Tisdag 12 Maj 2009

Ja nu har jag stängt bloggen för insyn. Det är några få som fortfarande har tillgång.
Beslutet tog jag när jag vaknade och läste nya kommentarer som kommit in, fortfarande anonyma. Tycker att man kan skriva ut sitt namn om man har kritik att framföra. Viss kritik tar jag åt mig medans en del ignorerar jag faktiskt. Att jag inte har fyllt i min profil på bloggens framsida har jag gjort med flit. Folk som INTE känner mig och D har ju ingen nytta av det och folk som känner oss vet redan vem jag är. Personligen tror jag att bloggen kommit på villovägar någonstans på vägen, vilket aldrig var min mening.
Och ännu ett förtydligande är att JA, D känner till bloggens existens och säger att det är oki. Hon kommer när tiden är mogen att få läsa allt, även kommentarer som vänner(?) lagt till. Återkommer säkert till detta ämne igen. Jag ÄR faktiskt glad att folk kommenterar och ger tips, jag kanske inte alltid tar åt mig just då men senare när jag fått smälta vissa saker.


När jag kom hem så ringde jag till Runnagården för att få tala med en sjuksköterska. Hon var upptagen till kl 10:30. Jag försökte somna en stund men det gick verkligen inte.
Fick tag på Å strax innan elva. Jag har pratat med henne vid ett tidigare tillfälle.
Förklarade att jag ville få lite insikt i hur sånt här fungerar dvs avtändningstid, acceptans osv. Hon sa att hon inte kunde säga så mycket egentligen om D men hon tyckte att det går bra för henne. Jag blev nollställd. Bra?!....
Hon förklarade att personer som hamnar i samma sits som D ofta tar ut sina aggressioner mot en närstående, någon dom känner sig trygga med. Hon berättade att D förmodligen skulle få flytta upp till 4:an under dagen. Jag frågade om det stämde med hennes försök till att "göra vapen" och hon sa att det var så. Tydligen inte så ovanligt alls. Hon berättade att D skulle få träffa en läkare i morgon och även ta prover. Kändes skönt att få höra. Jag frågade hur jag skulle göra med fortsatt kontakt med D och hon tyckte att jag skulle ringa som vanligt på kvällen. Vi la på.

Somnade om efter en liten stund, vaknade vid 4. Gick upp och tittade på bloggen och började må riktigt dåligt. Hade fått en del mail på FB som tydligen oxå läst kommentarerna. Det stärkte mig lite.
Stängde bloggen.
Började gå igenom mina kontakter på mailen och sållade rejält. Min pappa var en självklar att bjuda in likaså mina närmsta vänner. Så nu är det gjort.
Oavsett, ni som läser det här så vill jag att ni förstår att det är ett förtroende som jag ger er och det ska inte missbrukas...

Ringde D strax innan 6. Hon var förflyttad till 4:an som lovat.
Det var en helt annorlunda D mot dagen innan. Uppriktigt glad när jag ringde. Hon försökte förklara sin frustration dagen innan och bad om ursäkt. Vad som är ärligt och sant i hennes prat vet jag inte men jag hoppas ju givetvis. Jag berättade att Jessika hört av sig på morgonen och undrat om hon kunde ringa henne.
D blev jätteglad och bad mig genast att ringa upp J och be henne ringa.
D låter nästan som vanligt nu. Jag frågar varför hon ändrat sig och hon berättar att personalen på Runnagåreden sagt att staten försöker dra ner på LVM för att det är så dyrt, även att vissa LVM bara blir på 3 månader. Även att hon har kommit på att det enklaste är att sköta sig. Blir misstänksam och undrar om det är ännu ett knep från hennes sida. Vill hon låtsas vara medgörlig för att kunna rymma igen??? Dannie varnade mig än en gång för Jazze, bad mig inte ha någon som helst kontakt med henne.

Pratade med Jove senare under kvällen som D oxå bett ringa, hon tyckte även hon att D lät nästan som vanligt. D berättade att hon längtade efter dom allihop.
Jag hoppas att det här kanske kan bli en vänpunkt även om det är att vara naiv i överkant, men nånting måste jag ha att gripa tag i för att inte gå under helt.


Vill även passa på att tacka mina arbetskamrater som är helt suveräna med stöd åt mig.
Låter dessa ta del av det här för att nånstans inom mig så hoppas jag att D kan komma tillbaka till oss och arbeta när hon är HELT frisk. Om det så tar ett eller flera år.

Mina nära kamraters stöd VET jag att både jag och D har.... Men kram till er alla!