en annan kö dit. Vi fick en nummer. Det var bara en före oss. Nån tysk turist som råkat ut för något. Det tog tid.
Jag ser att tårarna börjar komma i D:s ögon och då börjar jag också. När vi kommer fram till luckan och säger vårat ärende så gråter både jag och D ganska mycket. Poliskvinnan säger genast att vi får komma in i ett rum därbakom så vi slipper stå i väntsalen med alla nyfikna människor.
Vi blir sittandes i ett rum en stund, en polis säger till oss att ta våran tid på oss. Vi pratar lite och kramas hela tiden, jag ser att David också kämpar mot gråten.
Efter ca 10 minuter känner vi oss redo. De kommer och leder bort D...
Jag kan knappt prata när vi kommer utanför stationen, jag försökte i det längsta behålla ögonkontakt med D. Det känns så hemskt!! Nu har jag ännu en gång förlorat henne även om det är i ett gott syfte. David säger när vi står vid bilen att det faktiskt kändes som VANLIGA D nu igen...Jag tycker att D gjorde ett otroligt modigt och klokt val.... Tror inte att hon riktigt har kommit till insikt men åtminstone en bit på väg. Klockan är nu tre på em.
Vid halv niotiden på kvällen ringer jag polisen för att fråga hur det gått. Jag få då till svar att D tyvärr var tvungen att stanna till på en annan anhalt innan Lunden. Jag frågar med skepsis i rösten: inte Runnagården väl?
Jo tyvärr svarar kvinnan i telefonen. Faan!
Ringer upp Runnagården och får prata med en otroligt trevlig man,P.
P förklarar att transporten har blivit lite försenad men att D kommer att vara i väg på lördag fm. Han tycker oxå synd om D som behövde komma tillbaka, han säger även att det var bra att vi gjorde anmälan mot Runnagården. D sover just nu och jag ber honom att inte väcka henne. Jag hoppas att hon kan sova sig igenom hela natten.
torsdag 28 maj 2009
Fredag morgon den 29 Maj 2009
06:14
Det har hänt en del sen sist.
Jag fick inte nån som helst kontakt med D på över ett och ett halvt dygn och jag höll på att förgås av oro...
Pratade med allt och alla men ingen hade hört något. Försökte ta kontakt med henne både på FB och Bilddagboken utan resultat, ingen av hennes kompisar lyckades heller.
Jag lyckades faktiskt sova nästan 7 timmar sammalagt natten till i går och vaknade och kände att jag fick lite nya krafter. Hade jobbat 33 timmar på tre dygn så det var välbehövligt.
Hade bestämt mig för att åka och fika med Johan innan jobbet. Men så blev det inte.
Jag satt vid datorn vid halv sju och pratade med nån å MSN när plötsligt D skriver till mig på chatten. Hon skriver bara : -Hej! Jag svarar. Frågar hur hon mår och hon skriver :-sådär. Jag tar en chansning och frågar om hon kan tänka sig att träffas på neutral plats eller prata i telefon? Kommer du ringa polisen då, frågar hon. Nej! svarar jag. Oki då ringer jag dig nu.
Hjärtat nästan stannar i halsgropen på mig så lycklig blir jag!
Det tar bara en halv minut så ringer hon. Hon låter liten på rösten. Jag frågar lite om hur hon har det och då börjar hon gråta....
Jag frågar om jag ska komma och hämta henne och hon säger : ja, men jag vill inte att du ringer polisen. Jag lovar återigen. Hon berättar var hon befinner sig och jag säger att jag kommer om tio minuter.
Lägger på. Skakar i hela kroppen. Ringer till B som är i Prag och berättar. Vill att vi är två som bestämmer hur vi ska göra, vill inte göra det helt själv. Vi bestämmer att han ska få sms av mig om hon verkar vara ofräsch, sen kommer vi på att han kanske inte kan ringa till polisen 11414 från Prag!
Grubblar lite och jag kommer på att Ylva säkert hjälper oss.
Ringer upp henne och berättar, ger personnummer osv. Vi lägger på. Ringer sen till jobbet och säger att jag inte kommer att jobba.
Nu är jag nästan där...
Ringer upp D som kommer efter några minuter. Hon har en stor väska på hjul som jag inte sett förut, hon har lite svårt att gå. Hon får in väskan i bilen. D har problem att sätta sig på sätet. Jag frågar vad som hänt och hon berättar att hon för två dygn sen tagit tjack och blivit helt borta i 15 timmar, sittandes på ett hårt golv. Hon har ett stort rött märke visar det sig senare typ vid sittbenen. Hon är allmänt stel i hela kroppen och har fått blåsor i munnen. För övrigt oskadd.
Vi ringer upp B från bilen och jag berättar att D är med mig och att hon vill stanna hos mig över natten till att börja med. Jag ger D luren så hon får prata några ord med honom oxå.
Vi kommer hem och jag signalerar "faran över" till Ylva som säkert sitter på helspänn.
Vi börjar prata.
Dannie gråter lite och talar om vart hon varit den senaste veckan, var är ointressant att berätta. Hon säger sen att det är sån skillnad från första gången hon var på rymmen. Mycket mer ensamt, alla "vanliga" kompisar visste hon ju att hon inte kunde kontakta pga risken för att de skulle skvallra för mig.
Hon är helt slut ungen. Jag frågar om hon ätit något, men nej det har hon inte kunnat pga blåsorna i munnen. Jag tar fram vågen. Hon har tappat 4 kilo sedan förra veckan. Vi bestämmer oss för att gå och handla lite, vad som helst som hon kan få i sig. När vi går till ICA så håller jag henne under armen, det känns helt surrealistiskt! Tänk att jag kan få gå här med henne!!!
Vi handlar crabsticks och en hel påse med avocado, lite godis och dricka. D vägrar att jag ska betala. Hon har trots allt kvar pengar även om hon gjort av med en del och betalt skulder. Det här är den D som jag känner igen.
Vi sätter oss i soffan och börjar prata...
Hon vill absolut inte tillbaka till Runnagården. Hon förstår att hon kommer hamna på ett liknande hem men det spelar ingen roll. Hon säger att hon hellre är häktad än åker tillbaka. Tycker bara att det är förvaring. Hon känner en del i personalen som har barn i Dannies egen ålder, jobbigt. Hon känner sig särbehandlad. Jag försöker förklara för henne att det är för att hon har rymt och att oavsett VAR hon hamnar så får hon ta med det i beräkningen.
Det känns som om hon har kommit till insikt. Hon menar på att hon har ju inget val som det är nu. Hon vill ha behandling inte förvaring. Vi messar Jove och berättar att D är här och skriver att vi vill vara själva i kväll men att vi hör av oss i morgon.
Vi ska ringa till soc nu på morgonen. Jag ska säga att jag har pratat med D och att hon vill lämna in sig själv frivilligt. Att hon verkligen vill ha vård och hjälp.
Förhoppningsvis så kan dom lösa det relativt snabbt. Jag vet inte vad vi ska göra om de vägrar. Jag skulle vilja få på papper att hon blir lovad förflyttning inom de närmsta dagarna. B ringde lite senare i går kväll och sa att han trodde att det ev var Statens Institutions styrelse som gjorde bedömningen om placering. Vi kanske kan trycka på anmälan som vi gjorde i början av veckan?
Jag och D pratar länge på kvällen. Sover inte speciellt bra , hon har en ruggig hosta men vill inte ta nån hostmedicin för den jag har är morfinbaserad.
Hon har även slutat röka! (?) Har sedan hon kom till Runna inte rökt speciellt mycket och sista dagarna inte alls. Vi får väl se...
Jag frågar henne om hon har sprutat något i helgen och det har hon, dock ej delat nålar med någon. Skönt!
Nu vill jag bara att klockan ska bli åtta så jag kan ringa!!! Återkommer senare.
Pratade nyss med soc. De skulle ringa till Runnagården och ha en dialog med dem.I slutänden är det SIS som beslutar om hon kan få en annan placering med så kort varsel. M skulle ringa upp mig under förmiddagen.
Jag har även ringt till Jonte som är massör som lovat att komma hit och hjälpa D med sin stela rygg och nacke.
06:14
Det har hänt en del sen sist.
Jag fick inte nån som helst kontakt med D på över ett och ett halvt dygn och jag höll på att förgås av oro...
Pratade med allt och alla men ingen hade hört något. Försökte ta kontakt med henne både på FB och Bilddagboken utan resultat, ingen av hennes kompisar lyckades heller.
Jag lyckades faktiskt sova nästan 7 timmar sammalagt natten till i går och vaknade och kände att jag fick lite nya krafter. Hade jobbat 33 timmar på tre dygn så det var välbehövligt.
Hade bestämt mig för att åka och fika med Johan innan jobbet. Men så blev det inte.
Jag satt vid datorn vid halv sju och pratade med nån å MSN när plötsligt D skriver till mig på chatten. Hon skriver bara : -Hej! Jag svarar. Frågar hur hon mår och hon skriver :-sådär. Jag tar en chansning och frågar om hon kan tänka sig att träffas på neutral plats eller prata i telefon? Kommer du ringa polisen då, frågar hon. Nej! svarar jag. Oki då ringer jag dig nu.
Hjärtat nästan stannar i halsgropen på mig så lycklig blir jag!
Det tar bara en halv minut så ringer hon. Hon låter liten på rösten. Jag frågar lite om hur hon har det och då börjar hon gråta....
Jag frågar om jag ska komma och hämta henne och hon säger : ja, men jag vill inte att du ringer polisen. Jag lovar återigen. Hon berättar var hon befinner sig och jag säger att jag kommer om tio minuter.
Lägger på. Skakar i hela kroppen. Ringer till B som är i Prag och berättar. Vill att vi är två som bestämmer hur vi ska göra, vill inte göra det helt själv. Vi bestämmer att han ska få sms av mig om hon verkar vara ofräsch, sen kommer vi på att han kanske inte kan ringa till polisen 11414 från Prag!
Grubblar lite och jag kommer på att Ylva säkert hjälper oss.
Ringer upp henne och berättar, ger personnummer osv. Vi lägger på. Ringer sen till jobbet och säger att jag inte kommer att jobba.
Nu är jag nästan där...
Ringer upp D som kommer efter några minuter. Hon har en stor väska på hjul som jag inte sett förut, hon har lite svårt att gå. Hon får in väskan i bilen. D har problem att sätta sig på sätet. Jag frågar vad som hänt och hon berättar att hon för två dygn sen tagit tjack och blivit helt borta i 15 timmar, sittandes på ett hårt golv. Hon har ett stort rött märke visar det sig senare typ vid sittbenen. Hon är allmänt stel i hela kroppen och har fått blåsor i munnen. För övrigt oskadd.
Vi ringer upp B från bilen och jag berättar att D är med mig och att hon vill stanna hos mig över natten till att börja med. Jag ger D luren så hon får prata några ord med honom oxå.
Vi kommer hem och jag signalerar "faran över" till Ylva som säkert sitter på helspänn.
Vi börjar prata.
Dannie gråter lite och talar om vart hon varit den senaste veckan, var är ointressant att berätta. Hon säger sen att det är sån skillnad från första gången hon var på rymmen. Mycket mer ensamt, alla "vanliga" kompisar visste hon ju att hon inte kunde kontakta pga risken för att de skulle skvallra för mig.
Hon är helt slut ungen. Jag frågar om hon ätit något, men nej det har hon inte kunnat pga blåsorna i munnen. Jag tar fram vågen. Hon har tappat 4 kilo sedan förra veckan. Vi bestämmer oss för att gå och handla lite, vad som helst som hon kan få i sig. När vi går till ICA så håller jag henne under armen, det känns helt surrealistiskt! Tänk att jag kan få gå här med henne!!!
Vi handlar crabsticks och en hel påse med avocado, lite godis och dricka. D vägrar att jag ska betala. Hon har trots allt kvar pengar även om hon gjort av med en del och betalt skulder. Det här är den D som jag känner igen.
Vi sätter oss i soffan och börjar prata...
Hon vill absolut inte tillbaka till Runnagården. Hon förstår att hon kommer hamna på ett liknande hem men det spelar ingen roll. Hon säger att hon hellre är häktad än åker tillbaka. Tycker bara att det är förvaring. Hon känner en del i personalen som har barn i Dannies egen ålder, jobbigt. Hon känner sig särbehandlad. Jag försöker förklara för henne att det är för att hon har rymt och att oavsett VAR hon hamnar så får hon ta med det i beräkningen.
Det känns som om hon har kommit till insikt. Hon menar på att hon har ju inget val som det är nu. Hon vill ha behandling inte förvaring. Vi messar Jove och berättar att D är här och skriver att vi vill vara själva i kväll men att vi hör av oss i morgon.
Vi ska ringa till soc nu på morgonen. Jag ska säga att jag har pratat med D och att hon vill lämna in sig själv frivilligt. Att hon verkligen vill ha vård och hjälp.
Förhoppningsvis så kan dom lösa det relativt snabbt. Jag vet inte vad vi ska göra om de vägrar. Jag skulle vilja få på papper att hon blir lovad förflyttning inom de närmsta dagarna. B ringde lite senare i går kväll och sa att han trodde att det ev var Statens Institutions styrelse som gjorde bedömningen om placering. Vi kanske kan trycka på anmälan som vi gjorde i början av veckan?
Jag och D pratar länge på kvällen. Sover inte speciellt bra , hon har en ruggig hosta men vill inte ta nån hostmedicin för den jag har är morfinbaserad.
Hon har även slutat röka! (?) Har sedan hon kom till Runna inte rökt speciellt mycket och sista dagarna inte alls. Vi får väl se...
Jag frågar henne om hon har sprutat något i helgen och det har hon, dock ej delat nålar med någon. Skönt!
Nu vill jag bara att klockan ska bli åtta så jag kan ringa!!! Återkommer senare.
Pratade nyss med soc. De skulle ringa till Runnagården och ha en dialog med dem.I slutänden är det SIS som beslutar om hon kan få en annan placering med så kort varsel. M skulle ringa upp mig under förmiddagen.
Jag har även ringt till Jonte som är massör som lovat att komma hit och hjälpa D med sin stela rygg och nacke.
tisdag 26 maj 2009
Tisdag natt 26-27 Maj 2009
Sitter som vanligt klistrad vid datorn... Hoppas hela tiden att D ska vilja/våga prata med mig. Har de senaste två nätterna lyckats få kontakt med henne några gånger. Hon skriver så mycket saker som jag inte får grepp om.
Säger hela tiden att hon älskar mig och förstår att jag är orolig men att hon måste få tid på sig att fundera igenom sin situation.
Skriver även att hon har haft funderingar på att ta kontakt med soc för att veta vad som hon ev kan göra för att påverka vart hon ska hamna. Verkar inte förstå att det är kört. Jag försöker peppa henne att lämna in sig själv och vet egentligen inte om jag hjälper eller stjälper....
Jag är otroligt trött men har svårt att sova. Försöker stjäla nån timme här och där när det går. Tankarna snurrar hela tiden i huvudet, är det hon skriver sant eller ännu ett försök att vinna tid!?
I går så gjorde jag och B en anmälan till Statens Institutions Styrelse (SIS) ang helgens händelser. B är otroligt duktig att formulera sig och anmälan känns så otroligt rätt!!!
B utnyttjade även en av alla sina kontakter, en person som arbetar på NA. Berättade hela historien men bad samtidigt personen att vänta tills anmälan blivit offentlig. Tyvärr så åker B bort i morgon (ons) och blir borta tills på lördag nån gång. Känner mig lite vilsen utan hans stöd och kunnande. Vi fungerar nog bäst som "parhästar" som läget är nu, vi kompletterar varandra. Sen är det ju även så att INGEN förutom jag och B verkligen förstår hur dåligt man mår...
Man är fullkomligt livrädd när ett skyddat nummer ringer på telefonen, är rädd att det ska vara någon som talar om det vi mest fruktar....
I går natt så satt både jag och Jove och chattade med D. Hon ringde även upp J och pratade i ca 10 minuter. J ringde och berättade om samtalet. D funderar ev på att komma "in till stan" till helgen och kunde kanske kunna tänka sig att träffa J en snabbis.
Jag och J diskuterade hur hon skulle bete sig vid ett eventuellt möte med D.
Vi kom fram till att det bästa vore om J lyckades etablera nån typ av trygg kontakt med D, för vem är egentligen hjälpt av att D ännu en gång blir sviken av en nära vän?
Då kommer hon förmodligen bli mer anti allt vad vård heter. Jag sa att jag skulle prata igenom det med B och ringa henne efter det. Vi bestämde även att J skulle ha ett färdigskrivet SMS på sin telefon om det var så att D är i väldigt dåligt skick. Då kan hon ha telefonen i sin ficka och bara trycka iväg det om hon känner att D är i behov av akut vård.
B förstod våran idé och gick med på det om än lite motvilligt. Jag är väldigt kluven som det är just nu...
Vet inte om jag skrivit det förut men D fick in pengar på sitt konto redan i fredags men vet nog inte om det. Hon tror att lönen för en natt på "jobbet" kommer i dag, vad varken hon eller jag tänkte på var att hon fick in sjuklön från sitt telefonförsäljarjobb redan innan helgen. Nu är jag bara så orolig över vad hon kan tänkas hitta på när hon hamnat på grön kvist igen. Blir det att dra ifrån stan eller blir det att köpa knark!? Båda alternativen känns fördjävliga!! Känner mig väldigt maktlös...
Kommer försöka att få in personal så jag slipper jobba nu på torsdag natt för jag mår verkligen inte bra. Skulle behöva få sova en hel natt vilket inte har hänt sedan allt det här började. Funderar på att ta kontakt med vårdcentralen för att få något att sova på. Försöker hela tiden att låta livet lunka på som vanligt, men det är svårt.
Orkar inte ens "älta" med mina närmaste längre... Måste få andrum, samtidigt som jag får dåligt samvete när jag för någon timme eller så förtränger allting...
Sitter som vanligt klistrad vid datorn... Hoppas hela tiden att D ska vilja/våga prata med mig. Har de senaste två nätterna lyckats få kontakt med henne några gånger. Hon skriver så mycket saker som jag inte får grepp om.
Säger hela tiden att hon älskar mig och förstår att jag är orolig men att hon måste få tid på sig att fundera igenom sin situation.
Skriver även att hon har haft funderingar på att ta kontakt med soc för att veta vad som hon ev kan göra för att påverka vart hon ska hamna. Verkar inte förstå att det är kört. Jag försöker peppa henne att lämna in sig själv och vet egentligen inte om jag hjälper eller stjälper....
Jag är otroligt trött men har svårt att sova. Försöker stjäla nån timme här och där när det går. Tankarna snurrar hela tiden i huvudet, är det hon skriver sant eller ännu ett försök att vinna tid!?
I går så gjorde jag och B en anmälan till Statens Institutions Styrelse (SIS) ang helgens händelser. B är otroligt duktig att formulera sig och anmälan känns så otroligt rätt!!!
B utnyttjade även en av alla sina kontakter, en person som arbetar på NA. Berättade hela historien men bad samtidigt personen att vänta tills anmälan blivit offentlig. Tyvärr så åker B bort i morgon (ons) och blir borta tills på lördag nån gång. Känner mig lite vilsen utan hans stöd och kunnande. Vi fungerar nog bäst som "parhästar" som läget är nu, vi kompletterar varandra. Sen är det ju även så att INGEN förutom jag och B verkligen förstår hur dåligt man mår...
Man är fullkomligt livrädd när ett skyddat nummer ringer på telefonen, är rädd att det ska vara någon som talar om det vi mest fruktar....
I går natt så satt både jag och Jove och chattade med D. Hon ringde även upp J och pratade i ca 10 minuter. J ringde och berättade om samtalet. D funderar ev på att komma "in till stan" till helgen och kunde kanske kunna tänka sig att träffa J en snabbis.
Jag och J diskuterade hur hon skulle bete sig vid ett eventuellt möte med D.
Vi kom fram till att det bästa vore om J lyckades etablera nån typ av trygg kontakt med D, för vem är egentligen hjälpt av att D ännu en gång blir sviken av en nära vän?
Då kommer hon förmodligen bli mer anti allt vad vård heter. Jag sa att jag skulle prata igenom det med B och ringa henne efter det. Vi bestämde även att J skulle ha ett färdigskrivet SMS på sin telefon om det var så att D är i väldigt dåligt skick. Då kan hon ha telefonen i sin ficka och bara trycka iväg det om hon känner att D är i behov av akut vård.
B förstod våran idé och gick med på det om än lite motvilligt. Jag är väldigt kluven som det är just nu...
Vet inte om jag skrivit det förut men D fick in pengar på sitt konto redan i fredags men vet nog inte om det. Hon tror att lönen för en natt på "jobbet" kommer i dag, vad varken hon eller jag tänkte på var att hon fick in sjuklön från sitt telefonförsäljarjobb redan innan helgen. Nu är jag bara så orolig över vad hon kan tänkas hitta på när hon hamnat på grön kvist igen. Blir det att dra ifrån stan eller blir det att köpa knark!? Båda alternativen känns fördjävliga!! Känner mig väldigt maktlös...
Kommer försöka att få in personal så jag slipper jobba nu på torsdag natt för jag mår verkligen inte bra. Skulle behöva få sova en hel natt vilket inte har hänt sedan allt det här började. Funderar på att ta kontakt med vårdcentralen för att få något att sova på. Försöker hela tiden att låta livet lunka på som vanligt, men det är svårt.
Orkar inte ens "älta" med mina närmaste längre... Måste få andrum, samtidigt som jag får dåligt samvete när jag för någon timme eller så förtränger allting...
söndag 24 maj 2009
Söndag natt den 24-25 Maj 2009
Ja herregud! Sitter nu igen på jobbet och grinar till och från...
Har "pratat" med D på chatten på FB en lång stund.
Kommer knappt ihåg allt vi skrev till varandra.
Jag frågade om hon kände sig trygg och hon svarade att hon gärna skulle vilja säga att hon gjorde det men det vore fel för det är inte sant. Hjärtat stannade i halsgropen på mig, alla möjliga tankar kom genom mitt huvud. Sedan så skrev hon att det var mest för polisen hon kände sig otrygg, vet inte om det är helt sant men man kan väl hoppas.
Hon frågade hur jag mådde och jag svarade att det var katastrof och frågade sen henne om hon brydde sig om det eller inte. Då blev det "tyst" i över en halvtimme.
Jag skrev då nånting om varför hon inte svarade. Då skrev hon tillbaka att hon inte trodde att jag ville prata längre!? var tvungen att byta taktik helt. Kände att jag inte ville pressa henne på något sätt. Försökte lirka så gott det gick, slutade mest med att jag grinade. D talade om hur mycket hon älskade mig, B och David. Jag skrev om mina farhågor att hon skulle dö! Hon svarade: jag tänker inte dö på många år mamma! Tårarna bara rinner och jag skriver även till henne att jag gråter...
Hon ber mig att inte vara orolig.
Jag försöker förklara för henne att det är bättre att hon lämnar in sig själv och att hon kanske då kan påverka sin framtida placering av behandlingshem. Hon säger att hon åtminstone ska fundera på det men vill inte lova något för att inte göra oss besvikna.
Sedan skriver hon att hon egentligen inte har några problem med droger utan att vi har fattat fel! Hon tar bara när hon VILL, inte för att hon på något sätt MÅSTE!
Ja herregud, vad säger man?
Hon berättar sen att hon inte sovit något sedan hon rymde och är dödstrött. Säger att hon ska slänga sig i "en soffa" och sova. Vad betyder det? Kan man läsa in något i den kommentaren? Jag upplever att hon är själv på något ställe utan sällskap. tror inte att hon tagit sig så pass lång tid till att prata med mig annars.
Fick även kontakt med hennes förra sambo L som oxå "pratade" med henne på chatten. Han lovade luska så gott det gick...
Nu gäller det att hålla tummarna och att hon tänker till ordentligt över sin situation!
Men allt kanske bara är lögn som hon skriver? Vad vet jag?
Ja herregud! Sitter nu igen på jobbet och grinar till och från...
Har "pratat" med D på chatten på FB en lång stund.
Kommer knappt ihåg allt vi skrev till varandra.
Jag frågade om hon kände sig trygg och hon svarade att hon gärna skulle vilja säga att hon gjorde det men det vore fel för det är inte sant. Hjärtat stannade i halsgropen på mig, alla möjliga tankar kom genom mitt huvud. Sedan så skrev hon att det var mest för polisen hon kände sig otrygg, vet inte om det är helt sant men man kan väl hoppas.
Hon frågade hur jag mådde och jag svarade att det var katastrof och frågade sen henne om hon brydde sig om det eller inte. Då blev det "tyst" i över en halvtimme.
Jag skrev då nånting om varför hon inte svarade. Då skrev hon tillbaka att hon inte trodde att jag ville prata längre!? var tvungen att byta taktik helt. Kände att jag inte ville pressa henne på något sätt. Försökte lirka så gott det gick, slutade mest med att jag grinade. D talade om hur mycket hon älskade mig, B och David. Jag skrev om mina farhågor att hon skulle dö! Hon svarade: jag tänker inte dö på många år mamma! Tårarna bara rinner och jag skriver även till henne att jag gråter...
Hon ber mig att inte vara orolig.
Jag försöker förklara för henne att det är bättre att hon lämnar in sig själv och att hon kanske då kan påverka sin framtida placering av behandlingshem. Hon säger att hon åtminstone ska fundera på det men vill inte lova något för att inte göra oss besvikna.
Sedan skriver hon att hon egentligen inte har några problem med droger utan att vi har fattat fel! Hon tar bara när hon VILL, inte för att hon på något sätt MÅSTE!
Ja herregud, vad säger man?
Hon berättar sen att hon inte sovit något sedan hon rymde och är dödstrött. Säger att hon ska slänga sig i "en soffa" och sova. Vad betyder det? Kan man läsa in något i den kommentaren? Jag upplever att hon är själv på något ställe utan sällskap. tror inte att hon tagit sig så pass lång tid till att prata med mig annars.
Fick även kontakt med hennes förra sambo L som oxå "pratade" med henne på chatten. Han lovade luska så gott det gick...
Nu gäller det att hålla tummarna och att hon tänker till ordentligt över sin situation!
Men allt kanske bara är lögn som hon skriver? Vad vet jag?
lördag 23 maj 2009
fredag 22 maj 2009
Lördag och Söndag 23-24 Maj 2009
Faaan! klockan är nu kvart över sex på morgonen och jag sitter här och hon har rymt!
Hur i helvete kan man rymma från en säkerhetsavdelning?????
David messar mig i natt och jag hör inte.... nästa mess hör jag...
Dammie är här!!! Felstavat men jag fattar, ringer upp. David låtsas som om det är någon annan som han pratar med... Han får fram att HON är där!
Jag frågar flera gånger om det är sant. Jo det är det. Jag ringer till Runnagården och dom svarar efter ett tag. Dom ska gå och kolla efter henne.... Hon är INTE i sin säng.... Han låter förvirrad (givetvis). Jag frågar hur fan det kan komma sig att dom inte har märkt det men får inget riktigt svar. Ringer B.
Ringer polisen och kollar så att hon är efterlyst och ja det blev hon just.
David berättar att han varit ute och möter D strax utanför oss, hon har försökt ta sig in men inte lyckats.
David smyg-sms:ar mig till mig. När jag ringer upp så står D framför David och är väldigt misstänksam. David försöker så gott det går lura D att det inte är jag. Lyckas inte. D drar. Med sig tar hon sin dator, bank-digipass och sitt nya mastercard.Hon får även med sig sin telefonbok och en mobiltelefon som ligger i en kökslåda.
Jag kommer hem. På morgonkvisten ringer jag till jobbet och Malla går tidigare för att komma till mig så vi gemensamt kan åka hem till D:s lägenhet. Jag vill låsa ordentligt med sjutillhållarlåset.
Det är mycket post som ligger innanför dörren när vi kommer dit. Jag ber Malla att hjälpa mig att öppna allt. Med där ligger en räkning från Maestro, den är på 10.035Kr!!!
Allt är uttaget mellan den 10-17 April. (Jag hittade D den 16 april första gången).
Luften går fullständigt ur mig...
Nu har hela dagen gått och vi vet fortfarande ingenting. Vi kommer i alla fall att göra en anmälan mot Runnagården för bristande säkerhet och försumlighet.
B ringde dit i förmiddags och pratade med en personal, de tycker att det är väldigt pinsamt. Fullt förståeligt!
Jazze har messat och skriver att hon vet vem D är med, men kommer inte att tala om det för oss. J är sur för att jag inte kommer med hennes saker idag, skriver att hon är trött på min jävla attityd osv osv.
Senare under kvällen får jag kontakt med D via Facebook, vi chattar en stund. Jag frågar hur hon mår och ifall hon tänker lämna in sig själv eller inte. Hon "låter" skaplig har endast rökt på enligt henne själv... D berättar att hon rymde vid tolv på natten och att personalen trodde hon sov!?. Hon tog sig ut via en olåst dörr ut till rastgården. Personal hade INTE kontrollerat att den var låst. Utanför där är det sedan ett högt stängsel att klättra över (allt enligt Dannie).
Hur kan personalen missa att hon inte var på sitt rum? Det hade gått drygt två timmar från hennes försvinnande när jag ringde och upplyste dem om läget!!
(Jag och B kommer att ta kontakt med tidningen på måndag efter vi gjort anmälan)
B ringde til polisen nyss (sönd) och de berättade att de inte söker aktivt efter D just nu. De går endast på tips som verkar seriösa. Jag fattar det, de kan ju inte åka omkring på måfå hela tiden men det känns surt i alla fall.
Vi ska prata med insatsledaren i morgon och höra hur dom har tänkt sig det hela. På helgen är de ju mindre bemanning som på alla andra ställen.
Faaan! klockan är nu kvart över sex på morgonen och jag sitter här och hon har rymt!
Hur i helvete kan man rymma från en säkerhetsavdelning?????
David messar mig i natt och jag hör inte.... nästa mess hör jag...
Dammie är här!!! Felstavat men jag fattar, ringer upp. David låtsas som om det är någon annan som han pratar med... Han får fram att HON är där!
Jag frågar flera gånger om det är sant. Jo det är det. Jag ringer till Runnagården och dom svarar efter ett tag. Dom ska gå och kolla efter henne.... Hon är INTE i sin säng.... Han låter förvirrad (givetvis). Jag frågar hur fan det kan komma sig att dom inte har märkt det men får inget riktigt svar. Ringer B.
Ringer polisen och kollar så att hon är efterlyst och ja det blev hon just.
David berättar att han varit ute och möter D strax utanför oss, hon har försökt ta sig in men inte lyckats.
David smyg-sms:ar mig till mig. När jag ringer upp så står D framför David och är väldigt misstänksam. David försöker så gott det går lura D att det inte är jag. Lyckas inte. D drar. Med sig tar hon sin dator, bank-digipass och sitt nya mastercard.Hon får även med sig sin telefonbok och en mobiltelefon som ligger i en kökslåda.
Jag kommer hem. På morgonkvisten ringer jag till jobbet och Malla går tidigare för att komma till mig så vi gemensamt kan åka hem till D:s lägenhet. Jag vill låsa ordentligt med sjutillhållarlåset.
Det är mycket post som ligger innanför dörren när vi kommer dit. Jag ber Malla att hjälpa mig att öppna allt. Med där ligger en räkning från Maestro, den är på 10.035Kr!!!
Allt är uttaget mellan den 10-17 April. (Jag hittade D den 16 april första gången).
Luften går fullständigt ur mig...
Nu har hela dagen gått och vi vet fortfarande ingenting. Vi kommer i alla fall att göra en anmälan mot Runnagården för bristande säkerhet och försumlighet.
B ringde dit i förmiddags och pratade med en personal, de tycker att det är väldigt pinsamt. Fullt förståeligt!
Jazze har messat och skriver att hon vet vem D är med, men kommer inte att tala om det för oss. J är sur för att jag inte kommer med hennes saker idag, skriver att hon är trött på min jävla attityd osv osv.
Senare under kvällen får jag kontakt med D via Facebook, vi chattar en stund. Jag frågar hur hon mår och ifall hon tänker lämna in sig själv eller inte. Hon "låter" skaplig har endast rökt på enligt henne själv... D berättar att hon rymde vid tolv på natten och att personalen trodde hon sov!?. Hon tog sig ut via en olåst dörr ut till rastgården. Personal hade INTE kontrollerat att den var låst. Utanför där är det sedan ett högt stängsel att klättra över (allt enligt Dannie).
Hur kan personalen missa att hon inte var på sitt rum? Det hade gått drygt två timmar från hennes försvinnande när jag ringde och upplyste dem om läget!!
(Jag och B kommer att ta kontakt med tidningen på måndag efter vi gjort anmälan)
B ringde til polisen nyss (sönd) och de berättade att de inte söker aktivt efter D just nu. De går endast på tips som verkar seriösa. Jag fattar det, de kan ju inte åka omkring på måfå hela tiden men det känns surt i alla fall.
Vi ska prata med insatsledaren i morgon och höra hur dom har tänkt sig det hela. På helgen är de ju mindre bemanning som på alla andra ställen.
tisdag 19 maj 2009
Tisdagen den 19 Maj 2009
Ja allting går upp och ner nu....
Struntade i att ringa D igår för jag mådde så himla bra och ville fortsätta göra det en stund.
Ringde nu i kväll och D var inte speciellt trevlig att prata med. Hon hade försökt få tag i försörjningsstöd och de sa att de måste få uppgifter av mig (räkningar o dyl).
De har inte ringt mig i alla fall. Nu har dom kommit på att D kanske ska vara sjukskriven istället!? Varför inte förrens nu kan man undra, det känns som om alla skyller på varandra för att det ska vara så krångligt som möjligt att få hjälp.
D lät som om hon var drogad på något sätt men enligt henne själv så hade hon INTE fått några mediciner. Talade släpigt och var väldigt lättretlig. Jag frågade än en gång efter besöksansökan. Men nej det hade hon inte skrivit någon! Då blev jag förbannad och ifrågasatte varför, vill hon inte HA besök eller?? Jag sa att hon gott kunde fylla i en sån även om besök inte var tillåtet just nu, för NÄR det blir det så finns ju alla papper redan där.
Då ville hon plötsligt inte prata längre utan sa att sköterskan var där, förmodligen med hennes provsvar. jag frågade om jag skulle ringa om en timme igen och hon sa:Ja-
Nu sitter jag här med känslan att när jag ringer om en stund så kommer D att vara "upptagen" eller "sova" bara för att det blev lite obehagligt nyss. Hon kanske manipulerar fortfarande? Antagligen...
Nej jag hade faktiskt fel, hon kom till telefonen.
Var på betydligt bättre humör nu. Hade fått provsvar och allt var oki förutom förhöjda levervärden. D sa till sköterskan att hon haft det flera gånger tidigare men inte fått nån klarhet i varför. Ssk visste inget, stod ej nåt om det i D:s papper.
D bad mig kontakta Jove så hon i sin tur kunde prata med J ang pengarna som J är skyldig Dannie. Jag tror inte att D kommer få några av J oavsett men jag ska i alla fall ringa Jove senare. Vill egentligen inte. Är livrädd att J kommer försöka ringa till D. Enligt mig så är ingen kontakt alls den bästa kontakten dem emellan.
Ja allting går upp och ner nu....
Struntade i att ringa D igår för jag mådde så himla bra och ville fortsätta göra det en stund.
Ringde nu i kväll och D var inte speciellt trevlig att prata med. Hon hade försökt få tag i försörjningsstöd och de sa att de måste få uppgifter av mig (räkningar o dyl).
De har inte ringt mig i alla fall. Nu har dom kommit på att D kanske ska vara sjukskriven istället!? Varför inte förrens nu kan man undra, det känns som om alla skyller på varandra för att det ska vara så krångligt som möjligt att få hjälp.
D lät som om hon var drogad på något sätt men enligt henne själv så hade hon INTE fått några mediciner. Talade släpigt och var väldigt lättretlig. Jag frågade än en gång efter besöksansökan. Men nej det hade hon inte skrivit någon! Då blev jag förbannad och ifrågasatte varför, vill hon inte HA besök eller?? Jag sa att hon gott kunde fylla i en sån även om besök inte var tillåtet just nu, för NÄR det blir det så finns ju alla papper redan där.
Då ville hon plötsligt inte prata längre utan sa att sköterskan var där, förmodligen med hennes provsvar. jag frågade om jag skulle ringa om en timme igen och hon sa:Ja-
Nu sitter jag här med känslan att när jag ringer om en stund så kommer D att vara "upptagen" eller "sova" bara för att det blev lite obehagligt nyss. Hon kanske manipulerar fortfarande? Antagligen...
Nej jag hade faktiskt fel, hon kom till telefonen.
