Onsdagen den 1 Juli 2009

Härligt men oj så tufft!

Var nere i Lund igår och hälsade på D.

Jag, Jove och Jessica startade kl 06.00 från Örebro. Supervarmt hela dagen och en AC som inte riktigt funkade. Resan gick bra och vi bubblade hela vägen ner.
Hade fått tid kl 13 men vi var lite tidiga så tjugo i ringde jag på nere på Lunden.

Hade pratat med D:s kontaktperson dagen innan och fått veta att pga att det inte bara var familjen som skulle komma skulle besöket vara bevakat. Vi gjorde upp att jag skulle gå in själv först så jag fick kramas lite själv med D innan tjejerna kom. Ingen kroppskontakt är tillåten när det gäller kompisar.

Jag fick komma in i ett rum som bestod av ett bord och fem galonklädda karmstolar, det var svalt och skönt därinne. Det tog nog tio minuter innan D kom. Jag funderade mycket på hur hon skulle vara och bete sig när vi träffades. Så hör jag hur det skramlar till och en dörr öppnas längre bort i korridoren och sen står hon där...

Gud va fin hon är! Vi kramas länge och tårarna kommer. Hon känns helt annorlunda att krama nu mot en månad tidigare när hon var så himla mager. Nu har hon återfått formerna nästan helt. Vi sitter bara och tittar på varandra, känns inte ens konstigt att Frida (kontaktpersonen) är med. Vi pratar lite praktiska saker en stund sen säger jag att jag ska ringa in tjejerna som sitter i bilen utanför och väntar.

När Jove och Jessica kommer in så börjar de prata i munnen på varandra. D vill så himla gärna klämma lite på Jessicas mage, hon är i vecka 28 nu eller nåt. Det får hon givetvis inte, kan tänkas lite löjligt men regler är regler.

Besökstiden bara rinner iväg.
D berättar mycket om hur det är att vara där och även lite jobbiga saker som hon vill erkänna att hon gjort tidigare. Helt plötsligt så förstår jag vissa saker! Kontoutdrag från min bank som har varit konstiga, konstiga köp med mitt kort osv. Hon har även använt min bil vid ett flertal tillfällen när jag inte varit hemma. Tänk om något skulle ha hänt när hon körde!? Hon har ju inget körkort... Chockad, javisst men jag blir glad att hon bestämt sig för att vara helt ärlig from nu. Hoppas bara att det är slut med alla knepigheter, vill kunna lita på henne igen.
Nu vill jag bara fokusera på framtiden och inte älta gammalt skit. Jag ser på Dannie att hon tycker det är jobbigt att berätta allt för mig men jag säger att det är ingen fara. Är som sagt bara glad över att hon har kommit så långt att hon VILL berätta.
Jag sneglar på mobilen och ser att klockan snart är tre, hoppas att Frida ska glömma bort tiden lite så vi får umgås lite mera.
Prick 15:00 avbryter hon besöket. Nu blir det riktigt jobbigt. Vi kramas länge och både jag och D har svårt att släppa taget om varandra.
D passar på att peta lite på Jessicas mage.... =)

När vi kommer ut så är det varmare än nånsin, känns sisådär att sätta sig i bilen igen. Tjejerna som inte träffat D på länge pratar om hur skönt det var att se D nu när hon är lite mer som hon brukar vara. Båda två har varit ganska tuffa med D under eftermiddagen, vilket jag tycker är bra. De vill att hon ska förstå att de tolererar inte en massa skit men att de finns där för att stötta henne i framtiden. Vilka pinglor!! Blir faktiskt tårögd nu när jag skriver om det. ALLA som hamnar i samma situation som D skulle ha sådana vänner!

Resan hem går om möjligt ännu fortare än ditresan. När vi nästan är hemma i Örebro så ringer Dannie.
Hon är så otroligt glad! Hon säger att det här var det bästa som hänt henne på länge. D lovordar oss och berättar att hon har gått och viftat och visat korten som jag lämnade in för alla därinne. Hon är så stolt över mig, David och Bertil.... Vilken känsla! Jag börjar gråta lite när jag hör glädjen i hennes röst, hon får prata med Jove och Jessica en snabbis oxå. När vi lägger på så är vi tre i bilen nästan löjligt glada och rörda över D:s ord. Vi bestämmer att åka ner igen ganska snart....