Söndag den 3 Maj 2009

16:14
Mår inte nåt vidare faktiskt.
Dannie ringde förut. Nej det var egentligen inte D utan en annan person som hade hennes röst.
Jag vet att det är drogerna som talar men det gör lika ont ändå. Hon skrek och var allmänt otäck att prata med.
Menar att det är VI som har satt henne där och att vi aldrig egentligen har älskat henne. Frågar mig sen vad "dom" har gett henne. Hon förstår inte vad hon gör där.
Jag försöker fråga henne vad hon tagit när hon var ute... Hon svarar "allt jag kunde hitta".
Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan hon är "ren" så att man kan prata med henne på riktigt. Det sista hon skrek till mig var att hon aldrig tänkte ansöka om att jag får komma och hälsa på henne, det svider även om jag vet att hon kommer att ändra sig.
Bertil ringde nyss och vi pratade en stund. Kan inte låta bli att gråta...

Tänk att känslorna är så himla ombytliga. Igår tyckte jag att allt kändes riktigt bra. Förmodligen för att man blev så himla lättad att hon blev tagen. Det kändes tryggt på något sätt. Idag inser jag att det bara är början på en bergochdalbana av känslor.