Var på betydligt bättre humör nu. Hade fått provsvar och allt var oki förutom förhöjda levervärden. D sa till sköterskan att hon haft det flera gånger tidigare men inte fått nån klarhet i varför. Ssk visste inget, stod ej nåt om det i D:s papper.
D bad mig kontakta Jove så hon i sin tur kunde prata med J ang pengarna som J är skyldig Dannie. Jag tror inte att D kommer få några av J oavsett men jag ska i alla fall ringa Jove senare. Vill egentligen inte. Är livrädd att J kommer försöka ringa till D. Enligt mig så är ingen kontakt alls den bästa kontakten dem emellan.
söndag 17 maj 2009
Söndagen den 17 Maj 2009
Ja helgen har varit lugn och skön för mig. Det är nog första helgen sedan allt började som jag har kunnat släppa tanken på D nästan helt. (nja inte riktigt sant kanske)
Pratade med henne i går förmiddag och hon mådde skapligt, lite orolig för att hon inte fått provsvaren dagen innan som var meningen.
Jag tillbringade helgen hos Annica i Tisarbaden. När jag kom hem nu i eftermiddags så ringde B och berättade att han varit till Runnagården med lite pengar till D. Han hade pratat med henne i telefon en stund innan. Vi bestämde att jag inte skulle ringa idag utan vänta tills i morgon för att inte vara för "på"....
Nu nyss ringde de från Runnagården och sa att D ville att jag skulle ringa.
Gjorde givetvis det på en gång. D ville bara höra hur det var med mig och även kolla ifall jag kunde komma med lite nya filmer till henne. Hon hade sett att det fanns lite brända skivor som personalen kunde sätta på ibland, men att det bara var "tråkiga filmer". Hon ville dubbelkolla med mig innan hon frågade dem.
D ville ha de gamla vanliga filmerna som hon kan kolla på hur många gånger som helst utan att tröttna. Hon nämnde även Banhof Zoo men det kan hon glömma sa jag.
Jag frågade henne hur hon mådde och hon sa att hon faktiskt hade börja vänja sig att vara där. (sant?) Hon sa att två gånger i veckan kommer det en trubadur och spelar för dom. Häromdagen hade de legat ute i gräset och lyssnat när han spelade. D sa att det påminner lite om Lindhultsgården när hon är där. Det enda som dom gör är att äta, röka och kolla på TV. Hon hade vägt sig förra veckan och hon hade gått upp lite i vikt nu, BRA tycker jag. Däremot var hon bekymrad över att hon fått så dålig hy.... nåja småbekymmer tycker jag men jag förstår henne oxå. Hon har ju inte så mycket att fokusera på så alla småsaker blir nog väldigt stora där inne.
Personalen brukar åka till ÖB nån gång i veckan så D skulle kolla om hon kunde få medskick på Clerasil eller nåt liknande och givetvis MASSOR med godis.
Funderade lite förut på om det ska vara så här nu? Man lever på något sätt som i ett vaccum och är livrädd att det ska braka loss igen. Varje dag som man pratar med D och hon mår skapligt så känns det som en vinst.
Hur kan man vara nöjd med så lite? Jo för alternativet är otänkbart...
Ja helgen har varit lugn och skön för mig. Det är nog första helgen sedan allt började som jag har kunnat släppa tanken på D nästan helt. (nja inte riktigt sant kanske)
Pratade med henne i går förmiddag och hon mådde skapligt, lite orolig för att hon inte fått provsvaren dagen innan som var meningen.
Jag tillbringade helgen hos Annica i Tisarbaden. När jag kom hem nu i eftermiddags så ringde B och berättade att han varit till Runnagården med lite pengar till D. Han hade pratat med henne i telefon en stund innan. Vi bestämde att jag inte skulle ringa idag utan vänta tills i morgon för att inte vara för "på"....
Nu nyss ringde de från Runnagården och sa att D ville att jag skulle ringa.
Gjorde givetvis det på en gång. D ville bara höra hur det var med mig och även kolla ifall jag kunde komma med lite nya filmer till henne. Hon hade sett att det fanns lite brända skivor som personalen kunde sätta på ibland, men att det bara var "tråkiga filmer". Hon ville dubbelkolla med mig innan hon frågade dem.
D ville ha de gamla vanliga filmerna som hon kan kolla på hur många gånger som helst utan att tröttna. Hon nämnde även Banhof Zoo men det kan hon glömma sa jag.
Jag frågade henne hur hon mådde och hon sa att hon faktiskt hade börja vänja sig att vara där. (sant?) Hon sa att två gånger i veckan kommer det en trubadur och spelar för dom. Häromdagen hade de legat ute i gräset och lyssnat när han spelade. D sa att det påminner lite om Lindhultsgården när hon är där. Det enda som dom gör är att äta, röka och kolla på TV. Hon hade vägt sig förra veckan och hon hade gått upp lite i vikt nu, BRA tycker jag. Däremot var hon bekymrad över att hon fått så dålig hy.... nåja småbekymmer tycker jag men jag förstår henne oxå. Hon har ju inte så mycket att fokusera på så alla småsaker blir nog väldigt stora där inne.
Personalen brukar åka till ÖB nån gång i veckan så D skulle kolla om hon kunde få medskick på Clerasil eller nåt liknande och givetvis MASSOR med godis.
Funderade lite förut på om det ska vara så här nu? Man lever på något sätt som i ett vaccum och är livrädd att det ska braka loss igen. Varje dag som man pratar med D och hon mår skapligt så känns det som en vinst.
Hur kan man vara nöjd med så lite? Jo för alternativet är otänkbart...
torsdag 14 maj 2009
Torsdag den 14 Maj 2009
Jag orkade inte skriva igår men här kommer en uppdatering...
Somnade vid halv nio igår morse efter ha jobbat natt. D ringde vid elva, hon lät faktiskt lite gladare. Hon tycker att det är bättre nu när hon kommit till 4:an igen.
Vi pratade lite allmänt om hur hon mådde och sådär. D frågade om försörjningstödet igen, hon hade försökt ringa sin soc kontakt men hon var på utbildning hela dagen.
Jag berättade att jag skulle gå på Narkotikamässan på Conventum med Louise senare.
När vi sitter och pratar får Dannie dagens post där även domen från länsrätten är med...
Hon är LVM:ad i 6 månader! Gud vad skönt tänker jag. Dannie blir lite tystare men verkar inte helt sänkt. Hon säger att hon nog kommer att bli förflyttad innan hon blir placerad någonstans. Personalen och kanske soc har kommit på att det kanske är så bra att D är i sin egen hemstad i väntan på placeringsbeslut. Känns både bra och dåligt. Givetvis är det bättre om D inte är så "nära" allt dåligt men samtidigt så känns hon närmre för mig, även om jag inte får träffa henne!
Vi bestämmer att jag ska ringa under kvällen som vanligt.
Jag möter upp Louise och två andra tjejer utanför mässan. Vi går in och börjar spankulera omkring. Det finns väldigt mycket info om olika behandlingshem och metoder. Tittar på flera alternativ. Har hört bra om Hagforsgruppen och börjar prata med en kvinna som står där. Tyvärr så är det endast män där för tillfället och det är ju ingen bra lösning.
Kommer i kontakt med en kvinna M som arbetar på BillsBo. Hon berättar om verksamheten som ligger belägen mellan Uppsala och Gävle, utefter kusten.
Målgruppen är flickor/kvinnor mellan 16-22 år. Där arbetar dom även i ett travstall på dagarna, vilket jag tyckte verkar bra för D med tanke på hennes intressen. (kan man locka henne med det kanske?)
D har ju hela tiden sagt att hon absolut inte vill hamna på ett boende med bara tjejer. Om man läser på deras hemsida så känns allt väldigt självklart varför man ska hålla män och kvinnor åtskilda vid sådana här situationer.
Jag och Louise och en av tjejerna går och käkar glass efteråt och pratar strunt en stund.
När jag kommer hem så ringer jag till BillsBo och får tala med någon i växeln. Jag vill kolla om det överhuvudtaget finns några lediga platser innan man börjar diskutera med soc. Hon säger att de kommer ringa upp mig snart.
Fixar lite hemma.
Telefonen ringer och det är faktiskt kvinnan som jag talade med på mässan som hör av sig. Hon frågar om det var jag som var framme och pratade med henne, ja svarar jag.
Det finns plats för D där! Men kruxet är att kommunen inte har något ramavtal med dem. M berättar att dom faktiskt just nu har en placering från våran kommun där och att alla varit nöjda med det. Jag får ett namn på den socsekreterare som har skött placeringen. Vi avslutar.
Sitter och fingrar på mappen med info om BillsBo. Ringer upp D när klockan blivit 17, det är då man helst ska ringa. Förstår att det måste finnas telefontider även för de intagna annars skulle det nog inte funka så bra.
Får tala med D och berättar om BillsBo. Hon tycker att det låter jättebra... D börjar anteckna det jag berättar. Jag frågar om jag inte kan få lämna in materialet till henne så hon lättare kan sätta sig in. D frågar och det går bra. Vi pratar klart och säger puss puss.
Jag åker till Runnagården med grejerna och även lite pengar så hon kan köpa cig. Ringer B på vägen dit och berättar. B håller på med flytt och är glad att slippa stressa dit med pengarna, han har lovat att hjälpa D tills försörjningsstödet kommer.
Förutsatt att hon sköter sig så klart...
I morse pratade jag med B. Han försökte igår att få ut papper ang försörjningsstöd till D men det visade sig inte vara så lätt! Man måste få en handläggare som ger ut dessa, suck! Hur svårt är det inte för personer som kanske sitter som just D gör!
Kan inte de "vanliga" soc vara lite smidiga och lämna ut dom kanske? Nej just det SÅÅ kan man ju inte göra!
Hoppas nu att vi kan övertala soc att BillsBo är rätt för Dannie.
Jag orkade inte skriva igår men här kommer en uppdatering...
Somnade vid halv nio igår morse efter ha jobbat natt. D ringde vid elva, hon lät faktiskt lite gladare. Hon tycker att det är bättre nu när hon kommit till 4:an igen.
Vi pratade lite allmänt om hur hon mådde och sådär. D frågade om försörjningstödet igen, hon hade försökt ringa sin soc kontakt men hon var på utbildning hela dagen.
Jag berättade att jag skulle gå på Narkotikamässan på Conventum med Louise senare.
När vi sitter och pratar får Dannie dagens post där även domen från länsrätten är med...
Hon är LVM:ad i 6 månader! Gud vad skönt tänker jag. Dannie blir lite tystare men verkar inte helt sänkt. Hon säger att hon nog kommer att bli förflyttad innan hon blir placerad någonstans. Personalen och kanske soc har kommit på att det kanske är så bra att D är i sin egen hemstad i väntan på placeringsbeslut. Känns både bra och dåligt. Givetvis är det bättre om D inte är så "nära" allt dåligt men samtidigt så känns hon närmre för mig, även om jag inte får träffa henne!
Vi bestämmer att jag ska ringa under kvällen som vanligt.
Jag möter upp Louise och två andra tjejer utanför mässan. Vi går in och börjar spankulera omkring. Det finns väldigt mycket info om olika behandlingshem och metoder. Tittar på flera alternativ. Har hört bra om Hagforsgruppen och börjar prata med en kvinna som står där. Tyvärr så är det endast män där för tillfället och det är ju ingen bra lösning.
Kommer i kontakt med en kvinna M som arbetar på BillsBo. Hon berättar om verksamheten som ligger belägen mellan Uppsala och Gävle, utefter kusten.
Målgruppen är flickor/kvinnor mellan 16-22 år. Där arbetar dom även i ett travstall på dagarna, vilket jag tyckte verkar bra för D med tanke på hennes intressen. (kan man locka henne med det kanske?)
D har ju hela tiden sagt att hon absolut inte vill hamna på ett boende med bara tjejer. Om man läser på deras hemsida så känns allt väldigt självklart varför man ska hålla män och kvinnor åtskilda vid sådana här situationer.
Jag och Louise och en av tjejerna går och käkar glass efteråt och pratar strunt en stund.
När jag kommer hem så ringer jag till BillsBo och får tala med någon i växeln. Jag vill kolla om det överhuvudtaget finns några lediga platser innan man börjar diskutera med soc. Hon säger att de kommer ringa upp mig snart.
Fixar lite hemma.
Telefonen ringer och det är faktiskt kvinnan som jag talade med på mässan som hör av sig. Hon frågar om det var jag som var framme och pratade med henne, ja svarar jag.
Det finns plats för D där! Men kruxet är att kommunen inte har något ramavtal med dem. M berättar att dom faktiskt just nu har en placering från våran kommun där och att alla varit nöjda med det. Jag får ett namn på den socsekreterare som har skött placeringen. Vi avslutar.
Sitter och fingrar på mappen med info om BillsBo. Ringer upp D när klockan blivit 17, det är då man helst ska ringa. Förstår att det måste finnas telefontider även för de intagna annars skulle det nog inte funka så bra.
Får tala med D och berättar om BillsBo. Hon tycker att det låter jättebra... D börjar anteckna det jag berättar. Jag frågar om jag inte kan få lämna in materialet till henne så hon lättare kan sätta sig in. D frågar och det går bra. Vi pratar klart och säger puss puss.
Jag åker till Runnagården med grejerna och även lite pengar så hon kan köpa cig. Ringer B på vägen dit och berättar. B håller på med flytt och är glad att slippa stressa dit med pengarna, han har lovat att hjälpa D tills försörjningsstödet kommer.
Förutsatt att hon sköter sig så klart...
I morse pratade jag med B. Han försökte igår att få ut papper ang försörjningsstöd till D men det visade sig inte vara så lätt! Man måste få en handläggare som ger ut dessa, suck! Hur svårt är det inte för personer som kanske sitter som just D gör!
Kan inte de "vanliga" soc vara lite smidiga och lämna ut dom kanske? Nej just det SÅÅ kan man ju inte göra!
Hoppas nu att vi kan övertala soc att BillsBo är rätt för Dannie.
tisdag 12 maj 2009
Tisdag 12 Maj 2009
Ja nu har jag stängt bloggen för insyn. Det är några få som fortfarande har tillgång.
Beslutet tog jag när jag vaknade och läste nya kommentarer som kommit in, fortfarande anonyma. Tycker att man kan skriva ut sitt namn om man har kritik att framföra. Viss kritik tar jag åt mig medans en del ignorerar jag faktiskt. Att jag inte har fyllt i min profil på bloggens framsida har jag gjort med flit. Folk som INTE känner mig och D har ju ingen nytta av det och folk som känner oss vet redan vem jag är. Personligen tror jag att bloggen kommit på villovägar någonstans på vägen, vilket aldrig var min mening.
Och ännu ett förtydligande är att JA, D känner till bloggens existens och säger att det är oki. Hon kommer när tiden är mogen att få läsa allt, även kommentarer som vänner(?) lagt till. Återkommer säkert till detta ämne igen. Jag ÄR faktiskt glad att folk kommenterar och ger tips, jag kanske inte alltid tar åt mig just då men senare när jag fått smälta vissa saker.
När jag kom hem så ringde jag till Runnagården för att få tala med en sjuksköterska. Hon var upptagen till kl 10:30. Jag försökte somna en stund men det gick verkligen inte.
Fick tag på Å strax innan elva. Jag har pratat med henne vid ett tidigare tillfälle.
Förklarade att jag ville få lite insikt i hur sånt här fungerar dvs avtändningstid, acceptans osv. Hon sa att hon inte kunde säga så mycket egentligen om D men hon tyckte att det går bra för henne. Jag blev nollställd. Bra?!....
Hon förklarade att personer som hamnar i samma sits som D ofta tar ut sina aggressioner mot en närstående, någon dom känner sig trygga med. Hon berättade att D förmodligen skulle få flytta upp till 4:an under dagen. Jag frågade om det stämde med hennes försök till att "göra vapen" och hon sa att det var så. Tydligen inte så ovanligt alls. Hon berättade att D skulle få träffa en läkare i morgon och även ta prover. Kändes skönt att få höra. Jag frågade hur jag skulle göra med fortsatt kontakt med D och hon tyckte att jag skulle ringa som vanligt på kvällen. Vi la på.
Somnade om efter en liten stund, vaknade vid 4. Gick upp och tittade på bloggen och började må riktigt dåligt. Hade fått en del mail på FB som tydligen oxå läst kommentarerna. Det stärkte mig lite.
Stängde bloggen.
Började gå igenom mina kontakter på mailen och sållade rejält. Min pappa var en självklar att bjuda in likaså mina närmsta vänner. Så nu är det gjort.
Oavsett, ni som läser det här så vill jag att ni förstår att det är ett förtroende som jag ger er och det ska inte missbrukas...
Ringde D strax innan 6. Hon var förflyttad till 4:an som lovat.
Det var en helt annorlunda D mot dagen innan. Uppriktigt glad när jag ringde. Hon försökte förklara sin frustration dagen innan och bad om ursäkt. Vad som är ärligt och sant i hennes prat vet jag inte men jag hoppas ju givetvis. Jag berättade att Jessika hört av sig på morgonen och undrat om hon kunde ringa henne.
D blev jätteglad och bad mig genast att ringa upp J och be henne ringa.
D låter nästan som vanligt nu. Jag frågar varför hon ändrat sig och hon berättar att personalen på Runnagåreden sagt att staten försöker dra ner på LVM för att det är så dyrt, även att vissa LVM bara blir på 3 månader. Även att hon har kommit på att det enklaste är att sköta sig. Blir misstänksam och undrar om det är ännu ett knep från hennes sida. Vill hon låtsas vara medgörlig för att kunna rymma igen??? Dannie varnade mig än en gång för Jazze, bad mig inte ha någon som helst kontakt med henne.
Pratade med Jove senare under kvällen som D oxå bett ringa, hon tyckte även hon att D lät nästan som vanligt. D berättade att hon längtade efter dom allihop.
Jag hoppas att det här kanske kan bli en vänpunkt även om det är att vara naiv i överkant, men nånting måste jag ha att gripa tag i för att inte gå under helt.
Vill även passa på att tacka mina arbetskamrater som är helt suveräna med stöd åt mig.
Låter dessa ta del av det här för att nånstans inom mig så hoppas jag att D kan komma tillbaka till oss och arbeta när hon är HELT frisk. Om det så tar ett eller flera år.
Mina nära kamraters stöd VET jag att både jag och D har.... Men kram till er alla!
Ja nu har jag stängt bloggen för insyn. Det är några få som fortfarande har tillgång.
