Onsdagen den 1 Juli 2009

Härligt men oj så tufft!

Var nere i Lund igår och hälsade på D.

Jag, Jove och Jessica startade kl 06.00 från Örebro. Supervarmt hela dagen och en AC som inte riktigt funkade. Resan gick bra och vi bubblade hela vägen ner.
Hade fått tid kl 13 men vi var lite tidiga så tjugo i ringde jag på nere på Lunden.

Hade pratat med D:s kontaktperson dagen innan och fått veta att pga att det inte bara var familjen som skulle komma skulle besöket vara bevakat. Vi gjorde upp att jag skulle gå in själv först så jag fick kramas lite själv med D innan tjejerna kom. Ingen kroppskontakt är tillåten när det gäller kompisar.

Jag fick komma in i ett rum som bestod av ett bord och fem galonklädda karmstolar, det var svalt och skönt därinne. Det tog nog tio minuter innan D kom. Jag funderade mycket på hur hon skulle vara och bete sig när vi träffades. Så hör jag hur det skramlar till och en dörr öppnas längre bort i korridoren och sen står hon där...

Gud va fin hon är! Vi kramas länge och tårarna kommer. Hon känns helt annorlunda att krama nu mot en månad tidigare när hon var så himla mager. Nu har hon återfått formerna nästan helt. Vi sitter bara och tittar på varandra, känns inte ens konstigt att Frida (kontaktpersonen) är med. Vi pratar lite praktiska saker en stund sen säger jag att jag ska ringa in tjejerna som sitter i bilen utanför och väntar.

När Jove och Jessica kommer in så börjar de prata i munnen på varandra. D vill så himla gärna klämma lite på Jessicas mage, hon är i vecka 28 nu eller nåt. Det får hon givetvis inte, kan tänkas lite löjligt men regler är regler.

Besökstiden bara rinner iväg.
D berättar mycket om hur det är att vara där och även lite jobbiga saker som hon vill erkänna att hon gjort tidigare. Helt plötsligt så förstår jag vissa saker! Kontoutdrag från min bank som har varit konstiga, konstiga köp med mitt kort osv. Hon har även använt min bil vid ett flertal tillfällen när jag inte varit hemma. Tänk om något skulle ha hänt när hon körde!? Hon har ju inget körkort... Chockad, javisst men jag blir glad att hon bestämt sig för att vara helt ärlig from nu. Hoppas bara att det är slut med alla knepigheter, vill kunna lita på henne igen.
Nu vill jag bara fokusera på framtiden och inte älta gammalt skit. Jag ser på Dannie att hon tycker det är jobbigt att berätta allt för mig men jag säger att det är ingen fara. Är som sagt bara glad över att hon har kommit så långt att hon VILL berätta.
Jag sneglar på mobilen och ser att klockan snart är tre, hoppas att Frida ska glömma bort tiden lite så vi får umgås lite mera.
Prick 15:00 avbryter hon besöket. Nu blir det riktigt jobbigt. Vi kramas länge och både jag och D har svårt att släppa taget om varandra.
D passar på att peta lite på Jessicas mage.... =)

När vi kommer ut så är det varmare än nånsin, känns sisådär att sätta sig i bilen igen. Tjejerna som inte träffat D på länge pratar om hur skönt det var att se D nu när hon är lite mer som hon brukar vara. Båda två har varit ganska tuffa med D under eftermiddagen, vilket jag tycker är bra. De vill att hon ska förstå att de tolererar inte en massa skit men att de finns där för att stötta henne i framtiden. Vilka pinglor!! Blir faktiskt tårögd nu när jag skriver om det. ALLA som hamnar i samma situation som D skulle ha sådana vänner!

Resan hem går om möjligt ännu fortare än ditresan. När vi nästan är hemma i Örebro så ringer Dannie.
Hon är så otroligt glad! Hon säger att det här var det bästa som hänt henne på länge. D lovordar oss och berättar att hon har gått och viftat och visat korten som jag lämnade in för alla därinne. Hon är så stolt över mig, David och Bertil.... Vilken känsla! Jag börjar gråta lite när jag hör glädjen i hennes röst, hon får prata med Jove och Jessica en snabbis oxå. När vi lägger på så är vi tre i bilen nästan löjligt glada och rörda över D:s ord. Vi bestämmer att åka ner igen ganska snart....

Tisdag den 9 Juni 2009

Kommer kanske inte att skriva så mycket här längre, känns som att det mesta är sagt.
Blir nog bara en massa upprepningar tror jag.
Dannie har i alla fall pratat med ÖBO idag och beslutat att säga upp sin lägenhet. Hon menar att hon behöver ju faktiskt inte en trea, och tillbaka till just DEN lägenheten vill hon inte. Klokt beslut tycker jag och B.
Hon hade fått paketet i dag som jag skickade till henne, glad över skivorna. Underkläderna hade hon inte fått än för det måste tvättas innan så det inte kommer in "droger eller liknande" med dom.... Ja iof är det kanske smart att de har den rutinen för man vet ju som sagt inte vad folk postar för grejor.
D låter fortfarande glad när man pratar med henne, verkar "trivas" så gott det går.
B tycker att vi ska dra ner på kontakten med henne och bara höra av oss två,tre ggr i veckan. Jag har ju lite svårt för det... Vill kolla så allt är oki. Fast det är kanske en ganska bra tanke egentligen. Låta henne få komma fram till saker på egen hand utan att jag lägger mig i!
Det har alltid varit lättare för B att vara ifrån barnen för han är ju lite mera van än vad jag är. Även innan allt det här hände så hade ju jag och D NÄSTAN daglig kontakt men givetvis inte alltid. I efterhand känner jag att jag borde förstått tidigare att allt inte var bra med henne. Men det är ju det här med att klippa navelsträngen...
Ens barn är ens allt och man gör precis allting för dem, ibland lite för mycket...

Pratade med en gammal kompis till mig förra veckan, har inte pratat med henne på över ett år. Hon hade fått reda på det här genom en gemensam bekant. När vi började prata så sa jag nästan på en gång att det är lättare om hon läser vad jag skrivit INNAN vi fortsatte samtalet. A-M har ingen mail så jag drog ut bloggen och skickade den till henne, skrev sedan att hon kunde ringa när hon hunnit smälta allt.
Hon ringde dagen efter och vi pratade väldigt länge. Vi pratade om våra barns olikheter (hon har oxå två,om än mycket yngre).
Jag har egentligen aldrig trott att D skulle gå så långt som hon gjort även om hon har hittat på en del mindre genomtänkta saker under åren.
David däremot har jag nog aldrig behövt oroa mig för, det är lite "Björnes magasin" över honom. Bekväm att ha att göra med både till humör och även socialt. Dock kanske lite FÖR bekväm.
D däremot har alltid sagt vad hon tyckt och hävdat sin åsikt på både bra och dåliga sätt. Har alltid stått upp för de svagare och aldrig blinkat för att gå emellan ett slagsmål. Jag har varit rädd för att hon ska råka illa ut ibland men aldrig på det här sättet...

Måndag den 8 Juni 2009

Ja jag anade väl nästan det. Kom nyss hem ifrån D:s lägenhet och jag hittade ännu ett lån som hon tagit på 3000 kr. Bokfört den 23 Maj, alltså samma dag som hon lyckades rymma. Ringde upp företaget och ifrågasatte hur man kan ta ett lån utan att ha en giltig legitimation? Jo, var man befintlig kund så var det bara att köra på. Smidigt för de olika låneföretagen men en katastrof för lättlurade människor... Nu har jag spärrrat D hos DET företaget så ska hon låna igen så måste hon ha ett leg.
Jag plockade ihop lite underkläder och skivor och slängde på posten, förhoppningsvis har hon det i morgon. Jag struntade faktiskt i att skicka med digipassen och kontokortet, det får hon be om igen.
Pratade med B när jag kom hem och han tyckte egentligen inte att det var nåt större problem i sammanhanget, och ja visst det är det ju egentligen inte.
Ska prata lite med Dannie senare och se vad hon säger om det hela. Jag vill inte pressa henne för mycket som läget är nu. Bara hon håller sig motiverad att fortsätta och förstår att vi finns där för henne så länge hon kämpar på.

