tisdag 28 april 2009

fortsättning Tisdag kväll
22:40

Åker förbi Tessan där både Takman och Ulrika är, barnen ligger i sina sängar och ropar på mig när jag kommer in jag får en kram av lilltjejen. Vi pratar igenom allt och får en massa stöd och kramar, känns skönt! Är nästan på väg till jobbet när Jove & co ringer, de är utanför Jazze´s mammas lägenhet och har sett Jazze på balkongen. De tror sig även ha hört nån som de tror är Dannie säga någonting till Jazze. Jag ringer Runnagården som hänvisar mig till polisen. Fumlar med telefonen och får försöka flera gånger innan jag slår rätt nummer. Någon kvinna svarar, jag förklarar läget och hon säger att det var hon som tog emot anmälan om försvinnandet. Hon berättar sen att de har tio fall innan och att det handlar om en prioritering. Hon frågar sen hur gammal D är och när jag säger 22år så säger hon"-Jaa, må så vara men det är alltid ens barn ändå". Känns skönt att höra de små orden. Hon tar mitt telefonnummer och vi lägger på.

Jag ringer tjejerna som fortfarande står på lurpass och jag möter upp JC. Då ringer Jazze till mig! Hon undrar om jag vet något om D för "farbror Blå" som hon uttrycker sig har varit på besök i hennes lägenhet och letat. Jag svarar att jag försökt ringa D vid sextiden men att hon inte kunde prata då. Säger sen till J att jag blir orolig och måste ringa till Runnagården för att kolla. Hon säger att hon har messat olika folk men inte fått nåt svar av någon. Hon är som vanligt väldigt korrekt och trevlig emot mig, själv vill jag vrida halsen av den skitungen!!! (men håller mig lugn och trevlig). Jag skakar i hela kroppen efter det samtalet. Pratar med B igen som i sin tur har försökt att skynda på polisen men utan resultat...

Kommer till jobbet strax innan nio och kliver in. Orkar inte prata med någon just nu, kliver in där vi byter om och känner hur tårarna är på väg igen. Biter ihop och kliver ut till mina arbetskamrater. Är tyst nästan hela rapporten.

Jag ringer B igen. Han är på väg upp på stan men måste slänga i sig nåt snabbt innan bara. Då ringer JC och berättar att polisen just gick in i porten. Hon lovar att ringa tillbaka så fort hon vet något. Hoppet kommer tillbaka! För en kort stund så kan jag känna glädjen över att D kommer bli trygg igen.

Hon var inte där...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar