forts... fredag



Börjar ringa soc mottagningsgrupp redan kl 08:00. De hänvisar fortfarande till sekretessen och inget mer blir sagt...

Pratar med B flera gånger under förmiddagen, han mår otroligt dåligt. Han är på jobbet men tankarna är hos D hela tiden.

Jag har myror i hela kroppen... Måste ha något att göra. Fika med nån kanske? Nån som VET och som jag kan prata med...

Kl är nu 12:00, bara två timmar kvar tills D ska ha nån typ av kontakt med soc.

Bestämmer att ta en fika med T, som inte dyker upp pga missförstånd.

Är frustrerad...

Frida ringer och vi bestämmer att hon ska komma till mig för hon slutar tidigt.

F kommer och jag börjar att berätta hela historien, hon blir lika förvånad som alla andra.



Vi pratar lite om annat, bebisen och så.

Helt plötsligt ringer B och säger att han är på väg ifrån jobbet och är vid Älvtomta ungefär.

Han frågar hur Jazze´s hund ser ut och jag förklarar.

B säger -Jag ser två killar framför mig med en hund och en tjej , vet inte om det är D eller inte. Hon ser mindre ut. Vad ska jag göra?

Ja , Jazze vet ju inte vem du är så gå förbi bara och kolla lite säger jag.



Det går fem, tio minuter sen ringer B upp igen.

-Jag står här med D nu, hon sitter på en parkbänk och pratar med vad hon säger är soc, ringer upp dig strax.



Jag röker febrilt och väntar.



B ringer. Är uppriven och frustrerad. D är väldigt medtagen och hög, erkänner det till och med.

Insjunken i ansiktet och kan inte ens tända sin cig pga ryckningar i händerna.

B kontrollerar att det verkligen var soc hon pratar med och får det bekräftat av dom. Passar samtidigt på att fråga D om vi kan få insyn i utredningen för att slippa sekretessen, hon går med på det! Äntligen känns det lite som....



Vad tror soc egentligen om oss som föräldrar? Ja visst sekretess är ju viktigt men i det här läget vill man bara be dom fara åt helvete.



B försöker med alla medel få D att följa med hem till mig men hon vägrar. Säger sig ha "grejer" till Jazze som hon måste gå hem med, B får givetvis inte följa med. B frågar om han får ge henne en kram och det går hon med på, han känner hur tunn hon blivit. D går hemåt.



B ringer mig och börjar berätta, sen säger han plötsligt.- hur såg den där killen ut som gick in i D.s lägenhet igår? Jag förklarar. -Fan det är ju han hojtar B. Det har tydligen kommit en kille förbi honom när han står och pratar och B uppfattar det som om han hånler emot honom.

-Jag springer efter, ringer snart.

Efter nån minut är han tillbaka i luren. Han hann ifatt honom och låtsades ringa polisen, killen ser nervös och orolig ut, kollar hela tiden efter B. Han försvinner iväg.



F förstår att vi behöver vara själva och prata, jag och B.Vi säger hejdå.

Jag ringer Jove som vi vet är nära D och inte är strulig. Hon kommer strax efter B.

Vi sitter i köket och pratar, smider planer på hur vi ska kunna ha koll på D utan att hon förstår att jag och B är med.

Vi försöker få J att berätta om hur hon upplever Dannie som person. Hon berättar att D nästan alltid är glad eller väldigt förbannad, visar aldrig att hon är ledsen. Vi håller med.



B ringeroch pratar med soc och frågar varför det bara var en telefonkontakt och inget möte?

Hur kan dom bedömma D utefter det? Soc-jouren tar över. Under helgen är det dom vi ska vända oss till. De kommer ha en kontakt senare under kvällen med D.



Vi bestämmer att J ska ringa och fråga om D vill komma utanför sin port för en cig.

D säger att hon ska på fest i Kumla under kvällen, (jag kan ha rört ihop dagarna här, var det torsdagen kanske?) Skit samma.

Hur det än blir så träffar Jove D och pratar med henne. När J åker därifrån så ringer hon och berättar läget, hon har även bett D att messa till mig så jag vet att hon är oki. D gör det INTE.



Maggan och Niklas ska komma över en stund på kvällen, vi bestämmer det.

En halvtimme senare ändrar jag mig, jag är HELT SLUT. Måste fundera...



Ringer soc- 4 ggr under kvällen för att få uppdatering om ifall de har träffat D eller inte.
Sista gången jag ringer så svarar Kjell (en av soc-arbetarna) -Hej Pyret jag kände igen ditt nummer...

Soc-jouren har varit där och givetvis har dom RINGT innan och typ förvarnat, IDIOTER!!!
D sa att hon inte var hemma men kunde vara det om ca 10 minuter. Lägenheten är tom förutom D. Förvånande? Nej!

De bedömmer henne som påverkad men relativt fräsch! Dom här människorna har aldrig sett D förut, vad har dom att jämföra med? Tycker inte att hon är "speciellt mager", smal javisst men inte "mager". Alla vi som känner D vet att hon är kraftigt byggd men inte tjock på något vis. Av den kraftigheten finns det ingenting kvar av. Förklarar återigen om den otroligt snabba viktnedgången och min oro för uttorkning. Och att allt detta har hänt de sista veckorna...

De berättar att de ska ha en kontakt med D dagen efter och att hon inte kommer att få veta om dom kommer eller ringer. Jamen va bra då!!?

Pratar igen med B som har fått en kontakt med FMN (föräldrar mot narkotika). De har diskuterat en ev polisanmälan mot D och B frågar mig vad jag tycker. Velar lite fram och tillbaka men vi beslutar att FMN-kontakten ska utnyttja en annan kontakt som de/hon har inom polisen. Hon lovar att återkomma till honom.

Kommer inte riktigt ihåg turerna under kvällen men jag pratar mycket i telefon, Louise, T och ringer även upp J som jag inte har haft så mycket kontakt med på sistone. Louise är tveksam till polisanmälan, tror att D kanske kommer att dra om hon får nys om ddet. Vi är ju måna om att vi vet var hon är.
J och jag pratar länge och väl, det känns skönt och jag får även skratta lite mitt i allt elände.

Släcker och somnar faktiskt ganska snabbt, vaknar givetvis hela tiden av de otäckaste drömmar jag någonsin haft.... Allt mal i huvudet, lever hon? Är hon själv? Behöver hon hjälp? Hon har ju även haft svårigheter med andningen sista veckorna. Vi trodde ungen åkt på en lunginflammation men en stor biverkan av Mephedron är just andningsvårigheter...