Söndag den 7 Juni 2009

Nu har jag pratat med D varje kväll sedan hon kom till Lund, och det verkar som om hon verkligen har fattat grejen. Jag frågade henne om hon fortfarande var besviken/arg över sin LVM-dom, det var hon inte. D tycker att det var bra på ett sätt att vi kom på henne så tidigt i hennes "missbrukar-karriär".
Hon berättar att hon verkligen trivs på Lunden och att det är skönt att få komma bort från Örebro. Hon vet inte riktigt när vi kan komma och hälsa på men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge. Dannie berättade även att en personal som varit ledig några dagar trodde att hon var semestervikarie när han träffade henne...

Jag ska åka till hennes lägenhet i morgon och plocka ihop lite underkläder, CD-skivor och lite annat som hon behöver, får skicka det med posten. Hoppas att det inte finns några mer knepiga räkningar som ligger där bara.

Torsdagen den 4 Juni 2009

Ja äntligen får man väl säga...
Dannie blev flyttad till Lunden igår (onsdag). Hon ringde mig i går kväll strax efter fem, ja eller först fick jag tala med en kvinna som förklarade lite ang telefontider osv. D var på jättebra humör och tyckte det verkade bättre än Runna, hon hade iof bara hunnit vara där nån timme eller så men men... Jag tror att mycket gjorde att jag berättade vad L hade sagt om sina erfarenheter av Lunden, Tack så mycket L!!
Hon sa även att hon kommer få ha sina privata kläder så fort hon kommer till en vanlig avdelning.Hon är på intaget nu.
Hon pratade om resan ner till Lund och vilka stopp dom hade gjort och hon verkar ha kommit tillbaka lite till "gamla" D. Jag tror knappt att det är sant...
Vill inte hoppas för mycket men det är svårt att låta bli. Jag vill att hon ska använda sin berömda envishet till att ge sig sjutton på att klara det här nu!
B är lite mer skeptisk än vad jag är. Men jag VILL VILL VILL tro att det har vänt nu.

Tisdag den 2 Juni 2009

Ja som vi misstänkte är inte D "prioriterad" i dag heller... Trött blir man.
Jag kom hem i morse och kunde inte somna utan väntade tills halv tio och försökte få tag i chefen på Runna som hade lovat att försöka se till att D kom iväg. Hon svarade inte i telefon så jag ringde till 1:an istället. En kvinna sa då att :nej tyvärr ingen transport i dag heller. Ringer B och meddelar det.
Somnar till slut. Pratar med B på em när jag vaknat och han har då fått tag i chefen som "nästan" kan lova att senast i morgon ska det vara löst. Hon pratade om att de kanske kunde ändra prioriterings-ordningen. Varför ha man inte gjort det tidigare???
Bävar lite för att ringa till D i kväll, vet inte riktigt vad jag ska säga för att peppa henne längre.
Tiden går långsamt för mig och jag kan inte ens tänka på hur det är för henne...

Återkommer senare.

Måndag den 1 Juni 2009

Ja hela helgen har gått nu...
D ringde mig vid tolv i lördags och berättade att hon inte skulle bli förflyttad förrän tidigast måndag! D känner sig otroligt lurad av alla, hon förstår dock att jag och B inte har haft något med det att göra. Hon låter nästan apatisk på rösten. Jag kan inte annat än att hålla med henne och lovar att ta reda på vad som hänt. Pratar en stund med P och han säger att D inte vill göra någonting, inte ta någon medicin, röka eller gå ut i rastgården.
Jag ringde upp B som fortfarande var i Prag och berättade vad som hänt (eller INTE hänt rättare sagt!)
Han blir fly förbannad. Ska komma hem senare under eftermiddagen och vi ska prata mer då.
Vi har kontakt med D både på lördagskvällen och även söndag. Hon kommer faktiskt i håg att gratta mig på morsdag, kan tänkas lite löjligt men jag blir jätteglad. Jag vet inte om hon låtsas för min skull men vi skojar till och med lite. David kommer även hem med en blomma vilket jag tror aldrig har hänt förr. Det brukar alltid vara D som fixar med sånt.
I dag har det varit jättevarmt så jag och ett gäng åkte till ett bad utanför stan. Har säkert pratat sammanlagt över en timme telefon på stranden. En kompis till mig ska nämligen åka till Lund i morgon och då föddes idén att jag skulle kunna åka med och D oxå. Jag och B började ringa runt. Polisen, socialen, SIS och tillslut fick vi reda på att det var föreståndaren på Runna som kunde besluta det. Efter många samtal till TPC (transport centralen?) så kom det fram att varför D inte blivit skjutsad än är för att hon inte är "prioriterad"!! Hur tänker dom egentligen? Här har dom lovat en ung tjej som trots allt lämnat in sig själv att det inte är några som helst problem att fixa så hon kommer dit dom ska. De försöker förklara att det inte alltid är lämpligt med att sätta en tjej med vem som helst. De kör ju samåkning. Visst det köper jag. De är inte så pigga på att släppa iväg D med någon annan men vi gjorde ju i alla fall ett försök.
Vi får besked i morgon bitti om hon kommer iväg under tisdagen men de sa att chansen är ca 50% att det blir så....
Jag pratade nyss med D och hon lät något piggare men inte direkt gladare. Hon har blivit förflyttad från intaget till 1:an igen. JAG kan tycka det är bättre men det gör inte hon. D berättade att det var samma kille som jobbade natten som var som när hon rymde. Han verkade inte direkt munter när hon ringde efter vatten mitt i natten. Däremot så kände han ordentligt på dörren när han gick, jag och D skrattade gott!
Nya friska tag i morgon igen!

