Lördag den 25 April

Läget är lite annorlunda nu. Jag pratade med D:s handläggare på torsdag morgon. Fick reda på att D är på Runnagården för avgiftning. Jag frågade henne om hon var helt säker på att inte Dannie skulle kunna bli släppt. Nej det tror jag inte svarade hon. Frågade då om hon NÅN gång hade varit med om att de släppt någon i samma situation. Nej. Känslan var obeskrivlig en kombination av glädje och sorg. Nu var det alltså på riktigt. Min lilla tjejja var inlåst.
Under dagen skulle vi få besked om ett beslut om ett omedelbart omhändertagande, typ i efterskott. Nu har soc en vecka på sig att LVM:a Dannie.
Jag ringer till Runnagården och får tala med nån Kjell. Frågar hur D mår och om hon får prata i telefon? Javisst säger han jag går och hämtar henne. Väntar spänt i luret. Kjell kommer tillbaka och säger att D inte vill prata med mig. Jag ber honom hälsa att jag älskar henne och om hon ändrar sig så är det bara att ringa.
Soc ringer upp efter nån halvtimme och hon berättar att D har sagt att vi inte längre ska har rätt att få information om henne. Lägger på luren. Vi är nu helt utestängda....
Börjar gråta och inser att vi nu inte ens kommer att få reda på om hon av någon anledning skulle bli släppt! Var kommer hon att hamna? Blir det det här "braiga" stället i Småland som vi pratade om? Det enda vi kan hoppas på i nuläget är att Dannies ilska lägger sig och att hon vill ha kontakt igen. Allt annat känns otänkbart. Livet måste givetvis gå vidare ändå ....
Jag åker iväg till Åland med mina arbetskamrater som varit bestämt sen länge. Fram till dess var det bara Annica och Lina som har "vetat" på jobbet förutom min chef.
Känns kanske märkligt för folk att jag åkte iväg till Åland mitt i den här tragedien?
Ärligt talat det skiter jag i. Jag behövde komma iväg och försöka tänka på nånting annat för ettt dygn eller så. Jag kan inte göra nånting hemma i alla fall. Berättar inte först för de andra tjejerna men känner att det faktiskt inte spelar någon roll. Säger som det är men orkar inte berätta allt utan hänvisar hit till bloggen. Bättre att dom läser allt och sen frågar om det är nånting dom undrar över.
Resan blir lyckad och vi skrattar och flamsar. Overkligt? Ja ibland glömmer jag nästan bort allt som hänt, men bara nästan....
Jag ska jobba i natt. Innan ska jag åka och hämta nycklarna till D.s lägenhet. Bertil var där på fm och det är ingen vacker syn. Hoppas att jag hittar D:s bankdosa så jag kan kolla upp hennes ekonomi i veckan.