Beslutet tog jag när jag vaknade och läste nya kommentarer som kommit in, fortfarande anonyma. Tycker att man kan skriva ut sitt namn om man har kritik att framföra. Viss kritik tar jag åt mig medans en del ignorerar jag faktiskt. Att jag inte har fyllt i min profil på bloggens framsida har jag gjort med flit. Folk som INTE känner mig och D har ju ingen nytta av det och folk som känner oss vet redan vem jag är. Personligen tror jag att bloggen kommit på villovägar någonstans på vägen, vilket aldrig var min mening.
Och ännu ett förtydligande är att JA, D känner till bloggens existens och säger att det är oki. Hon kommer när tiden är mogen att få läsa allt, även kommentarer som vänner(?) lagt till. Återkommer säkert till detta ämne igen. Jag ÄR faktiskt glad att folk kommenterar och ger tips, jag kanske inte alltid tar åt mig just då men senare när jag fått smälta vissa saker.
När jag kom hem så ringde jag till Runnagården för att få tala med en sjuksköterska. Hon var upptagen till kl 10:30. Jag försökte somna en stund men det gick verkligen inte.
Fick tag på Å strax innan elva. Jag har pratat med henne vid ett tidigare tillfälle.
Förklarade att jag ville få lite insikt i hur sånt här fungerar dvs avtändningstid, acceptans osv. Hon sa att hon inte kunde säga så mycket egentligen om D men hon tyckte att det går bra för henne. Jag blev nollställd. Bra?!....
Hon förklarade att personer som hamnar i samma sits som D ofta tar ut sina aggressioner mot en närstående, någon dom känner sig trygga med. Hon berättade att D förmodligen skulle få flytta upp till 4:an under dagen. Jag frågade om det stämde med hennes försök till att "göra vapen" och hon sa att det var så. Tydligen inte så ovanligt alls. Hon berättade att D skulle få träffa en läkare i morgon och även ta prover. Kändes skönt att få höra. Jag frågade hur jag skulle göra med fortsatt kontakt med D och hon tyckte att jag skulle ringa som vanligt på kvällen. Vi la på.
Somnade om efter en liten stund, vaknade vid 4. Gick upp och tittade på bloggen och började må riktigt dåligt. Hade fått en del mail på FB som tydligen oxå läst kommentarerna. Det stärkte mig lite.
Stängde bloggen.
Började gå igenom mina kontakter på mailen och sållade rejält. Min pappa var en självklar att bjuda in likaså mina närmsta vänner. Så nu är det gjort.
Oavsett, ni som läser det här så vill jag att ni förstår att det är ett förtroende som jag ger er och det ska inte missbrukas...
Ringde D strax innan 6. Hon var förflyttad till 4:an som lovat.
Det var en helt annorlunda D mot dagen innan. Uppriktigt glad när jag ringde. Hon försökte förklara sin frustration dagen innan och bad om ursäkt. Vad som är ärligt och sant i hennes prat vet jag inte men jag hoppas ju givetvis. Jag berättade att Jessika hört av sig på morgonen och undrat om hon kunde ringa henne.
D blev jätteglad och bad mig genast att ringa upp J och be henne ringa.
D låter nästan som vanligt nu. Jag frågar varför hon ändrat sig och hon berättar att personalen på Runnagåreden sagt att staten försöker dra ner på LVM för att det är så dyrt, även att vissa LVM bara blir på 3 månader. Även att hon har kommit på att det enklaste är att sköta sig. Blir misstänksam och undrar om det är ännu ett knep från hennes sida. Vill hon låtsas vara medgörlig för att kunna rymma igen??? Dannie varnade mig än en gång för Jazze, bad mig inte ha någon som helst kontakt med henne.
Pratade med Jove senare under kvällen som D oxå bett ringa, hon tyckte även hon att D lät nästan som vanligt. D berättade att hon längtade efter dom allihop.
Jag hoppas att det här kanske kan bli en vänpunkt även om det är att vara naiv i överkant, men nånting måste jag ha att gripa tag i för att inte gå under helt.
Vill även passa på att tacka mina arbetskamrater som är helt suveräna med stöd åt mig.
Låter dessa ta del av det här för att nånstans inom mig så hoppas jag att D kan komma tillbaka till oss och arbeta när hon är HELT frisk. Om det så tar ett eller flera år.
Mina nära kamraters stöd VET jag att både jag och D har.... Men kram till er alla!
måndag 11 maj 2009
Måndag den 11 Maj 2009
Sovit ovanligt länge idag. Vaknade till en sväng vid tio och ringde soc, inget nytt har tillkommit. De hade inte varit i kontakt med Dannie efter helgen.
Somnade om...
Ringer D vid halv 6. Hon låter något bättre i början av vårat samtal men sen spårar det ur rejält.
Hon berättar att hon försökt göra vapen av kylskåpshyllorna, delar av elementet osv. Det är bara hon och ytterligare en person på intaget. Jag frågar om hon har gjort några pärlplattor eller nåt. (hon berättade i helgen att det var sånt som dom fick pyssla med). Men nej hon har inte tillgång till någonting, hade dock fått en penna på em. D berättar att en tjej försökt hänga sig under dagen men inte lyckats... D säger att hon hellre dör än sitter inspärrad där hon är nu. Försöker resonera med henne men det är som att tala till ett trotsigt småbarn. Hon berättar att hon skulle vilja träffa en läkare pga att hon har smärtor i buken över levern som hon själv tror. Berättar även att hon vill ta Hepatit-prov! Jag frågar varför, hon har själv sagt för några veckor sen att hon inte hade delat några sprutor med någon. Då säger D att sista svängen hon var ute så gjorde hon det. Gode gud, varför frågar jag.
Ja, nu spelar ju ingenting någon roll i allafall blir hennes svar.
Fortfarande ingen insikt.
D börjar att bli arg och skriker åt mig, att jag inte fattar någonting och att det är vårat fel att hon sitter där hon gör. D gråter okontrollerat och hulkar.
Jag försöker hålla mig lugn, vilket inte är det lättaste.
Hon vrålar som ett djur, det skramlar och dunsar i bakgrunden sen blir det alldeles tyst. Tycker mig höra hennes andetag men är inte säker. Jag fortsätter under ett par minuter att få kontakt med henne, tror att hon kanske hör men inte vill ge sig till känna. Jag säger sen att jag tänker lägga på för att ringa upp personalen, fortfarande tyst...
Ringer upp och förklarar läget. Ber dom ringa tillbaka när dom vet vad som hänt. Det går 10 minuter sen ringer äntligen telefonen. Det är den trevliga kvinnan som jag pratat med några gånger innan vi kan kalla henne A.
A säger att när hon kom dit så fanns det redan personal på platsen och att allt "gått bra"... Telefonen har hon tydligen kastat sönder och personalen fått övermanna henne.
Det känns absolut inte som Dannie överhuvudtaget! Visst har hon ett temperament men hon är ju alltid mån om att vara till lags mot personer som hon inte känner eller känner sig säker på.
A berättar att D alltid varit trevlig emot henne men att hon just nu inte jobbar med Dannie.
Jag får henne att lova att höra av sig till mig om något mer händer.
Ja det var väl dagens skörd, börjar bli lite tjatigt kanske men jag måste för min egen skull (och kanske Dannies?) fortsätta.
Är dock osäker om jag kommer låta bloggen vara öppen så länge till. Kommer kanske stänga ner för insyn och är det så att någon vill läsa så får ni kontakta mig via mail.
Ska jobba i natt igen.
Sovit ovanligt länge idag. Vaknade till en sväng vid tio och ringde soc, inget nytt har tillkommit. De hade inte varit i kontakt med Dannie efter helgen.
Somnade om...
Ringer D vid halv 6. Hon låter något bättre i början av vårat samtal men sen spårar det ur rejält.
Hon berättar att hon försökt göra vapen av kylskåpshyllorna, delar av elementet osv. Det är bara hon och ytterligare en person på intaget. Jag frågar om hon har gjort några pärlplattor eller nåt. (hon berättade i helgen att det var sånt som dom fick pyssla med). Men nej hon har inte tillgång till någonting, hade dock fått en penna på em. D berättar att en tjej försökt hänga sig under dagen men inte lyckats... D säger att hon hellre dör än sitter inspärrad där hon är nu. Försöker resonera med henne men det är som att tala till ett trotsigt småbarn. Hon berättar att hon skulle vilja träffa en läkare pga att hon har smärtor i buken över levern som hon själv tror. Berättar även att hon vill ta Hepatit-prov! Jag frågar varför, hon har själv sagt för några veckor sen att hon inte hade delat några sprutor med någon. Då säger D att sista svängen hon var ute så gjorde hon det. Gode gud, varför frågar jag.
Ja, nu spelar ju ingenting någon roll i allafall blir hennes svar.
Fortfarande ingen insikt.
D börjar att bli arg och skriker åt mig, att jag inte fattar någonting och att det är vårat fel att hon sitter där hon gör. D gråter okontrollerat och hulkar.
Jag försöker hålla mig lugn, vilket inte är det lättaste.
Hon vrålar som ett djur, det skramlar och dunsar i bakgrunden sen blir det alldeles tyst. Tycker mig höra hennes andetag men är inte säker. Jag fortsätter under ett par minuter att få kontakt med henne, tror att hon kanske hör men inte vill ge sig till känna. Jag säger sen att jag tänker lägga på för att ringa upp personalen, fortfarande tyst...
Ringer upp och förklarar läget. Ber dom ringa tillbaka när dom vet vad som hänt. Det går 10 minuter sen ringer äntligen telefonen. Det är den trevliga kvinnan som jag pratat med några gånger innan vi kan kalla henne A.
A säger att när hon kom dit så fanns det redan personal på platsen och att allt "gått bra"... Telefonen har hon tydligen kastat sönder och personalen fått övermanna henne.
Det känns absolut inte som Dannie överhuvudtaget! Visst har hon ett temperament men hon är ju alltid mån om att vara till lags mot personer som hon inte känner eller känner sig säker på.
A berättar att D alltid varit trevlig emot henne men att hon just nu inte jobbar med Dannie.
Jag får henne att lova att höra av sig till mig om något mer händer.
Ja det var väl dagens skörd, börjar bli lite tjatigt kanske men jag måste för min egen skull (och kanske Dannies?) fortsätta.
Är dock osäker om jag kommer låta bloggen vara öppen så länge till. Kommer kanske stänga ner för insyn och är det så att någon vill läsa så får ni kontakta mig via mail.
Ska jobba i natt igen.
söndag 10 maj 2009
Söndag den 10 Maj 2009
Ja herregud vad säger man?
Pratade just med Dannie. Ringde det vanliga numret till 4:an och dom sa att de skulle koppla mig.
Får D på luren och börjar småprata lite, hon låter arg och är inte speciellt trevlig. Hon berättar att hon blivit flyttad till intaget igen. Jag undrar varför och hon berättar att hon inte "skött sig"...
Är tydligen allmänt stökig, matvägrar och har försökt att, som hon själv säger "bryta sig ut"! Utan större framgång gudskelov!
Jag försöker förklara för henne att ju mer hon bråkar desto troligare är det att hon kommer hamna på ett hemskare ställe än Runnagården! Hon köper inte mitt resonemang alls. D berättar att efter hon har börjat bråka så har diskussionen kommit på tapeten att hon ska bli förflyttad. Jag frågar henne om hon har fått nån medicinering men det har hon inte. Undrar om kanske det vore något? Men nej hon vill i sånt fall ha tjack!
Hmm...
Ja hon verkar ju inte ha fattat nånting!!!
Enligt henne själv så har hon absolut inga problem.
Frågar om hon har sökt försörjningsstöd än? Nej, det har hon inte och enligt henne själv så vet hon inte vad hennes kontaktperson på Runnagården heter heller.Hennes löften känns iof inte speciellt trovärdiga som det är nu, men man får väl hoppas att någon annan i så fall meddelar oss.
Orkar faktiskt inte prata nån längre stund med henne. Det känns som att tala med en vägg. Ingenting går fram, allt logiskt tänkande är som bortblåst!
Ja ja, jag har i allafall sovit otroligt mycket i helgen och samlat krafter.
Det har nästan känns som om allt det här är en dröm. Det enda som har påmint mig är när jag och Ulrika åkte till Runnagården igår med pengar till D. Tydligen det enda som man duger till längre...
Men jag har varken lust eller råd att ge henne mer pengar nu. Så det så!
Ska jobba två nätter nu igen och det är med blandade känslor faktiskt. Skönt att tänka på något annat för en stund men jobbigt när man inte kan sova ordentligt.
Nya friska tag i morgon igen.
Ja herregud vad säger man?
Pratade just med Dannie. Ringde det vanliga numret till 4:an och dom sa att de skulle koppla mig.
Får D på luren och börjar småprata lite, hon låter arg och är inte speciellt trevlig. Hon berättar att hon blivit flyttad till intaget igen. Jag undrar varför och hon berättar att hon inte "skött sig"...
Är tydligen allmänt stökig, matvägrar och har försökt att, som hon själv säger "bryta sig ut"! Utan större framgång gudskelov!
Jag försöker förklara för henne att ju mer hon bråkar desto troligare är det att hon kommer hamna på ett hemskare ställe än Runnagården! Hon köper inte mitt resonemang alls. D berättar att efter hon har börjat bråka så har diskussionen kommit på tapeten att hon ska bli förflyttad. Jag frågar henne om hon har fått nån medicinering men det har hon inte. Undrar om kanske det vore något? Men nej hon vill i sånt fall ha tjack!
Hmm...
Ja hon verkar ju inte ha fattat nånting!!!
Enligt henne själv så har hon absolut inga problem.
Frågar om hon har sökt försörjningsstöd än? Nej, det har hon inte och enligt henne själv så vet hon inte vad hennes kontaktperson på Runnagården heter heller.Hennes löften känns iof inte speciellt trovärdiga som det är nu, men man får väl hoppas att någon annan i så fall meddelar oss.
Orkar faktiskt inte prata nån längre stund med henne. Det känns som att tala med en vägg. Ingenting går fram, allt logiskt tänkande är som bortblåst!
Ja ja, jag har i allafall sovit otroligt mycket i helgen och samlat krafter.
Det har nästan känns som om allt det här är en dröm. Det enda som har påmint mig är när jag och Ulrika åkte till Runnagården igår med pengar till D. Tydligen det enda som man duger till längre...
Men jag har varken lust eller råd att ge henne mer pengar nu. Så det så!
Ska jobba två nätter nu igen och det är med blandade känslor faktiskt. Skönt att tänka på något annat för en stund men jobbigt när man inte kan sova ordentligt.
Nya friska tag i morgon igen.
fredag 8 maj 2009
fortsättning fredag
Har pratat med D en stund nu, kändes väldigt skönt faktiskt.
Hon var lite mer "som vanligt"....
Fortfarande noll insikt men väldigt go´ att prata med. Hon tyckte oxå att det hade varit väldigt skönt att kramas en stund igår.
Vi har bestämt att jag ska ringa henne kl 6 på kvällarna för telefonkorten är dyra och hon har inte direkt några pengar att röra sig med. Frågade även om B fick ringa till henne och det fick han.
Hon hade inte fått tillgång till sin skrivbok utan den var inlåst. Förhoppningsvis så får hon den senare.
Vi pratade lite om Maritin och Jazze, hon sa att Martin var lugnet själv men att Jazze skulle jag undvika all kontakt med.... Omtänksamhet eller självbevarelsedrift?? Sanning eller lögn??
Man vill ju hela tiden tro på allt hon säger men det är svårt att släppa garden...
Oavsett vilket så mår jag så otroligt mycket bättre av att ha en skön kontakt med henne!
Har pratat med D en stund nu, kändes väldigt skönt faktiskt.
Hon var lite mer "som vanligt"....
Fortfarande noll insikt men väldigt go´ att prata med. Hon tyckte oxå att det hade varit väldigt skönt att kramas en stund igår.
Vi har bestämt att jag ska ringa henne kl 6 på kvällarna för telefonkorten är dyra och hon har inte direkt några pengar att röra sig med. Frågade även om B fick ringa till henne och det fick han.
Hon hade inte fått tillgång till sin skrivbok utan den var inlåst. Förhoppningsvis så får hon den senare.
Vi pratade lite om Maritin och Jazze, hon sa att Martin var lugnet själv men att Jazze skulle jag undvika all kontakt med.... Omtänksamhet eller självbevarelsedrift?? Sanning eller lögn??
Man vill ju hela tiden tro på allt hon säger men det är svårt att släppa garden...
Oavsett vilket så mår jag så otroligt mycket bättre av att ha en skön kontakt med henne!
Fredag den 8 Maj 2009
Har inte pratat med Dannie idag. Försökt få tag i soc men utan framgång.
Kom och tänka på en dikt som min mamma läste ofta för mig när jag var liten...
SAGAN OM DET LILLA SKOTTET.
En sorgesam berättelse av Elsa Beskow
"Det lilla skottet växte så tätt intill sin mor,
och all sin näring fick det genom henne.
De var så goda vänner och deras glädje stor.
I lust och nöd de höll ihop, de tvenne.
"Vad allt är roligt", tänkte lilla skottet.
En dag kom mänskohanden, och med ett hastigt snitt
den skilde stackars skottet från dess mamma.
"Försök att skaffa egna små rötter, barnet mitt",
var allt vad modern sorgsen hann att stamma.
Det var en sorglig stund för lilla skottet.
Det sved i stackars barnet, som ensamt fördes bort,
men barnet glömde inte moderns läxa.
Det sattes ned i vatten, och tänk, att inom kort,
små fina rötter började att växa.
"Nu skulle mor bli nöjd", sa lilla skottet.
Den lilla plantans glädje blev obeskrivligt stor;
nu fick hon rik belöning för sin möda,
ty hon fick egen kruka med jord i, liksom mor,
och kunde själv ur jorden hämta föda.
"Vad jag är lycklig!", sa det lilla skottet.
"Visst är det litet knogigt, men det gör ingenting",
hon tänkte, där hon växte på, den lilla.
Och alla stora växter i fönstret runt omkring
de nickade så vänligt: "Inte illa!".
"Vad de är snälla!" tänkte lilla skottet.
Och nya blad och rötter hon fick allt fler och fler.
- Men en dag kom ej kannan, som den bruka ..,
och lät sitt friska vatten i jorden rinna ner.
Det blev så hårt skottets lilla kruka.
"Jag är så törstig", sa det lilla skottet.
