Början....

Skrivet natten mellan mån-tis 20-21 April 2009



Torsdag 16 April 2009

Ja hur ska jag egentligen kunna förklara känslan som jag hade i torsdags morse?


Vaknade tidigt som vanligt och satte mig vid datorn, bläddrade förstrött bland nyheterna i NA. Fastnade på en notis om en stulen bil i Brickebacken.... 4 personer gripna varav en 22-årig kvinna.


Tankarna drogs direkt till Dannie, skulle hon komma upp till jobbet idag? Det var väl inte hon i den stulna bilen? Hur förkyld ÄR hon egentligen?


Börjar ringa. Inget svar. Oron i magen växer. Börjar luska lite på hennes FB-sida... Hittar namnet på hennes nya inneboende, Jazze. Hittar inte Jazzes mobilnr på varken hitta eller eniro. Testar Ratsit... får EN träff. Tjejen är född -89.


Tankarna går bakåt i tiden....


Den här tjejen var inblandad i när David blev misshandlad för 3 år sen, på vilket sätt är oväsentligt nu.


Dannie har verkligen HATAT Jazze...


När jag hörde att hennes nya inneboende hette just det frågade jag Dannie om det var samma, men hon nekade till det.


Ringer David på jobbet som har kvar Jazzes nr.


Ringer henne och hon låter förvånad men trevlig. Frågar om Dannie är hemma men hon säger att hon inte vet det för hon är tyvärr inte själv hemma. Jag ber henne kolla upp var hon är och återkomma till mig.


Jazze ringer upp en stund senare och berättar att Dannie ligger i sängen men sover. Ber henne väcka henne så jag kan få prata några ord.


Dannie har "försovit sig" enligt henne själv. jag blir arg och skäller lite, Hon lovar att gå till jobbet till kl ett. Vi pratar vidare en stund, hon låter lite sluddrig på rösten och jag funderar lite över det. Helt plötsligt börjar hon prata om ett överkast och att jag inte ska vara arg och att hon kommer tvätta det!


Förstår genast att nåt inte stämmer...


Avslutar samtalet på ett piggt och trevligt sätt och bestämmer att hon ska komma till mig efter jobbet.


Rusar ut i bilen och åker mot markbacken, ringer samtidigt Jazze och ber henne att med tanke på allt gammalt hon gjort våran familj att se till att jag kommer in i lägenheten. Hon går med på det.


När jag kommer fram dit så får jag precis ettt sms från Dannie där hon ber mig att lämna dom ifred. Struntar i det och knackar på...


Dörren öppnas av Jazze (tror jag) och jag kliver in. Dannie är vansinnig och gapar och skriker på mig och jag gapar tillbaka...


Sen ser jag....


Min dotter är så hålögd och skakar i hela kroppen... Jag lugnar mig och vi sjunker ner på golvet tillsammans. Både hon och jag gråter.


Hon håller en svart plastask krampaktigt i ena handen. Plötsligt åker locket upp och där ligger två sprutor och en kanyl fullt synligt, även en lite mindre ask som är tom.


Dannie börjar skaka okontrollerat och har tics i hela ansiktet och händerna ... mumlar något om femtio kronor och att "blåsa nåt eller nån".


Hon lägger sig ner i mitt knä och jag ber att få titta på hennes armar och ser att det är gott om färska stickmärken och att hon även har skurit sig igen. Vi gråter ännu mera och jag pratar tröstande och lugnt med henne. Reser mig sen upp och ringer Bertil , kan bara haspla ur mig att "-Dannie har börjat injicera droger". Bertil låter förvirrad coh förtvivlad. Säger bara sen att jag ska ringa honom så fort jag bara får möjlighet. Under tiden har Dannie kommit på fötter och skriker åt mig att lägga på, får absolut inte prata med honom. Jag lägger på och står bara och håller om henne... känner att hon är väldigt smal, en doft av aceton slår emot mig.. Tänkte nog inte på det först men minns att jag rynkade på näsan när hon öppnade dörren till lägenheten.


Jag frågar henne när hon ätit eller druckit senast, hon svarar:- Jag vet inte mamma.


Vi sätter oss på golvet igen och tänder en cigarett, jag frågar vad hon tagit och när. Hon berättar att hon skjutit Tjack och Mephedrone dagen innan, hon är fortfarande hög som ett hus och har svårt att fokusera blicken...


Försöker tänka klart.


Rabblar i mitt huvud namn på personer vi kan ringa, frågar även Dannie. Ett namn som hon fastnar på är Louise, en tjej på mitt sjobb som har haft samma problem för några år sen och nu jobbar med missbrukare.


Ringer Louise. Berättar i snabba drag om "allt", hon blir förvånad och nog lite chockad tror jag. Vi pratar en stund och hon lover att återkomma till kvällen när hon har kollat upp olika alternativ.


Fan, fan ,fan ,klockan är bara halv ett!


Jag försöker lugna Dannie och spelar "glad" och omtänksam...


Går ut genom dörren och hoppas att jag ska kunna få komma tillbaka om Dannie gick på mitt spel....


Ringer Bertil igen, som råkar vara i Jönköping.


Vi pratar en stund och jag säger att jag kommer åka upp till UBB för att prata med Per-Åke (Dannies soc-gubbe).


Kommer dit ca kvart i ett , dom har lunch till ett. Skiter i det och börjar knacka på till slut så kommer en och öppnar och jag går in till P-Å.


