fortsättning Fredag den 29 Maj 2009

Jonte kom över och masserade D nån timme och hon tyckte det kändes något bättre efteråt. Jag fortsatte att försöka att få klarhet i vad som skulle hända om D lämnade in sig själv. På em fick vi klartecken! Det finns en plats på Lunden i Lund. Det var bara för D att infinna sig på stationen för något som kallades för "handräckning". Frågade även då när hon skulle bli transporterad dit. Det skulle ske i princip direkt.
Vi ringde David som fick komma hem ifrån jobbet tidigare för att hinna träffa D. Hon plockade ihop lite saker som hon skulle kunna få användning för senare när hon kommer på ett "riktigt" behandlingshem. Lunden är ett LVM-hem och tanken är inte att hon ska vara kvar där.
Vi gick ut till bilen och började åka, det knöt sig i magen på mig när vi närmade oss polisstationen. Usch, nu skulle jag ju inte få se henne på jättelänge igen...
Dygnet som vi fick ihop var värt så otroligt mycket både för D och mig.
När vi kommer in så är det fullsmockat med folk där inne. De flesta där för att söka pass och det var gudskelov en annan kö dit. Vi fick en nummer. Det var bara en före oss. Nån tysk turist som råkat ut för något. Det tog tid.
Jag ser att tårarna börjar komma i D:s ögon och då börjar jag också. När vi kommer fram till luckan och säger vårat ärende så gråter både jag och D ganska mycket. Poliskvinnan säger genast att vi får komma in i ett rum därbakom så vi slipper stå i väntsalen med alla nyfikna människor.
Vi blir sittandes i ett rum en stund, en polis säger till oss att ta våran tid på oss. Vi pratar lite och kramas hela tiden, jag ser att David också kämpar mot gråten.
Efter ca 10 minuter känner vi oss redo. De kommer och leder bort D...
Jag kan knappt prata när vi kommer utanför stationen, jag försökte i det längsta behålla ögonkontakt med D. Det känns så hemskt!! Nu har jag ännu en gång förlorat henne även om det är i ett gott syfte. David säger när vi står vid bilen att det faktiskt kändes som VANLIGA D nu igen...Jag tycker att D gjorde ett otroligt modigt och klokt val.... Tror inte att hon riktigt har kommit till insikt men åtminstone en bit på väg. Klockan är nu tre på em.

Vid halv niotiden på kvällen ringer jag polisen för att fråga hur det gått. Jag få då till svar att D tyvärr var tvungen att stanna till på en annan anhalt innan Lunden. Jag frågar med skepsis i rösten: inte Runnagården väl?
Jo tyvärr svarar kvinnan i telefonen. Faan!
Ringer upp Runnagården och får prata med en otroligt trevlig man,P.
P förklarar att transporten har blivit lite försenad men att D kommer att vara i väg på lördag fm. Han tycker oxå synd om D som behövde komma tillbaka, han säger även att det var bra att vi gjorde anmälan mot Runnagården. D sover just nu och jag ber honom att inte väcka henne. Jag hoppas att hon kan sova sig igenom hela natten.