Och nästa morgon grydde, men vattnet kom ej in.
Ack alla bladen hängde nu så illa!
"Låt gärna bladen vissna, håll liv i roten din!"
sa blommorna i fönstret åt den lilla.
"Jag ska försöka", sa det lilla skottet.
Och regnet föll där ute, det slog mot rutan snett.
Men ack, dit in ej trängde minsta droppe.
I krukorna där inne var lika torrt och hett.
Nu var ej lätt att hålla modet oppe.
"Jag kan ej andas mer", sa lilla skottet.
Hon viskade så sakta: "Nu orkar jag ej mer!"
och böjde sen sitt huvud trött och stilla.
När äntligt nästa morgon man vattenkannan ser,
hon har för alltid slumrat in, den lilla.
Och blommorna, de sörjde lilla skottet."
Jag och Dannie har läst den ibland, den sitter på mitt kylskåp.
Vi blir lika ledsna varje gång.
Sen brukar vi skratta åt att vi är så patetiskt blödiga.
Jag vill ha hem henne som hon var innan allt det här hände.
Ska försöka ringa henne nu...
Har inte pratat med Dannie idag. Försökt få tag i soc men utan framgång.
Kom och tänka på en dikt som min mamma läste ofta för mig när jag var liten...
SAGAN OM DET LILLA SKOTTET.
En sorgesam berättelse av Elsa Beskow
"Det lilla skottet växte så tätt intill sin mor,
och all sin näring fick det genom henne.
De var så goda vänner och deras glädje stor.
I lust och nöd de höll ihop, de tvenne.
"Vad allt är roligt", tänkte lilla skottet.
En dag kom mänskohanden, och med ett hastigt snitt
den skilde stackars skottet från dess mamma.
"Försök att skaffa egna små rötter, barnet mitt",
var allt vad modern sorgsen hann att stamma.
Det var en sorglig stund för lilla skottet.
Det sved i stackars barnet, som ensamt fördes bort,
men barnet glömde inte moderns läxa.
Det sattes ned i vatten, och tänk, att inom kort,
små fina rötter började att växa.
"Nu skulle mor bli nöjd", sa lilla skottet.
Den lilla plantans glädje blev obeskrivligt stor;
nu fick hon rik belöning för sin möda,
ty hon fick egen kruka med jord i, liksom mor,
och kunde själv ur jorden hämta föda.
"Vad jag är lycklig!", sa det lilla skottet.
"Visst är det litet knogigt, men det gör ingenting",
hon tänkte, där hon växte på, den lilla.
Och alla stora växter i fönstret runt omkring
de nickade så vänligt: "Inte illa!".
"Vad de är snälla!" tänkte lilla skottet.
Och nya blad och rötter hon fick allt fler och fler.
- Men en dag kom ej kannan, som den bruka ..,
och lät sitt friska vatten i jorden rinna ner.
Det blev så hårt skottets lilla kruka.
"Jag är så törstig", sa det lilla skottet.
Och nästa morgon grydde, men vattnet kom ej in.
Ack alla bladen hängde nu så illa!
"Låt gärna bladen vissna, håll liv i roten din!"
sa blommorna i fönstret åt den lilla.
"Jag ska försöka", sa det lilla skottet.
Och regnet föll där ute, det slog mot rutan snett.
Men ack, dit in ej trängde minsta droppe.
I krukorna där inne var lika torrt och hett.
Nu var ej lätt att hålla modet oppe.
"Jag kan ej andas mer", sa lilla skottet.
Hon viskade så sakta: "Nu orkar jag ej mer!"
och böjde sen sitt huvud trött och stilla.
När äntligt nästa morgon man vattenkannan ser,
hon har för alltid slumrat in, den lilla.
Och blommorna, de sörjde lilla skottet."
Jag och Dannie har läst den ibland, den sitter på mitt kylskåp.
Vi blir lika ledsna varje gång.
Sen brukar vi skratta åt att vi är så patetiskt blödiga.
Jag vill ha hem henne som hon var innan allt det här hände.
Ska försöka ringa henne nu...
torsdag 7 maj 2009
Torsdag den 7 Maj 2009
Vaknade till vid elva efter bara tre timmars sömn. Hade ställt klockan på halv ett för att ha god tid på mig innan jag skulle vara på länsrätten.
Helt omöjligt att somna om var det , tankarna malde hela tiden.
Klev upp och tog en snabbdusch. Tessa & co skulle äta lunch på Strömpis kl ett så jag trampade upp lite tidigare och fick prata strunt en stund.
Var utanför länsrätten vid 13:40. Klev in och gick upp en trappa där soc hade sagt att det skulle vara. det fanns inga stolar eller något utan bara två dörrar som egentligen inte gav någon information. Då kommer en man i 65-70 års åldern upp för trappan, tittar på mig och frågar om jag oxå ska in. Jag presenterar mig och han gör detsamma, det är Dannies "ombud" som ska sitta med henne i rätten.
Han ger ett väldigt sympatiskt intryck och vi sätter oss i en soffgrupp och börjar prata. han vill höra min version av allt som hänt. Jag berättar ganska kortfattat.
Nu kommer även två personer ifrån soc in. D:s handläggare och dennes chef. Chefen är i 45-50års åldern och Dannie´s ca 30 år.
Vi pratar lite allmänt om situationen en stund, de frågar om det är jobbigt.
Nu hör vi hur dörren bakom oss öppnas och in kommer två personer med Dannie emellan sig. D har handfängsel på sig och samma jacka som när hon blev tagen sist. Hon har blivit ännu smalare. Hon möter snabbt min blick men blir sedan inledd i ett annat rum. Jag kan inte hejda tårarna som kommer... Min tjejja! Världens mest underbara dotter! För det tycker jag fortfarande att hon är!!! Kommer som en brottsling emellan två vakter från kriminalvårdens transport-tjänst.
Jag hör hur det skramlar lite ifrån hallen där de står, D:s ombud reser sig och jag hör hur han börjar prata med Dannie. De har pratats vid i telefon vid två tillfällen innan. Tiden står still. Efter kanske 5 minuter kommer dom in i rummet. Jag reser mig och går bort mot Dannie. Frågar om jag får krama henne, den kvinnliga vakten säger nej men den manliga säger ganska kort:- Ja en snabb kram ska väl gå bra.
Jag går fram emot Dannie och läggger armarna om hennes hals, har nästan glömt bort hur lång hon är (jag kort kanske?). Snusar henne i håret , hon luktar annorlunda schampoo men ända är det min Dannie... Allt kanske tar sammanlagt 3 sekunder men det känns om en evighet.
Rättens ordförande öppnar dörren och kallar in oss. Hon säger sen att detta är lyckta dörrar på den här förhandlingen. Hon frågar vem jag är och kollar sen med D att det är oki med min närvaro.
Det som händer sen kan jag inte skriva om pga sekretess och jag är livrädd att nåt ska gå fel bara för att någon har pratat bredvid mun.
Dom kommer att meddelas inom 4 veckor.
När vi kommer ut ifrån salen så blir Dannie bortförd till samma hall som innan. Jag passar på att fråga den kvinnliga vakten om jag får lämna Dannies skrivbok som jag hämtade ifrån Jazze häromdagen. Hon säger att det går bra men att personalen måste titta på den först.
Dannie är väldigt sammanbiten och arg när de går. Jag ropar:-ringer du mig i kväll?
-Ja, snäser hon. Jag klär på mig regnjackan och går nerför trappen , ut på Drottninggatan. Där står bilen som D sitter i nu, jag vinkar men vet inte om hon ser. Bilen är stor och mörkblå med tonade rutor, vakterna vinkar i allafall tillbaka.
D:s ombud kommer ut till mig där jag står vid cykeln. Han säger att han nog aldrig heller har varit med om ett liknande fall, det snabba förloppet osv.
Han tycker att D verkar vara en smart tjej med huvudet på skaft. Vi säger hej då och jag trampar hemåt i regnet.
Pratar med Bertil och informerar honom om läget och lägger mig sen i soffan en stund, kan inte somna.
Har lovat Tess och Takman att följa med och titta på ett hus vid 17:30.
Efter det skyndar jag mig hem till telefonen.
Åker till jobbet vid 20:00.
Hon har inte ringt...
Vaknade till vid elva efter bara tre timmars sömn. Hade ställt klockan på halv ett för att ha god tid på mig innan jag skulle vara på länsrätten.
Helt omöjligt att somna om var det , tankarna malde hela tiden.
Klev upp och tog en snabbdusch. Tessa & co skulle äta lunch på Strömpis kl ett så jag trampade upp lite tidigare och fick prata strunt en stund.
Var utanför länsrätten vid 13:40. Klev in och gick upp en trappa där soc hade sagt att det skulle vara. det fanns inga stolar eller något utan bara två dörrar som egentligen inte gav någon information. Då kommer en man i 65-70 års åldern upp för trappan, tittar på mig och frågar om jag oxå ska in. Jag presenterar mig och han gör detsamma, det är Dannies "ombud" som ska sitta med henne i rätten.
Han ger ett väldigt sympatiskt intryck och vi sätter oss i en soffgrupp och börjar prata. han vill höra min version av allt som hänt. Jag berättar ganska kortfattat.
Nu kommer även två personer ifrån soc in. D:s handläggare och dennes chef. Chefen är i 45-50års åldern och Dannie´s ca 30 år.
Vi pratar lite allmänt om situationen en stund, de frågar om det är jobbigt.
Nu hör vi hur dörren bakom oss öppnas och in kommer två personer med Dannie emellan sig. D har handfängsel på sig och samma jacka som när hon blev tagen sist. Hon har blivit ännu smalare. Hon möter snabbt min blick men blir sedan inledd i ett annat rum. Jag kan inte hejda tårarna som kommer... Min tjejja! Världens mest underbara dotter! För det tycker jag fortfarande att hon är!!! Kommer som en brottsling emellan två vakter från kriminalvårdens transport-tjänst.
Jag hör hur det skramlar lite ifrån hallen där de står, D:s ombud reser sig och jag hör hur han börjar prata med Dannie. De har pratats vid i telefon vid två tillfällen innan. Tiden står still. Efter kanske 5 minuter kommer dom in i rummet. Jag reser mig och går bort mot Dannie. Frågar om jag får krama henne, den kvinnliga vakten säger nej men den manliga säger ganska kort:- Ja en snabb kram ska väl gå bra.
Jag går fram emot Dannie och läggger armarna om hennes hals, har nästan glömt bort hur lång hon är (jag kort kanske?). Snusar henne i håret , hon luktar annorlunda schampoo men ända är det min Dannie... Allt kanske tar sammanlagt 3 sekunder men det känns om en evighet.
Rättens ordförande öppnar dörren och kallar in oss. Hon säger sen att detta är lyckta dörrar på den här förhandlingen. Hon frågar vem jag är och kollar sen med D att det är oki med min närvaro.
Det som händer sen kan jag inte skriva om pga sekretess och jag är livrädd att nåt ska gå fel bara för att någon har pratat bredvid mun.
Dom kommer att meddelas inom 4 veckor.
När vi kommer ut ifrån salen så blir Dannie bortförd till samma hall som innan. Jag passar på att fråga den kvinnliga vakten om jag får lämna Dannies skrivbok som jag hämtade ifrån Jazze häromdagen. Hon säger att det går bra men att personalen måste titta på den först.
Dannie är väldigt sammanbiten och arg när de går. Jag ropar:-ringer du mig i kväll?
-Ja, snäser hon. Jag klär på mig regnjackan och går nerför trappen , ut på Drottninggatan. Där står bilen som D sitter i nu, jag vinkar men vet inte om hon ser. Bilen är stor och mörkblå med tonade rutor, vakterna vinkar i allafall tillbaka.
D:s ombud kommer ut till mig där jag står vid cykeln. Han säger att han nog aldrig heller har varit med om ett liknande fall, det snabba förloppet osv.
Han tycker att D verkar vara en smart tjej med huvudet på skaft. Vi säger hej då och jag trampar hemåt i regnet.
Pratar med Bertil och informerar honom om läget och lägger mig sen i soffan en stund, kan inte somna.
Har lovat Tess och Takman att följa med och titta på ett hus vid 17:30.
Efter det skyndar jag mig hem till telefonen.
Åker till jobbet vid 20:00.
Hon har inte ringt...
onsdag 6 maj 2009
Onsdag 6 Maj 2009
Har pratat med D idag, hon kändes fortfarande väldigt låg men mer talbar.
Hon lovade att ta bort sekretessen både på Runnagården och på soc.
D blev inte förflyttad i dag utan är fortfarande isolerad på intaget.
Hon ska till länsrätten i morgon kl 14 och jag hoppas att jag kan få vara med då. Enligt hon på soc så är det inte brukligt men länsrätten kan göra undantag. Jag hoppas och håller tummarna. Oavsett så kommer jag vara där utanför innan kl två så jag åtminstone får titta på henne.
Har läst en hel del i hennes böcker, man får gråta mycket men även skratta lite. Humor har hon ju alltid haft ungen!
När soc ringde upp mig på em (sekretessen borta då) så pratade vi lite om morgondagen. Jag frågade om det kommer vara vårdare med, det trodde hon. Jag vill ju inte vara med om ännu en rymning....
Ska jobba i natt och måste försöka komma i säng så fort som möjligt i morgon så jag är fräsch till mötet.
Har faktiskt lyckats sova ganska många timmar i natt även om det inte varit sammanhängande. Annica sa i går på jobbet att det börjar synas på mig nu att jag sover alldeles för lite.
Får ta tag i det där med ett läkarbesök om det inte blir bättre.
Nu sitter jag på jobbet och det är lugnt här just nu.
Har suttit och tittad på Dannies Bilddagbok på nätet och gått tillbaka från början. Mycket festarbilder som i nuläget känns lite tveksamma...
Men en del bara roliga, som när de åkte pulka här i vintras hela det gamla gänget : Milla ,Lollo, Bosse &co. Man verkligen ser hur roligt dom måste ha haft. Vad hände sen???
Det KAN ju inte ha varit lugnt innan dess? Hur kan man fastna så fort och vilja förstöra sig så?
Funderar på hur länge hon egentligen mått dåligt. Förra året när vi var på semester i Turkiet så märkte jag ingenting...
Men som sagt hon är en mästare på att spela glad. Vi blev bara osams en gång där nere om JORDGUBBAR! Båda ville ha störst och mest, resten av resan var helt suverän. Vi skrattade konstant. Mådde hon dåligt redan då?
Varför har hon inte berättat för mig? Hon vet att jag varit med om mycket tråkigt i mitt liv och kanske inte alltid mått så bra som jag gett sken av. Men jag har alltid haft någon som jag anförtrott mig till. Varför har hon inte vågat lita på mig?
Jag och Bertil har pratat mycket den här tiden och vi har försökt gå tillbaka i tiden för att på nåt sätt få klarhet. Eller är det bara så att fel unge, på fel plats, vid fel tidpunkt som bestämmer vad som ska hända? Är det så enkelt???
När jag tittar på alla bilder som finns på Dannie så har hon nästan alltid samma uttryck i ögonen... Försöker tolka den men kommer fram till samma sak hela tiden : det är ju Dannie, precis så som hon alltid har sett ut och ska se ut. Man säger ju att ögonen är själens spegel, kan man fejka den??
Har pratat med D idag, hon kändes fortfarande väldigt låg men mer talbar.
Hon lovade att ta bort sekretessen både på Runnagården och på soc.
D blev inte förflyttad i dag utan är fortfarande isolerad på intaget.
Hon ska till länsrätten i morgon kl 14 och jag hoppas att jag kan få vara med då. Enligt hon på soc så är det inte brukligt men länsrätten kan göra undantag. Jag hoppas och håller tummarna. Oavsett så kommer jag vara där utanför innan kl två så jag åtminstone får titta på henne.
Har läst en hel del i hennes böcker, man får gråta mycket men även skratta lite. Humor har hon ju alltid haft ungen!
När soc ringde upp mig på em (sekretessen borta då) så pratade vi lite om morgondagen. Jag frågade om det kommer vara vårdare med, det trodde hon. Jag vill ju inte vara med om ännu en rymning....
Ska jobba i natt och måste försöka komma i säng så fort som möjligt i morgon så jag är fräsch till mötet.
Har faktiskt lyckats sova ganska många timmar i natt även om det inte varit sammanhängande. Annica sa i går på jobbet att det börjar synas på mig nu att jag sover alldeles för lite.
Får ta tag i det där med ett läkarbesök om det inte blir bättre.
Nu sitter jag på jobbet och det är lugnt här just nu.
Har suttit och tittad på Dannies Bilddagbok på nätet och gått tillbaka från början. Mycket festarbilder som i nuläget känns lite tveksamma...
Men en del bara roliga, som när de åkte pulka här i vintras hela det gamla gänget : Milla ,Lollo, Bosse &co. Man verkligen ser hur roligt dom måste ha haft. Vad hände sen???
Det KAN ju inte ha varit lugnt innan dess? Hur kan man fastna så fort och vilja förstöra sig så?
Funderar på hur länge hon egentligen mått dåligt. Förra året när vi var på semester i Turkiet så märkte jag ingenting...
Men som sagt hon är en mästare på att spela glad. Vi blev bara osams en gång där nere om JORDGUBBAR! Båda ville ha störst och mest, resten av resan var helt suverän. Vi skrattade konstant. Mådde hon dåligt redan då?
Varför har hon inte berättat för mig? Hon vet att jag varit med om mycket tråkigt i mitt liv och kanske inte alltid mått så bra som jag gett sken av. Men jag har alltid haft någon som jag anförtrott mig till. Varför har hon inte vågat lita på mig?
Jag och Bertil har pratat mycket den här tiden och vi har försökt gå tillbaka i tiden för att på nåt sätt få klarhet. Eller är det bara så att fel unge, på fel plats, vid fel tidpunkt som bestämmer vad som ska hända? Är det så enkelt???
När jag tittar på alla bilder som finns på Dannie så har hon nästan alltid samma uttryck i ögonen... Försöker tolka den men kommer fram till samma sak hela tiden : det är ju Dannie, precis så som hon alltid har sett ut och ska se ut. Man säger ju att ögonen är själens spegel, kan man fejka den??
tisdag 5 maj 2009
Tisdag den 5 Maj 2009
Kom hem ifrån jobbet i morse och lyckades somna vid 8-tiden.
Annsofi ringde efter ett par timmar, det var skönt att prata med henne. Hon hade inte fått min länk till bloggen, den hade hamnat i skräpposten. Sophie hade postat den till henne. Vi bubblade en stund och sen somnade jag om nån timme.