Jag säger till honom att -nu har Dannie börjat injicera! Varpå han svarar. -Nej, inte Daniela det tror jag inte på!


Jag blir stum.


Han menar på fullaste allvar att han tro att jag står och hittar på?


Frågar var jag kan vända mig och han berättar att det är mottagningsgruppen som ligger på Ribbingsgatan.


Åker dit och får träffa en kvinna som heter Beatrice. Förklarar läget och berättar att Dannie har gått ner ca 12 kilo på två veckor och att hennes allmäntillstånd är klart försämrat.


Hon vet nog inte riktigt vad hon ska tro...


Hon verkar kanske inte riktigt förstå allvaret. Beatrice lovar att ta upp det med sina kollegor men säger även att det är sekretess i och med att D. är vuxen.


Lämnar mitt nummer och ber henne ringa mig så fort dom har beslutat vad som ska göras.


Åker hem. Gråter nästan hela tiden. Pratar med B. Han har ångest över att inte vara på plats. Jag är förbannad och försöker hitta orsaker!? Tanken kommer hela tiden tillbaka till Jazze. Kanske fel att skylla på en ung tjej!? Men faktum kvarstår: D var inte så här för en månad sen innan J kom in i hennes liv.


J flyttade in för att D:s tilltänkta inneboende 24 timmar innan inflytt fick ett förstahands kontrakt. Jomen visst, jävla grattis till honom då!!


Röker konstant och häver i mig kaffe, har feber och rejält ont i halsen. Går som på nålar och bara väntar på ett samtal från soc.


Äntligen så ringer dom. Kl är tre på em och vi bestämmer att vi ska träffas utanför D:s lägenhet kvart över.


Jag åker dit och går och ställer mig i porten. klockan går och hon blir halv fyra.


Det kommer en något äldre kille mot porten och jag låtsas prata i telefon och skrattar. Han går in i D:s lägenhet, det knyter sig i magen av rädsla.


Går ut och ringer soc igen och får veta att dom står utanför nr 113 istället för 13. Dom lovar skynda sig.


Det kommer två tjejer mot porten och presenterar sig, Åse är det enda namn jag lägger på minnet.


Vi går upp mot lägenheten och knackar på. Jag hör Jazze säga: -vet inte vem det är, känner inte igen henne.


Jag har glasögon på mig vilket jag inte hade på fm. Jag ropar i brevinkastet, försöker låta hurtig och glad.


D öppnar dörren och backar inåt i hallen. Jag kliver in och låter dörren stå på vid gavel. D funderar på varför och lutar sig fram för att stänga. Jag ropar ut i trappan på Åse.


Puttar bort D som står i vägen. Dom kommer in i hallen.


D blir alldeles vansinnig och vrålar åt mig. Höjer knytnäven och kommer emot mig men hon backar tillbaka i sista sekunden.


Soc står tveksamt innanför dörren och tittar.


Jazze kommer springandes och skriker till mig:-Fan! Nu har du förstört allting!!


D springer först in på sitt rum och slår igen dörren, ångrar sig sen och rusar in på toaletten.


Förmodligen för att slänga nåt i toastolen, vet inte....


D skriker som ett djur.


Åse säger till mig att det är nog bäst att jag går ut så kanske dom kan prata bättre med henne.


Jag går ut på gården och sätter mig och bara gråter. Min telefon ringer: det är Annica från jobbet som frågar hur jag mår i halsen. Kan knappt prata, bara hulkar fram att D har börjat injicera.


Vi avlutar snabbt och jag ringer upp B.


Efter vad som känns som en evighet kommer soc ut och verkar först inte se mig där jag sitter. Jag småspringer fram och frågar vad som hänt. De berättar att D har varit mycket öppenhjärtlig och berättat om sina problem, jag är väldigt skeptisk..


Berättar att D kan manipulera egentligen vem som helst bara hon vill.


De hänvisar till sekretessen men försäger sig lite om att de ska ha kontakt med D dagen efter.


Maktlös....


Åker hem ringer Jove (gammal kompis till D). Vi pratar jättelänge och hon lovar att försöka få kontakt med D.


Kommer inte riktigt ihåg ordningen på det som följer. På kvällen kommer resten av D:s gamla kompisar, Bosse, Milla, och Lollo.


Jove får kontakt med D som tydligen är på en fest i Kumla, hon låter inte fräsch.


Berättar givetvis inte för D att Jove är hos mig, det måste få vara hemligt.


Bosse har med sig D:s extranyckel som jag fått lov att ha. Känns på nåt sätt tryggt och skönt...en stund.


De bestämmer med D att höras av nästa morgon. Alla går hem, det känns märkligt tomt och tyst efter dom gått.


Kan inte sova ser hela tiden D framför mig... Vet inte om hon lever eller inte. Skickar iväg ett sms vid tolv på natten, vill bara veta att hon är oki. Får svar strax innan ett: jag lever.


Att två små ord kan få en att känna en så stor glädje???

Fredag 17 April 2009

Sover trots allt bättre än på länge är förmodligen helt slut mentalt efter allt plus förkylningen. Vaknar vid sju och helvetet börjar om... Lever hon? Har hon druckit nån vätska? Har nån gjort henne illa?


Börjar morgonen med cig och kaffe, kan inte få i mig något annat. Mår illa konstant. Har börjat låsa dörren även när jag är hemma. Jag som inte ens låser dörren när jag åker upp på stan!