fortsättning Fredag den 29 Maj 2009

Jonte kom över och masserade D nån timme och hon tyckte det kändes något bättre efteråt. Jag fortsatte att försöka att få klarhet i vad som skulle hända om D lämnade in sig själv. På em fick vi klartecken! Det finns en plats på Lunden i Lund. Det var bara för D att infinna sig på stationen för något som kallades för "handräckning". Frågade även då när hon skulle bli transporterad dit. Det skulle ske i princip direkt.
Vi ringde David som fick komma hem ifrån jobbet tidigare för att hinna träffa D. Hon plockade ihop lite saker som hon skulle kunna få användning för senare när hon kommer på ett "riktigt" behandlingshem. Lunden är ett LVM-hem och tanken är inte att hon ska vara kvar där.
Vi gick ut till bilen och började åka, det knöt sig i magen på mig när vi närmade oss polisstationen. Usch, nu skulle jag ju inte få se henne på jättelänge igen...
Dygnet som vi fick ihop var värt så otroligt mycket både för D och mig.
När vi kommer in så är det fullsmockat med folk där inne. De flesta där för att söka pass och det var gudskelov en annan kö dit. Vi fick en nummer. Det var bara en före oss. Nån tysk turist som råkat ut för något. Det tog tid.
Jag ser att tårarna börjar komma i D:s ögon och då börjar jag också. När vi kommer fram till luckan och säger vårat ärende så gråter både jag och D ganska mycket. Poliskvinnan säger genast att vi får komma in i ett rum därbakom så vi slipper stå i väntsalen med alla nyfikna människor.
Vi blir sittandes i ett rum en stund, en polis säger till oss att ta våran tid på oss. Vi pratar lite och kramas hela tiden, jag ser att David också kämpar mot gråten.
Efter ca 10 minuter känner vi oss redo. De kommer och leder bort D...
Jag kan knappt prata när vi kommer utanför stationen, jag försökte i det längsta behålla ögonkontakt med D. Det känns så hemskt!! Nu har jag ännu en gång förlorat henne även om det är i ett gott syfte. David säger när vi står vid bilen att det faktiskt kändes som VANLIGA D nu igen...Jag tycker att D gjorde ett otroligt modigt och klokt val.... Tror inte att hon riktigt har kommit till insikt men åtminstone en bit på väg. Klockan är nu tre på em.

Vid halv niotiden på kvällen ringer jag polisen för att fråga hur det gått. Jag få då till svar att D tyvärr var tvungen att stanna till på en annan anhalt innan Lunden. Jag frågar med skepsis i rösten: inte Runnagården väl?
Jo tyvärr svarar kvinnan i telefonen. Faan!
Ringer upp Runnagården och får prata med en otroligt trevlig man,P.
P förklarar att transporten har blivit lite försenad men att D kommer att vara i väg på lördag fm. Han tycker oxå synd om D som behövde komma tillbaka, han säger även att det var bra att vi gjorde anmälan mot Runnagården. D sover just nu och jag ber honom att inte väcka henne. Jag hoppas att hon kan sova sig igenom hela natten.