Telefonen ringer och jag ser att det är ifrån Runnagården. Det är Dannie.
Hon låter helt annorlunda på rösten om än sluddrig. Hon frågar mig om vad som hänt hon har själv inga minnen av hur hon kom tillbaka till avdelningen. Jag berättar det jag läst i tidningen och hon tror att det är hon som har slagit sönder rutan i källaren för att ta sig in. Kommer bara vagt ihåg vårat samtal häromdagen (?). Stämmer det eller?? Hon vet inte vem/vilka som var i lägenheten. Hon gråter och är allmänt förtvivlad. Hon berättar att hon ska upp i tingsrätten på torsdag för LVM-prövningen (?). Är antagligen så.
Dannie är väldigt upprörd över att hennes saker är kvar i Jazzes lägenhet, jag lovar att kontakta J och försöka få tillbaka dom. Mest är hon orolig över sina "böcker" som hon skriver i. Vi pratar lite ang ekonomi och hur vi ska göra med allt. Hon verkar ointresserad. Vill bara ha tillbaka sina saker. Jag ber att få tala med en vårdare men hon säger att de inte har tid just nu utan ber mig ringa upp om en kvart ungefär. Jag berättar för henne hur mycket vi saknar och älskar henne men att hon måste själv vilja det här. VI kan inte göra så mycket åt hennes situation om hon själv inte vill det.
Jag ringer tillbaka efter en stund och pratar med en vårdare som förklarar att hon sitter på intaget alltså inte på "ettan" som tidigare. Frågar om man kan komma och lämna pengar och i så fall vilka restriktioner som finns. Jag vill inte att hon ska kunna köpa telefonkort. Han säger att de kan styra det ganska väl just där hon är nu men att så fort hon blir förflyttad till en annan avdelning så bestämmer hon själv, jag säger att jag ska återkomma senare.
Messar Jazze och skriver att jag kommer ringa henne alldeles strax och att jag vore glad om hon svarade då. Skriver även att jag pratat med Dannie och att hon vill ha sin väska osv...
Hon svarar direkt när jag ringer. Borta är den trevliga Jazze som varit så tillmötesgående och hon är väldigt aggressiv. Säger att hon inte vill träffa någonav oss varken B, David eller mig. Jag lirkar och försöker få henne att gå med på att träffas. Efter mycket om och men så säger hon att jag kan komma till Baronbacken och att Martin Funck kommer att lämna grejorna. Jag sitter fortfarande i morgonrock men vi bestämmer tid en kvart senare.
Lägger på och blir sen lite halvskraj, ska jag åka själv och träffa den där människan? Ringer upp Frida som är på väg att hämta upp sin lillebror och hon säger direkt att dom kommer och åker med mig.
När vi kommer fram till Jazzzes parkering så ringer jag upp henne, då har hon blivit mer uppretad. Hon gapar och skriker om att hon minsann VET att jag har läst hennes akt på sockontoret.!? Menar på att bara för att jag jobbade åt ungdomsenheten för en massa år sen så har jag haft tillgång till den?? Jag har "fuckat" upp hennes liv, med att påstå att någon skjutit i lägenheten i lördags och att det var därför som polisen kom... Hon fattar inte att jag inte hade ett dugg med det att göra även om jag är SÅ tacksam att någon ringde polisen. Hon kommer fram till bilen, ser tunn ut och har hela ansiktet fullt med blemmor. Kliar sig hela tiden i armvecken och flackar med blicken. Jag säger till henne att hon får messa en lista till mig med vad som är hennes i D:s lägenhet så lovar jag att fixa så hon får tillbaka dom.
Kan inte låta bli att tycka lite synd om flickan. Vilket liv hon har, ingen som bryr sig eller jagar henne överhuvudtaget....
Åker därifrån.
Kommer hem och börjar skumma igenom en av böckerna, vet att det är fult gjort men måste få VETA. Om vad som står tänker jag inte skriva om här men jag får reda på att Dannie lyckats få tag på en kniv på Runnagården som hon har försökt skära sig med. Hon berättar även om sin flykt förra veckan. Det finns personer som jag gärna skulle vilja tala med just nu som inte verkar ha fattat allvaret i hennes situation. Men det tänker jag ta med dom personligen.
Bertil ringer efter sitt besök på soc, han har varit där två gånger nu tror jag. Funderar verkligen på att gå iväg jag med.
Har nästan slutat sova, oroar mig hela tiden för Dannie. Oftast lyckas jag sova 4 timmar per dygn och det är alldeles för lite även för att vara mig.
Bertil åker till Runnagården med pengar, har bara 180 kr på sig men det spelar ju mindre roll. Vårdaren berättar att de intagna kan handla cig på krita till en viss mån men inte godis för det skulle kunna bli så oerhört stora summor. Sötsuget är tydligen helt enormt bland missbrukarna. B glömmer berätta för honom att vi fått tag på D:s tillhörigheter men ber honom att hälsa till henne.
Jag och B kommer ställa som krav att om vi ska hjälpa till ekonomiskt så måste D fixa så att sekretessen släpps. Vårdaren lovar att framföra det.
Jag ska ringa senare i kväll innan jobbet och höra hur hon ställer sig till det hela. Även berätta att jag har hämtat hennes saker så ho kan släppa den biten.
Måste försöka vila en stund nu.
Fick tag på D lite senare under kvällen, hon lät väldigt låg.
Gråter och säger att hon inte vill stanna kvar. Försöker peppa henne så gott det går.
Hon blir i alla fall nöjd över att hennes saker är tillrätta igen, även om hon säkert är nervös över att jag kommer läsa det hon skrivit.
Förklarar för henne att jag och Bertil kommer finnas till hands för henne men att hon då måste ta bort sekretessen. Det vi kan trycka på är hjälp ekonomiskt.
Jag hoppas att jag kommer kunna få träffa henne på något sätt under torsdagen vid tingsrätten men det är väldigt osäkert än. Jobbar ju både ons och tors natt. Spelar ingen roll vilken tid det är på dagen, FÅR jag bara se henne om så bara för en sekund är det värt det!
Har varit på jobb-möte nu i kväll och jag känner ett oerhört stöd från alla på jobbet. Jag känner att jag gjort rätt som låter folk ta del av min/våran resa... Vill undvika allt "korridors-snack" som givetvis kommer att vara ändå! Hoppas bara folk har vett att fråga MIG i stället för att komma med egna spekulationer.
Kom hem ifrån jobbet i morse och lyckades somna vid 8-tiden.
Annsofi ringde efter ett par timmar, det var skönt att prata med henne. Hon hade inte fått min länk till bloggen, den hade hamnat i skräpposten. Sophie hade postat den till henne. Vi bubblade en stund och sen somnade jag om nån timme.
Telefonen ringer och jag ser att det är ifrån Runnagården. Det är Dannie.
Hon låter helt annorlunda på rösten om än sluddrig. Hon frågar mig om vad som hänt hon har själv inga minnen av hur hon kom tillbaka till avdelningen. Jag berättar det jag läst i tidningen och hon tror att det är hon som har slagit sönder rutan i källaren för att ta sig in. Kommer bara vagt ihåg vårat samtal häromdagen (?). Stämmer det eller?? Hon vet inte vem/vilka som var i lägenheten. Hon gråter och är allmänt förtvivlad. Hon berättar att hon ska upp i tingsrätten på torsdag för LVM-prövningen (?). Är antagligen så.
Dannie är väldigt upprörd över att hennes saker är kvar i Jazzes lägenhet, jag lovar att kontakta J och försöka få tillbaka dom. Mest är hon orolig över sina "böcker" som hon skriver i. Vi pratar lite ang ekonomi och hur vi ska göra med allt. Hon verkar ointresserad. Vill bara ha tillbaka sina saker. Jag ber att få tala med en vårdare men hon säger att de inte har tid just nu utan ber mig ringa upp om en kvart ungefär. Jag berättar för henne hur mycket vi saknar och älskar henne men att hon måste själv vilja det här. VI kan inte göra så mycket åt hennes situation om hon själv inte vill det.
Jag ringer tillbaka efter en stund och pratar med en vårdare som förklarar att hon sitter på intaget alltså inte på "ettan" som tidigare. Frågar om man kan komma och lämna pengar och i så fall vilka restriktioner som finns. Jag vill inte att hon ska kunna köpa telefonkort. Han säger att de kan styra det ganska väl just där hon är nu men att så fort hon blir förflyttad till en annan avdelning så bestämmer hon själv, jag säger att jag ska återkomma senare.
Messar Jazze och skriver att jag kommer ringa henne alldeles strax och att jag vore glad om hon svarade då. Skriver även att jag pratat med Dannie och att hon vill ha sin väska osv...
Hon svarar direkt när jag ringer. Borta är den trevliga Jazze som varit så tillmötesgående och hon är väldigt aggressiv. Säger att hon inte vill träffa någonav oss varken B, David eller mig. Jag lirkar och försöker få henne att gå med på att träffas. Efter mycket om och men så säger hon att jag kan komma till Baronbacken och att Martin Funck kommer att lämna grejorna. Jag sitter fortfarande i morgonrock men vi bestämmer tid en kvart senare.
Lägger på och blir sen lite halvskraj, ska jag åka själv och träffa den där människan? Ringer upp Frida som är på väg att hämta upp sin lillebror och hon säger direkt att dom kommer och åker med mig.
När vi kommer fram till Jazzzes parkering så ringer jag upp henne, då har hon blivit mer uppretad. Hon gapar och skriker om att hon minsann VET att jag har läst hennes akt på sockontoret.!? Menar på att bara för att jag jobbade åt ungdomsenheten för en massa år sen så har jag haft tillgång till den?? Jag har "fuckat" upp hennes liv, med att påstå att någon skjutit i lägenheten i lördags och att det var därför som polisen kom... Hon fattar inte att jag inte hade ett dugg med det att göra även om jag är SÅ tacksam att någon ringde polisen. Hon kommer fram till bilen, ser tunn ut och har hela ansiktet fullt med blemmor. Kliar sig hela tiden i armvecken och flackar med blicken. Jag säger till henne att hon får messa en lista till mig med vad som är hennes i D:s lägenhet så lovar jag att fixa så hon får tillbaka dom.
Kan inte låta bli att tycka lite synd om flickan. Vilket liv hon har, ingen som bryr sig eller jagar henne överhuvudtaget....
Åker därifrån.
Kommer hem och börjar skumma igenom en av böckerna, vet att det är fult gjort men måste få VETA. Om vad som står tänker jag inte skriva om här men jag får reda på att Dannie lyckats få tag på en kniv på Runnagården som hon har försökt skära sig med. Hon berättar även om sin flykt förra veckan. Det finns personer som jag gärna skulle vilja tala med just nu som inte verkar ha fattat allvaret i hennes situation. Men det tänker jag ta med dom personligen.
Bertil ringer efter sitt besök på soc, han har varit där två gånger nu tror jag. Funderar verkligen på att gå iväg jag med.
Har nästan slutat sova, oroar mig hela tiden för Dannie. Oftast lyckas jag sova 4 timmar per dygn och det är alldeles för lite även för att vara mig.
Bertil åker till Runnagården med pengar, har bara 180 kr på sig men det spelar ju mindre roll. Vårdaren berättar att de intagna kan handla cig på krita till en viss mån men inte godis för det skulle kunna bli så oerhört stora summor. Sötsuget är tydligen helt enormt bland missbrukarna. B glömmer berätta för honom att vi fått tag på D:s tillhörigheter men ber honom att hälsa till henne.
Jag och B kommer ställa som krav att om vi ska hjälpa till ekonomiskt så måste D fixa så att sekretessen släpps. Vårdaren lovar att framföra det.
Jag ska ringa senare i kväll innan jobbet och höra hur hon ställer sig till det hela. Även berätta att jag har hämtat hennes saker så ho kan släppa den biten.
Måste försöka vila en stund nu.
Fick tag på D lite senare under kvällen, hon lät väldigt låg.
Gråter och säger att hon inte vill stanna kvar. Försöker peppa henne så gott det går.
Hon blir i alla fall nöjd över att hennes saker är tillrätta igen, även om hon säkert är nervös över att jag kommer läsa det hon skrivit.
Förklarar för henne att jag och Bertil kommer finnas till hands för henne men att hon då måste ta bort sekretessen. Det vi kan trycka på är hjälp ekonomiskt.
Jag hoppas att jag kommer kunna få träffa henne på något sätt under torsdagen vid tingsrätten men det är väldigt osäkert än. Jobbar ju både ons och tors natt. Spelar ingen roll vilken tid det är på dagen, FÅR jag bara se henne om så bara för en sekund är det värt det!
Har varit på jobb-möte nu i kväll och jag känner ett oerhört stöd från alla på jobbet. Jag känner att jag gjort rätt som låter folk ta del av min/våran resa... Vill undvika allt "korridors-snack" som givetvis kommer att vara ändå! Hoppas bara folk har vett att fråga MIG i stället för att komma med egna spekulationer.
måndag 4 maj 2009
Måndag den 4 Maj 2009
19:32
Varje gång telefonen ringer så hoppas jag att det ska vara Dannie som ringer.
Vill bara att hon ska låta som vanligt, vara som vanligt...
Nu börjar oxå de praktiska tankarna komma. Har hon deklarerat? Vem ska eventuellt säga upp lägenheten ? Jag har i allafall betalat hennes hyra för maj och de där två idiotlånen som hon tog i början av månaden.
Kvar att betala är ca 2300. Går soc in och hjälper henne eller? Bertil funderade först på att slänga in de sista räkningarna, men till vilken nytta?
Kommer hon bli förbannad när hon inser att hennes lön redan är slut?
Själv har man ju ingen aning om hur allt funkar.
B ska på samtal hos soc i morgon igen. Kanske vore nåt? Även om alla vänner ställer upp hela tiden så vore det nog bra att få prata med nån som "kan det här"....
Fortsätter skriva nu på jobbet och allt har lugnat sig lite...
Satt idag och tittade tillbaka på NA:artikel från i lördags, även Utryckning.se:s.
Har svårt att ta in att det är Dannie de skriver om.
Var det ett vapen som hördes av grannarna vid fyra-tiden? Vilken typ av bråk hade det varit. Är D skadad på något annat sätt? Vem var det som slagit sönder fönsterrutan i källaren för att ta sig upp till lägenheten?
Kan bara hoppas att någon kommer få mer information de närmsta dagarna.
Hoppas även att D ringer snart igen...
Om inte annat att hon förstår att vi förgås av oro över att inte få veta något om vad som händer henne.
Allt är som en mardröm, vill bara vakna upp och inse att allt det här inte har hänt!
Gick in och tittade på D:s bilddagbok och vidare in på Jazze´s. Jazze hade lagt upp en bild på sin sida av Dannie och skrivit ganska mycket under den. Att hon nästan är lite avis på D som sitter där hon gör. Hon menade på att det var mer ensamt "ute". Hon känner sig säkert lite ensam nu när inte D finns ständigt vid hennes sida.
Jag hoppas att hon har vett att lämna D ifred nu!
19:32
Varje gång telefonen ringer så hoppas jag att det ska vara Dannie som ringer.
Vill bara att hon ska låta som vanligt, vara som vanligt...
Nu börjar oxå de praktiska tankarna komma. Har hon deklarerat? Vem ska eventuellt säga upp lägenheten ? Jag har i allafall betalat hennes hyra för maj och de där två idiotlånen som hon tog i början av månaden.
Kvar att betala är ca 2300. Går soc in och hjälper henne eller? Bertil funderade först på att slänga in de sista räkningarna, men till vilken nytta?
Kommer hon bli förbannad när hon inser att hennes lön redan är slut?
Själv har man ju ingen aning om hur allt funkar.
B ska på samtal hos soc i morgon igen. Kanske vore nåt? Även om alla vänner ställer upp hela tiden så vore det nog bra att få prata med nån som "kan det här"....
Fortsätter skriva nu på jobbet och allt har lugnat sig lite...
Satt idag och tittade tillbaka på NA:artikel från i lördags, även Utryckning.se:s.
Har svårt att ta in att det är Dannie de skriver om.
Var det ett vapen som hördes av grannarna vid fyra-tiden? Vilken typ av bråk hade det varit. Är D skadad på något annat sätt? Vem var det som slagit sönder fönsterrutan i källaren för att ta sig upp till lägenheten?
Kan bara hoppas att någon kommer få mer information de närmsta dagarna.
Hoppas även att D ringer snart igen...
Om inte annat att hon förstår att vi förgås av oro över att inte få veta något om vad som händer henne.
Allt är som en mardröm, vill bara vakna upp och inse att allt det här inte har hänt!
Gick in och tittade på D:s bilddagbok och vidare in på Jazze´s. Jazze hade lagt upp en bild på sin sida av Dannie och skrivit ganska mycket under den. Att hon nästan är lite avis på D som sitter där hon gör. Hon menade på att det var mer ensamt "ute". Hon känner sig säkert lite ensam nu när inte D finns ständigt vid hennes sida.
Jag hoppas att hon har vett att lämna D ifred nu!
söndag 3 maj 2009
Söndag den 3 Maj 2009
16:14
Mår inte nåt vidare faktiskt.
Dannie ringde förut. Nej det var egentligen inte D utan en annan person som hade hennes röst.
Jag vet att det är drogerna som talar men det gör lika ont ändå. Hon skrek och var allmänt otäck att prata med.
Menar att det är VI som har satt henne där och att vi aldrig egentligen har älskat henne. Frågar mig sen vad "dom" har gett henne. Hon förstår inte vad hon gör där.
Jag försöker fråga henne vad hon tagit när hon var ute... Hon svarar "allt jag kunde hitta".
Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan hon är "ren" så att man kan prata med henne på riktigt. Det sista hon skrek till mig var att hon aldrig tänkte ansöka om att jag får komma och hälsa på henne, det svider även om jag vet att hon kommer att ändra sig.
Bertil ringde nyss och vi pratade en stund. Kan inte låta bli att gråta...
Tänk att känslorna är så himla ombytliga. Igår tyckte jag att allt kändes riktigt bra. Förmodligen för att man blev så himla lättad att hon blev tagen. Det kändes tryggt på något sätt. Idag inser jag att det bara är början på en bergochdalbana av känslor.
16:14
Mår inte nåt vidare faktiskt.
Dannie ringde förut. Nej det var egentligen inte D utan en annan person som hade hennes röst.
Jag vet att det är drogerna som talar men det gör lika ont ändå. Hon skrek och var allmänt otäck att prata med.
