Torsdag den 7 Maj 2009

Vaknade till vid elva efter bara tre timmars sömn. Hade ställt klockan på halv ett för att ha god tid på mig innan jag skulle vara på länsrätten.
Helt omöjligt att somna om var det , tankarna malde hela tiden.
Klev upp och tog en snabbdusch. Tessa & co skulle äta lunch på Strömpis kl ett så jag trampade upp lite tidigare och fick prata strunt en stund.
Var utanför länsrätten vid 13:40. Klev in och gick upp en trappa där soc hade sagt att det skulle vara. det fanns inga stolar eller något utan bara två dörrar som egentligen inte gav någon information. Då kommer en man i 65-70 års åldern upp för trappan, tittar på mig och frågar om jag oxå ska in. Jag presenterar mig och han gör detsamma, det är Dannies "ombud" som ska sitta med henne i rätten.
Han ger ett väldigt sympatiskt intryck och vi sätter oss i en soffgrupp och börjar prata. han vill höra min version av allt som hänt. Jag berättar ganska kortfattat.
Nu kommer även två personer ifrån soc in. D:s handläggare och dennes chef. Chefen är i 45-50års åldern och Dannie´s ca 30 år.

Vi pratar lite allmänt om situationen en stund, de frågar om det är jobbigt.

Nu hör vi hur dörren bakom oss öppnas och in kommer två personer med Dannie emellan sig. D har handfängsel på sig och samma jacka som när hon blev tagen sist. Hon har blivit ännu smalare. Hon möter snabbt min blick men blir sedan inledd i ett annat rum. Jag kan inte hejda tårarna som kommer... Min tjejja! Världens mest underbara dotter! För det tycker jag fortfarande att hon är!!! Kommer som en brottsling emellan två vakter från kriminalvårdens transport-tjänst.
Jag hör hur det skramlar lite ifrån hallen där de står, D:s ombud reser sig och jag hör hur han börjar prata med Dannie. De har pratats vid i telefon vid två tillfällen innan. Tiden står still. Efter kanske 5 minuter kommer dom in i rummet. Jag reser mig och går bort mot Dannie. Frågar om jag får krama henne, den kvinnliga vakten säger nej men den manliga säger ganska kort:- Ja en snabb kram ska väl gå bra.
Jag går fram emot Dannie och läggger armarna om hennes hals, har nästan glömt bort hur lång hon är (jag kort kanske?). Snusar henne i håret , hon luktar annorlunda schampoo men ända är det min Dannie... Allt kanske tar sammanlagt 3 sekunder men det känns om en evighet.
Rättens ordförande öppnar dörren och kallar in oss. Hon säger sen att detta är lyckta dörrar på den här förhandlingen. Hon frågar vem jag är och kollar sen med D att det är oki med min närvaro.

Det som händer sen kan jag inte skriva om pga sekretess och jag är livrädd att nåt ska gå fel bara för att någon har pratat bredvid mun.

Dom kommer att meddelas inom 4 veckor.

När vi kommer ut ifrån salen så blir Dannie bortförd till samma hall som innan. Jag passar på att fråga den kvinnliga vakten om jag får lämna Dannies skrivbok som jag hämtade ifrån Jazze häromdagen. Hon säger att det går bra men att personalen måste titta på den först.
Dannie är väldigt sammanbiten och arg när de går. Jag ropar:-ringer du mig i kväll?
-Ja, snäser hon. Jag klär på mig regnjackan och går nerför trappen , ut på Drottninggatan. Där står bilen som D sitter i nu, jag vinkar men vet inte om hon ser. Bilen är stor och mörkblå med tonade rutor, vakterna vinkar i allafall tillbaka.

D:s ombud kommer ut till mig där jag står vid cykeln. Han säger att han nog aldrig heller har varit med om ett liknande fall, det snabba förloppet osv.
Han tycker att D verkar vara en smart tjej med huvudet på skaft. Vi säger hej då och jag trampar hemåt i regnet.

Pratar med Bertil och informerar honom om läget och lägger mig sen i soffan en stund, kan inte somna.
Har lovat Tess och Takman att följa med och titta på ett hus vid 17:30.
Efter det skyndar jag mig hem till telefonen.

Åker till jobbet vid 20:00.

Hon har inte ringt...