Menar att det är VI som har satt henne där och att vi aldrig egentligen har älskat henne. Frågar mig sen vad "dom" har gett henne. Hon förstår inte vad hon gör där.
Jag försöker fråga henne vad hon tagit när hon var ute... Hon svarar "allt jag kunde hitta".
Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan hon är "ren" så att man kan prata med henne på riktigt. Det sista hon skrek till mig var att hon aldrig tänkte ansöka om att jag får komma och hälsa på henne, det svider även om jag vet att hon kommer att ändra sig.
Bertil ringde nyss och vi pratade en stund. Kan inte låta bli att gråta...
Tänk att känslorna är så himla ombytliga. Igår tyckte jag att allt kändes riktigt bra. Förmodligen för att man blev så himla lättad att hon blev tagen. Det kändes tryggt på något sätt. Idag inser jag att det bara är början på en bergochdalbana av känslor.
lördag 2 maj 2009
fredag 1 maj 2009
torsdag 30 april 2009
Torsdagen den 30 April 2009
12:39
Sov ganska länge idag. Fick besök av Maggie sent i natt han hade varit ute med resten av Fashion Pack. Vi bubblade en stund innan vi kröp ner i sängen.
Vaknade vid nio-snåret och kände mig faktiskt utvilad, skönt!
Jag ringde ju Jazze sent i går kväll när jag var som mest förtvivlad, hon lät nyvaken. J lät precis lika tillmötesgående som hon alltid gör men sa att hon ingenting visste... Hon frågade hur jag mådde och låtsades bekymrad. Fy fan för denna människa, det kryper i kroppen av ilska varje gång jag pratar med henne.
Nåja, B ringde i förmiddags och berättade att han pratat med soc i morse. Dom hade ingen ny info att ge till oss tyvärr. Hon är alltså fortfarande borta.
Jag har ringt Runnagården nu på morgonen för att dubbelkolla att Dannie inte kan ha fått med sig nycklar, kort, leg eller mobil. Det har hon inte.
Vi kan inte göra något mer nu i dagsläget förutom vidarebefordra de eventuella tips vi får in till narkotikapolisen.
Jag måste försöka koppla av lite....
12:39
Sov ganska länge idag. Fick besök av Maggie sent i natt han hade varit ute med resten av Fashion Pack. Vi bubblade en stund innan vi kröp ner i sängen.
Vaknade vid nio-snåret och kände mig faktiskt utvilad, skönt!
Jag ringde ju Jazze sent i går kväll när jag var som mest förtvivlad, hon lät nyvaken. J lät precis lika tillmötesgående som hon alltid gör men sa att hon ingenting visste... Hon frågade hur jag mådde och låtsades bekymrad. Fy fan för denna människa, det kryper i kroppen av ilska varje gång jag pratar med henne.
Nåja, B ringde i förmiddags och berättade att han pratat med soc i morse. Dom hade ingen ny info att ge till oss tyvärr. Hon är alltså fortfarande borta.
Jag har ringt Runnagården nu på morgonen för att dubbelkolla att Dannie inte kan ha fått med sig nycklar, kort, leg eller mobil. Det har hon inte.
Vi kan inte göra något mer nu i dagsläget förutom vidarebefordra de eventuella tips vi får in till narkotikapolisen.
Jag måste försöka koppla av lite....
onsdag 29 april 2009
fortsättning Onsdag den 29 April 2009
16:25
Jag får ett samtal av Jove strax innan halv sju i morse. Hon har tilbringat natten med Jazze och lite annat löst folk i en lokal här i stan. Natten har gått åt att försöka snärja och lirka med Jazze.
Jove har hållit med,och hållit med på nästan allt som hon försöker tuta i henne. Efter många timmar verkar Jazze tro att Jove är på hennes sida. Jazze går iväg en stund och strax ringer D till Joves mobil! (givetvis från skyddat nummer)
D låter fräsch tycker J. D förklarar att hon inte orkade med tanken på att sitta på låst avdelning och bara ville komma därifrån så fort som möjligt.
Hon säger sen att hon kommer lämna över sig själv om några dagar. Lovar sen att hålla kontakten med Jove under tiden.
Äntligen lite nyheter!
Precis när samtalet medllan mig och J är avslutat så ringer B till mig.
Han har oxå nyheter.
Jazze har ringt till honom nyss! Hon förklarade att hon och jag inte hade någon "bra relation" och att hon hellre vill prata med honom.
J berättar för B att hon tror att Dannie är i Karlskoga hos Kim´s mamma, svär sen dyrt och heligt att hon inte har vetat något innan....
Eller HUR???
B ringer polisen och lämnar uppgifterna som de i sin tur lämnar över till polisen i Karlskoga. Och där var vi i morse kl 06:45
Nu har hela dagen gått och vi vet fortfarande ingenting. B har pratat med narkotikapolisen i dag för att verkligen checka att all info kommit rätt. Han har även varit uppe hos någon chef på soc för att diskutera HUR det kom sig att D lyckats "fiffla" med det senaste urinprovet. Inte speciellt viktigt nu kan tyckas men det är bra på det sätt att vi nu har ännu en kontakt att utnyttja.
Jag kunde somna efter lite om och men och sov ca 3 timmar.
När jag vaknade var jag bara förbannad...
Hur vågar D göra så mot oss? Fattar hon inte att vi håller på att gå sönder inombords?
Jag tror att alla känslor har sin tid och just nu är det ilska, men jag vet att det svänger väldigt fort. Nästa sekund så gråter jag och bara vill att hon ska vara hos MIG! Ingen annan ska få hålla om, eller prata med henne....
Har äntligen fått i mig lite mat och borde nog lägga mig en stund nu. Återkommer senare om nåt nytt händer.
16:25
Jag får ett samtal av Jove strax innan halv sju i morse. Hon har tilbringat natten med Jazze och lite annat löst folk i en lokal här i stan. Natten har gått åt att försöka snärja och lirka med Jazze.
Jove har hållit med,och hållit med på nästan allt som hon försöker tuta i henne. Efter många timmar verkar Jazze tro att Jove är på hennes sida. Jazze går iväg en stund och strax ringer D till Joves mobil! (givetvis från skyddat nummer)
D låter fräsch tycker J. D förklarar att hon inte orkade med tanken på att sitta på låst avdelning och bara ville komma därifrån så fort som möjligt.
Hon säger sen att hon kommer lämna över sig själv om några dagar. Lovar sen att hålla kontakten med Jove under tiden.
Äntligen lite nyheter!
Precis när samtalet medllan mig och J är avslutat så ringer B till mig.
Han har oxå nyheter.
Jazze har ringt till honom nyss! Hon förklarade att hon och jag inte hade någon "bra relation" och att hon hellre vill prata med honom.
J berättar för B att hon tror att Dannie är i Karlskoga hos Kim´s mamma, svär sen dyrt och heligt att hon inte har vetat något innan....
Eller HUR???
B ringer polisen och lämnar uppgifterna som de i sin tur lämnar över till polisen i Karlskoga. Och där var vi i morse kl 06:45
Nu har hela dagen gått och vi vet fortfarande ingenting. B har pratat med narkotikapolisen i dag för att verkligen checka att all info kommit rätt. Han har även varit uppe hos någon chef på soc för att diskutera HUR det kom sig att D lyckats "fiffla" med det senaste urinprovet. Inte speciellt viktigt nu kan tyckas men det är bra på det sätt att vi nu har ännu en kontakt att utnyttja.
Jag kunde somna efter lite om och men och sov ca 3 timmar.
När jag vaknade var jag bara förbannad...
Hur vågar D göra så mot oss? Fattar hon inte att vi håller på att gå sönder inombords?
Jag tror att alla känslor har sin tid och just nu är det ilska, men jag vet att det svänger väldigt fort. Nästa sekund så gråter jag och bara vill att hon ska vara hos MIG! Ingen annan ska få hålla om, eller prata med henne....
Har äntligen fått i mig lite mat och borde nog lägga mig en stund nu. Återkommer senare om nåt nytt händer.
tisdag 28 april 2009
natt till Onsdag den 29 April 2009
01:44
Frågan är ju nu om hon planerade allt redan häromdagen???
Allt från att inte ta Nozinanen till att spela mer tillfreds som idag när jag träffade henne?
Hennes tvärvändning om att helt plötsligt vilja vänta en vecka på beslutet ang LVM?
Hur mycket lyckades hon dupera personalen på Runnagården?
När och hur drog hon? Vid tandläkarbesöket eller efteråt?
Var hon redan borta när vårdaren kom fram och sa att hon mådde bra utanför tandläkaren? (han tittade ju hela tiden ut genom fönstret där jag satt med min jävla glass!!!)
Visste dom redan då???
Känner mig så jävla blåst och grundlurad!!! Fan, fan, fan
Vet egentligen inte om varför jag skriver nu, är så himla trött känslomässigt av alla tvära kast...
Pallar jag (vi) det här en gång till?
Att inte veta VAD hon gör, OM hon gör något och om hon överhuvudtaget LEVER???
Om du nån gång läser det här Dannie så hoppas jag att du förstår hur vi mår just nu!
Allra, allra helst skulle jag vilja att det är ett år framåt så jag bara fick VETA!!
Sitter just nu på jobbet och väntar på att Jove ska höra av sig igen. Hon etablerade nån typ av kontakt med Jazze i kväll. Hon låtsades hålla med om alla motsägelsefulla grejor som Jazze försökte tuta i henne.
Den lilla falska människan hoppas jag att jag aldrig träffar själv nån gång om/när allt det här är över. Lågt kanske av mig att skylla på henne men det skiter jag i!
01:44
Frågan är ju nu om hon planerade allt redan häromdagen???
Allt från att inte ta Nozinanen till att spela mer tillfreds som idag när jag träffade henne?
Hennes tvärvändning om att helt plötsligt vilja vänta en vecka på beslutet ang LVM?
Hur mycket lyckades hon dupera personalen på Runnagården?
När och hur drog hon? Vid tandläkarbesöket eller efteråt?
Var hon redan borta när vårdaren kom fram och sa att hon mådde bra utanför tandläkaren? (han tittade ju hela tiden ut genom fönstret där jag satt med min jävla glass!!!)
Visste dom redan då???
Känner mig så jävla blåst och grundlurad!!! Fan, fan, fan
Vet egentligen inte om varför jag skriver nu, är så himla trött känslomässigt av alla tvära kast...
Pallar jag (vi) det här en gång till?
Att inte veta VAD hon gör, OM hon gör något och om hon överhuvudtaget LEVER???
Om du nån gång läser det här Dannie så hoppas jag att du förstår hur vi mår just nu!
Allra, allra helst skulle jag vilja att det är ett år framåt så jag bara fick VETA!!
Sitter just nu på jobbet och väntar på att Jove ska höra av sig igen. Hon etablerade nån typ av kontakt med Jazze i kväll. Hon låtsades hålla med om alla motsägelsefulla grejor som Jazze försökte tuta i henne.
Den lilla falska människan hoppas jag att jag aldrig träffar själv nån gång om/när allt det här är över. Lågt kanske av mig att skylla på henne men det skiter jag i!
fortsättning Tisdag kväll
22:40
Åker förbi Tessan där både Takman och Ulrika är, barnen ligger i sina sängar och ropar på mig när jag kommer in jag får en kram av lilltjejen. Vi pratar igenom allt och får en massa stöd och kramar, känns skönt! Är nästan på väg till jobbet när Jove & co ringer, de är utanför Jazze´s mammas lägenhet och har sett Jazze på balkongen. De tror sig även ha hört nån som de tror är Dannie säga någonting till Jazze. Jag ringer Runnagården som hänvisar mig till polisen. Fumlar med telefonen och får försöka flera gånger innan jag slår rätt nummer. Någon kvinna svarar, jag förklarar läget och hon säger att det var hon som tog emot anmälan om försvinnandet. Hon berättar sen att de har tio fall innan och att det handlar om en prioritering. Hon frågar sen hur gammal D är och när jag säger 22år så säger hon"-Jaa, må så vara men det är alltid ens barn ändå". Känns skönt att höra de små orden. Hon tar mitt telefonnummer och vi lägger på.
Jag ringer tjejerna som fortfarande står på lurpass och jag möter upp JC. Då ringer Jazze till mig! Hon undrar om jag vet något om D för "farbror Blå" som hon uttrycker sig har varit på besök i hennes lägenhet och letat. Jag svarar att jag försökt ringa D vid sextiden men att hon inte kunde prata då. Säger sen till J att jag blir orolig och måste ringa till Runnagården för att kolla. Hon säger att hon har messat olika folk men inte fått nåt svar av någon. Hon är som vanligt väldigt korrekt och trevlig emot mig, själv vill jag vrida halsen av den skitungen!!! (men håller mig lugn och trevlig). Jag skakar i hela kroppen efter det samtalet. Pratar med B igen som i sin tur har försökt att skynda på polisen men utan resultat...
Kommer till jobbet strax innan nio och kliver in. Orkar inte prata med någon just nu, kliver in där vi byter om och känner hur tårarna är på väg igen. Biter ihop och kliver ut till mina arbetskamrater. Är tyst nästan hela rapporten.
Jag ringer B igen. Han är på väg upp på stan men måste slänga i sig nåt snabbt innan bara. Då ringer JC och berättar att polisen just gick in i porten. Hon lovar att ringa tillbaka så fort hon vet något. Hoppet kommer tillbaka! För en kort stund så kan jag känna glädjen över att D kommer bli trygg igen.
Hon var inte där...
22:40
Åker förbi Tessan där både Takman och Ulrika är, barnen ligger i sina sängar och ropar på mig när jag kommer in jag får en kram av lilltjejen. Vi pratar igenom allt och får en massa stöd och kramar, känns skönt! Är nästan på väg till jobbet när Jove & co ringer, de är utanför Jazze´s mammas lägenhet och har sett Jazze på balkongen. De tror sig även ha hört nån som de tror är Dannie säga någonting till Jazze. Jag ringer Runnagården som hänvisar mig till polisen. Fumlar med telefonen och får försöka flera gånger innan jag slår rätt nummer. Någon kvinna svarar, jag förklarar läget och hon säger att det var hon som tog emot anmälan om försvinnandet. Hon berättar sen att de har tio fall innan och att det handlar om en prioritering. Hon frågar sen hur gammal D är och när jag säger 22år så säger hon"-Jaa, må så vara men det är alltid ens barn ändå". Känns skönt att höra de små orden. Hon tar mitt telefonnummer och vi lägger på.
Jag ringer tjejerna som fortfarande står på lurpass och jag möter upp JC. Då ringer Jazze till mig! Hon undrar om jag vet något om D för "farbror Blå" som hon uttrycker sig har varit på besök i hennes lägenhet och letat. Jag svarar att jag försökt ringa D vid sextiden men att hon inte kunde prata då. Säger sen till J att jag blir orolig och måste ringa till Runnagården för att kolla. Hon säger att hon har messat olika folk men inte fått nåt svar av någon. Hon är som vanligt väldigt korrekt och trevlig emot mig, själv vill jag vrida halsen av den skitungen!!! (men håller mig lugn och trevlig). Jag skakar i hela kroppen efter det samtalet. Pratar med B igen som i sin tur har försökt att skynda på polisen men utan resultat...
Kommer till jobbet strax innan nio och kliver in. Orkar inte prata med någon just nu, kliver in där vi byter om och känner hur tårarna är på väg igen. Biter ihop och kliver ut till mina arbetskamrater. Är tyst nästan hela rapporten.
Jag ringer B igen. Han är på väg upp på stan men måste slänga i sig nåt snabbt innan bara. Då ringer JC och berättar att polisen just gick in i porten. Hon lovar att ringa tillbaka så fort hon vet något. Hoppet kommer tillbaka! För en kort stund så kan jag känna glädjen över att D kommer bli trygg igen.
Hon var inte där...
Tisdag kväll
18:20
Dannie har dragit! Alla som läser det här och har information ring mig dygnet runt på 0704-283801
Sitter nu här och vet inte vad jag ska ta vägen.... Får inte tag på Bertil eller Lisa. Jag ringde Runnagården och frågade efter Dannie och Petra som hon hette svarade att tyvärr det går inte!?? Jag frågade varför och hon hänvisade till sekretessen. Jag frågade då om nåt allvarligt hänt och fick liknande svar, jag börjar gråta för jag förstår att det är NÅNTING!!! Petra hör på min röst att jag håller på att bryta ihop fullständigt, säger sen "jag ska gå undan en bit".
Sen säger hon så här-! " förstår du när jag säger att jag inte kan tala om för dig om Daniela är här eller inte, vad drar du då för slutsats?" Hon har utan att röja något bekräftat vad jag misstänkte. Jag säger"- OM Dannie inte är hos er är hon lyst då?" Ja, svarar Petra.
Ringer Bertil, får inget svar. Åker hem till dom men ingen är hemma. Ringer Jove, Jc och Lollo och berättar, dom lovar att luska så gott det går. Ska kolla olika adresser osv. Snurrar runt en stund med bilen, åker sen hem. Ringer jobbet och kollar ifall dom fått tag på någon för mig inatt. Men det har dom inte. Men men jag kan lika gärna jobba som att sitta här helt maktlös. Messar till Malla att D dragit, tänker att hon kanske kan komma till jobbet om nåt skulle hända i natt.
Fan, fan, fan!!!
18:20
Dannie har dragit! Alla som läser det här och har information ring mig dygnet runt på 0704-283801
Sitter nu här och vet inte vad jag ska ta vägen.... Får inte tag på Bertil eller Lisa. Jag ringde Runnagården och frågade efter Dannie och Petra som hon hette svarade att tyvärr det går inte!?? Jag frågade varför och hon hänvisade till sekretessen. Jag frågade då om nåt allvarligt hänt och fick liknande svar, jag börjar gråta för jag förstår att det är NÅNTING!!! Petra hör på min röst att jag håller på att bryta ihop fullständigt, säger sen "jag ska gå undan en bit".
Sen säger hon så här-! " förstår du när jag säger att jag inte kan tala om för dig om Daniela är här eller inte, vad drar du då för slutsats?" Hon har utan att röja något bekräftat vad jag misstänkte. Jag säger"- OM Dannie inte är hos er är hon lyst då?" Ja, svarar Petra.
Ringer Bertil, får inget svar. Åker hem till dom men ingen är hemma. Ringer Jove, Jc och Lollo och berättar, dom lovar att luska så gott det går. Ska kolla olika adresser osv. Snurrar runt en stund med bilen, åker sen hem. Ringer jobbet och kollar ifall dom fått tag på någon för mig inatt. Men det har dom inte. Men men jag kan lika gärna jobba som att sitta här helt maktlös. Messar till Malla att D dragit, tänker att hon kanske kan komma till jobbet om nåt skulle hända i natt.
Fan, fan, fan!!!
fortsättning tisdag
16:04
Intuition.... Fan va jag är bra!
Cyklar upp på stan och hinner inte ens parkera min cykel när jag hör: -"Mamma, Hej!!"
Tittar upp ovanför Lindex och ser min lilla tjejja! Hon står vid ett fönster som hon öppnat på vidgavel och tjoar... Det är en kille bredvid henne (vakt visar det sig) som hjälper henne att få upp fönstret så jag kan se henne lite bättre. Det är ca tre meter upp men känns som om hon vore precis bredvid mig. Hon ser lite blek ut men glad. Jag säger att det är otroligt skönt att se henne och hon instämmer. Vill helst av allt klättra upp till henne. Vakten börjar irra lite med blicken men han ser inte HELT sur ut över situationen. Vi säger hejdå och jag strosar vidare på gatan. Går in i andra ingången och handlar lite. Går sen ut och sätter mig på ett fik rakt över gatan och köper mjukglass, tar upp min bok och läser en stund.
När vakterna för andra gången hämtar/lämnar suspekta människor (D måste ju alltså oxå vara en suspekt person!??) så kommer en av vakterna fram till mig och säger: "Hon MÅR bra det är säkert, koppla av." Jag sitter en stund till och beställer min andra mjukglass, gillar inte glass speciellt mycket förresten. Det blir några transporter till men till slut ger jag upp. Fryser och är vansinnigt kissnödig. Hade gärna velat fått krama om henne. Känner mig ändå väldigt nöjd över att få bara se henne!
16:04
Intuition.... Fan va jag är bra!
Cyklar upp på stan och hinner inte ens parkera min cykel när jag hör: -"Mamma, Hej!!"
Tittar upp ovanför Lindex och ser min lilla tjejja! Hon står vid ett fönster som hon öppnat på vidgavel och tjoar... Det är en kille bredvid henne (vakt visar det sig) som hjälper henne att få upp fönstret så jag kan se henne lite bättre. Det är ca tre meter upp men känns som om hon vore precis bredvid mig. Hon ser lite blek ut men glad. Jag säger att det är otroligt skönt att se henne och hon instämmer. Vill helst av allt klättra upp till henne. Vakten börjar irra lite med blicken men han ser inte HELT sur ut över situationen. Vi säger hejdå och jag strosar vidare på gatan. Går in i andra ingången och handlar lite. Går sen ut och sätter mig på ett fik rakt över gatan och köper mjukglass, tar upp min bok och läser en stund.
När vakterna för andra gången hämtar/lämnar suspekta människor (D måste ju alltså oxå vara en suspekt person!??) så kommer en av vakterna fram till mig och säger: "Hon MÅR bra det är säkert, koppla av." Jag sitter en stund till och beställer min andra mjukglass, gillar inte glass speciellt mycket förresten. Det blir några transporter till men till slut ger jag upp. Fryser och är vansinnigt kissnödig. Hade gärna velat fått krama om henne. Känner mig ändå väldigt nöjd över att få bara se henne!
Tisdag den 28 April
14:03
Blev glad i morse när D ringde mig. Soc hade varit där på morgonen och berättat att nu hade dom en vecka på sig att besluta om fortsatt LVM. (fattade jag det som) Jag frågade D om hon sagt till soc att hon släppt sekretessen för oss men det hade hon glömt tyvärr, lovade dock att ringa upp på em till Wislander. Hon frågade om jag kunde komma med pengarna och BH:n och jag bestämde tid med nån Leif 12:30 utanför grindarna. Vi pratade lite om mitt skrivande och hon tyckte det var bra för mig. Själv skriver hon också tydligen ganska mycket i sin "svarta bok". Hon kändes mer nöjd och tillfreds idag. Ville bara veta vart hon skulle hamna i slutändan, vilket behandlingshem och så. Hon lovade oxå att skriva en ansökan om besökstillstånd åt mig. Hon sa att hon längtade efter mig och det kändes jätteskönt. Jag frågade om hennes inställning till vård och hon erkände att det fortfarande var mest för vår skull. Hon inser inte riktigt än vidden av det hela tror jag. Jag berätttade om kontoutdraaget och mina funderingar ang det. Hon påstår fortfarande att Jazze inte har haft speciellt stor del i det hela, utan kanske mest Kim. Vi sa hejdå och jag sa till henne att jag skulle försöka luska ut vilken tid hon skulle till tandläkaren.
Packade ihop lite grejer till henne i en plastpåse och åkte till Runnagården. Som vanligt var jag för tidig och fick vänta en stund. Det kommer en man emot mig och presenterar sig som Leif. Jag räcker över påsen och han säger direkt att skrivboken kan jag lika gärna ta tillbaka för den får hon inte ta emot i allafall. Trist, jag hade nämligen skrivit några rader till henne på försättsbladet. Frågar sen hur länge hon måste äta Nozinan och han berättar att de bara har läkarkontakt en gång i veckan och att han inte har nån aning om vilka mediciner som gäller. Han tycker att hon är en väldigt trevlig tjej med gott om humor och jag kan bara instämma. Frågar om tandläkaren och han säger att det är fem stycken som ska dit på em, men han talar inte om vilken tid. Jag ber honom hälsa till henne.Åker därifrån.
Ringer til B från bilen och berättar om morgonen. Han och Lisa är lite bekymmrade över att D säger sig ha spolat ner medicinen. Tänk om hon INTE gör det utan sparar för ett annat ändamål? Så långt har jag inte ens tänkt...
Tar en fika på stan med Tess för att få tiden att gå. Är hemma nu en snabbis och ska ta och cykla upp på stan för att försöka kolla efter henne vid tandläkaren.
14:03
Blev glad i morse när D ringde mig. Soc hade varit där på morgonen och berättat att nu hade dom en vecka på sig att besluta om fortsatt LVM. (fattade jag det som) Jag frågade D om hon sagt till soc att hon släppt sekretessen för oss men det hade hon glömt tyvärr, lovade dock att ringa upp på em till Wislander. Hon frågade om jag kunde komma med pengarna och BH:n och jag bestämde tid med nån Leif 12:30 utanför grindarna. Vi pratade lite om mitt skrivande och hon tyckte det var bra för mig. Själv skriver hon också tydligen ganska mycket i sin "svarta bok". Hon kändes mer nöjd och tillfreds idag. Ville bara veta vart hon skulle hamna i slutändan, vilket behandlingshem och så. Hon lovade oxå att skriva en ansökan om besökstillstånd åt mig. Hon sa att hon längtade efter mig och det kändes jätteskönt. Jag frågade om hennes inställning till vård och hon erkände att det fortfarande var mest för vår skull. Hon inser inte riktigt än vidden av det hela tror jag. Jag berätttade om kontoutdraaget och mina funderingar ang det. Hon påstår fortfarande att Jazze inte har haft speciellt stor del i det hela, utan kanske mest Kim. Vi sa hejdå och jag sa till henne att jag skulle försöka luska ut vilken tid hon skulle till tandläkaren.
Packade ihop lite grejer till henne i en plastpåse och åkte till Runnagården. Som vanligt var jag för tidig och fick vänta en stund. Det kommer en man emot mig och presenterar sig som Leif. Jag räcker över påsen och han säger direkt att skrivboken kan jag lika gärna ta tillbaka för den får hon inte ta emot i allafall. Trist, jag hade nämligen skrivit några rader till henne på försättsbladet. Frågar sen hur länge hon måste äta Nozinan och han berättar att de bara har läkarkontakt en gång i veckan och att han inte har nån aning om vilka mediciner som gäller. Han tycker att hon är en väldigt trevlig tjej med gott om humor och jag kan bara instämma. Frågar om tandläkaren och han säger att det är fem stycken som ska dit på em, men han talar inte om vilken tid. Jag ber honom hälsa till henne.Åker därifrån.
Ringer til B från bilen och berättar om morgonen. Han och Lisa är lite bekymmrade över att D säger sig ha spolat ner medicinen. Tänk om hon INTE gör det utan sparar för ett annat ändamål? Så långt har jag inte ens tänkt...
Tar en fika på stan med Tess för att få tiden att gå. Är hemma nu en snabbis och ska ta och cykla upp på stan för att försöka kolla efter henne vid tandläkaren.
måndag 27 april 2009
Måndag den 27 April 2009
Har bara sovit några timmar inatt, drömt mycket knepigt plus den jäkla hostan som aldrig vill ge med sig.
Jag och Jove skulle höras av på fm för städningen av D:s lägenhet. Fixade först lite grejor på Hund&Katt och passade på att storhandla lite, det har ekat i kylen ett tag nu.
Jove ringde och vi bestämde att åka till lägenheten vid halv tre. Hon berättade att även JC och Lollo skulle komma och hjälpa till, kändes helt otroligt att alla ville hjälpa till i den röran. När vi kom in så bestämde vi att all disk skulle ner i badkaret och dränkas in med WC-rent (!). Allt var så fasttorkat så det hade aldrig gått annars. Lollo och JC tog sig an D:s sovrum som var en smärre katastrof. Vi hittade både sprutor och kanyler i lägenheten. D hade varnat oss innan och berättat att det hade vistats personer med Hepatit där så jag tog med mig en hel förpackning med engångshandskar. Jag började med att leta efter D:s digipass och hittade den ganska snart. Ringde upp David som var på sitt jobb och hade tillgång till internet. Vilken lättnad när vi kunde se att hon faktiskt hade fått in 9800 i lön och inget hade hunnit försvinna. Ringde B på en gång. Hittade alla D:s räkningar och konstaterade att det inte skulle räcka med tanke på de två lånen hon tagit i början på April... Ett senare problem känns det som.
Det tog över två timmar att diska upp allting och vi höll på i sammanlagt nästan fyra timmar på fyra personer. Jag hade ALDRIG pallat det själv. Underbara tjejer allihop, kommer aldrig glömma det. Humöret var på topp och vi fnissade en del under tiden. Joves kille Stefan kom senare och lagade balkongdörren vars handtag hade lossnat så vi kunde stänga ordentligt. B kom precis när vi var klara och vi gick igenom räkningarna om låg på köksbordet. Vi diskuterade hur vi skulle lägga upp det för D så att hon skulle gå med på att betala de två skitlånen och hyran i första hand. D ville ju att vi skulle strunta i dom och låta det gå till kronofogden.
B var precis lika glad som jag att tjejerna ställt upp. Jove och JC tog med sig all tvätt vilket måste ha varit 5 maskiner! Kalas-tjejer!
Innan vi skulle gå så sa tjejerna att vi skulle hälsa till D så mycket och även hälsa att hon skulle få betala igen genom att skura DERAS lägenheter med tandborste! ha ha! =)
När jag sen kom hem så ringde jag upp Dannie och hon kändes mer motiverad än dagen innan och piggare. Hon berättade att hon spolat ner Nozinanen som hon skulle ha tagit. Jag sa till henne att direkt ta upp det med soc i morgon så att hon kanske slipper medicineringen. Hon sa själv att hon ville vara klar i huvudet när hon pratar med dom,vilket jag förstår. Soc kommer i morgon halv nio och jag frågade om inte jag kunde få vara med. D frågade då en i personalen som svarade att sånt måste godkännas innan och det kunde ta ett par dagar, idioter! D berättade även att hon skulle till tandläkaren i morgon eftermiddag, vid Lindex. Jag frågade vilken tid men det kunde hon inte svara på pga flyktrisk: Jag frågade då om det var Lindex "uppe" eller " nere". Där "uppe" svarade hon. Jag kommer antagligen stå och häcka utanför Lindex halva eftermiddagen bara för att få se en liten skymt av henne.
Har även bestämt att jag ska lämna in 400 kr och en ny BH till henne under dagen, man får då ringa innan så kommer personal och möter upp. 400 är vad du får ha på en vecka för att köpa tandkräm, schampo coh tvål. Givetvis cig och andra grejer som man kan tänkas vilja ha. Undrar om det finns en "kioskvagn" som på USÖ kanske ?
När jag kollade D.s kontoutdrag så kunde man se ett mönster som började den 30:e Mars. Då började hon köpa limpor med cig så många som fyra åt gången, antagligen för att sälja vidare. D har ju ingen kod till sitt kort och kan därför inte ta ut kontanter. Även var det ganska höga summor på restaurang Marken eller nåt. (antagligen pizzerian i Markbacken) Vilken deal som gjorts där vet jag inte. Konstiga ställen och konstiga uttag hela tiden. Gick tillbaka nån månad för att dubbelkolla men där var det inget märkligt alls. Jazze flyttade in den 28: Mars!
Den 4:e April tog hon dt första snabblånet på 2000 kr och nästa den 8:e tror jag , räntan för en månad på dessa två ligger på 600kr!!! Helt sjukt! Det och hyran är det som måste prioriteras!!! Hon bara FÅR inte få några anmärkningar på sig... Känns kanske trivialt att tänka på det emn jag tror att D kommer att ha ännu svårare att komma tillbaka om hon har det hängande över sig. Upptäckte även att hon använt mitt kort till att beställa Online Pizza för nästan 600 kr under april, vilka jag inte tror att HON har ätit speciellt mycket av med tanke på hur ungen ser ut...
Nu sitter jag mest och håller tummarna för att soc har något bra att berätta i morgon när dom ringer (?)
Har bara sovit några timmar inatt, drömt mycket knepigt plus den jäkla hostan som aldrig vill ge med sig.
Jag och Jove skulle höras av på fm för städningen av D:s lägenhet. Fixade först lite grejor på Hund&Katt och passade på att storhandla lite, det har ekat i kylen ett tag nu.
Jove ringde och vi bestämde att åka till lägenheten vid halv tre. Hon berättade att även JC och Lollo skulle komma och hjälpa till, kändes helt otroligt att alla ville hjälpa till i den röran. När vi kom in så bestämde vi att all disk skulle ner i badkaret och dränkas in med WC-rent (!). Allt var så fasttorkat så det hade aldrig gått annars. Lollo och JC tog sig an D:s sovrum som var en smärre katastrof. Vi hittade både sprutor och kanyler i lägenheten. D hade varnat oss innan och berättat att det hade vistats personer med Hepatit där så jag tog med mig en hel förpackning med engångshandskar. Jag började med att leta efter D:s digipass och hittade den ganska snart. Ringde upp David som var på sitt jobb och hade tillgång till internet. Vilken lättnad när vi kunde se att hon faktiskt hade fått in 9800 i lön och inget hade hunnit försvinna. Ringde B på en gång. Hittade alla D:s räkningar och konstaterade att det inte skulle räcka med tanke på de två lånen hon tagit i början på April... Ett senare problem känns det som.
Det tog över två timmar att diska upp allting och vi höll på i sammanlagt nästan fyra timmar på fyra personer. Jag hade ALDRIG pallat det själv. Underbara tjejer allihop, kommer aldrig glömma det. Humöret var på topp och vi fnissade en del under tiden. Joves kille Stefan kom senare och lagade balkongdörren vars handtag hade lossnat så vi kunde stänga ordentligt. B kom precis när vi var klara och vi gick igenom räkningarna om låg på köksbordet. Vi diskuterade hur vi skulle lägga upp det för D så att hon skulle gå med på att betala de två skitlånen och hyran i första hand. D ville ju att vi skulle strunta i dom och låta det gå till kronofogden.
B var precis lika glad som jag att tjejerna ställt upp. Jove och JC tog med sig all tvätt vilket måste ha varit 5 maskiner! Kalas-tjejer!
Innan vi skulle gå så sa tjejerna att vi skulle hälsa till D så mycket och även hälsa att hon skulle få betala igen genom att skura DERAS lägenheter med tandborste! ha ha! =)
När jag sen kom hem så ringde jag upp Dannie och hon kändes mer motiverad än dagen innan och piggare. Hon berättade att hon spolat ner Nozinanen som hon skulle ha tagit. Jag sa till henne att direkt ta upp det med soc i morgon så att hon kanske slipper medicineringen. Hon sa själv att hon ville vara klar i huvudet när hon pratar med dom,vilket jag förstår. Soc kommer i morgon halv nio och jag frågade om inte jag kunde få vara med. D frågade då en i personalen som svarade att sånt måste godkännas innan och det kunde ta ett par dagar, idioter! D berättade även att hon skulle till tandläkaren i morgon eftermiddag, vid Lindex. Jag frågade vilken tid men det kunde hon inte svara på pga flyktrisk: Jag frågade då om det var Lindex "uppe" eller " nere". Där "uppe" svarade hon. Jag kommer antagligen stå och häcka utanför Lindex halva eftermiddagen bara för att få se en liten skymt av henne.
Har även bestämt att jag ska lämna in 400 kr och en ny BH till henne under dagen, man får då ringa innan så kommer personal och möter upp. 400 är vad du får ha på en vecka för att köpa tandkräm, schampo coh tvål. Givetvis cig och andra grejer som man kan tänkas vilja ha. Undrar om det finns en "kioskvagn" som på USÖ kanske ?
När jag kollade D.s kontoutdrag så kunde man se ett mönster som började den 30:e Mars. Då började hon köpa limpor med cig så många som fyra åt gången, antagligen för att sälja vidare. D har ju ingen kod till sitt kort och kan därför inte ta ut kontanter. Även var det ganska höga summor på restaurang Marken eller nåt. (antagligen pizzerian i Markbacken) Vilken deal som gjorts där vet jag inte. Konstiga ställen och konstiga uttag hela tiden. Gick tillbaka nån månad för att dubbelkolla men där var det inget märkligt alls. Jazze flyttade in den 28: Mars!
Den 4:e April tog hon dt första snabblånet på 2000 kr och nästa den 8:e tror jag , räntan för en månad på dessa två ligger på 600kr!!! Helt sjukt! Det och hyran är det som måste prioriteras!!! Hon bara FÅR inte få några anmärkningar på sig... Känns kanske trivialt att tänka på det emn jag tror att D kommer att ha ännu svårare att komma tillbaka om hon har det hängande över sig. Upptäckte även att hon använt mitt kort till att beställa Online Pizza för nästan 600 kr under april, vilka jag inte tror att HON har ätit speciellt mycket av med tanke på hur ungen ser ut...
Nu sitter jag mest och håller tummarna för att soc har något bra att berätta i morgon när dom ringer (?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)