Natt 13-14 April 2010

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu. Sitter på jobbet och gråter, kan inte släppa alla tankar på Dannie. Träffade henne ikväll innan jobbet men det verkar som om hon har gett upp allting. Om hon inte får vara med Frank (som fortfarande bor på Basta) så vet hon inte vad hon ska göra överhuvudtaget.
Jag berättade om min tanke som kom idag när jag inte kunde sova... Tänk om hon inte fixar det här??? Det näst värsta är fängelse och det värsta orkar jag inte ens tänka på.
Nu är det snart ett år sedan Malin Hjärtström dog av en överdos...

Fan, det funkar inte att sova, så jobba är väl det bästa i det här läget.

Funderar mycket på Dannies destruktiva beteende och varför hon har det?
Vad har egentligen hänt henne och varför vill hon inte få hjälp???

Natt mellan 12-13 April 2010

Trodde nästan inte att jag skulle behöva skriva mer i denna blogg, men tydligen inte.

Har varit ganska lugnt med Dannie på sista tiden. Hon flyttade hem till Örebro för några veckor sen. Både soc och hon själv tyckte att hon hade gjort sitt på Basta Göteborg... Hon har bott hemma hos Milla i tre veckor och det har väl fungerat skapligt, men absolut ingen bra lösning i längden. Både jag och Bertil var väldigt bestämda på att hon inte kunde flytta hem till någon av oss igen.
Hon har varit ute och festat två gånger som vi vet om, och "skött" sig då.
Nu i helgen sa hon att hon var hos Agnes för att Milla jobbade, det visar sig att hon INTE befunnit sig där. Jag pratade med Dannie igår på em och då sa hon sig ha blivit förkyld... Samma svårighet att andas som sist och skrovlig på rösten. Bertil ringde mig idag och han var oxå orolig. Innan jobbet ringde jag till henne och bad henne möta mig vid parkeringen för att bloss. (svepskäl från min sida, givetvis) Direkt när hon kom såg jag på henne att det var något. Hon berättade på en gång att hon tagit ett återfall under helgen och polisen blivit inblandad. Blivit tagen i Vivalla, hos vem vet jag inte. Hon pratade om två stycken andra men givetvis inga namn. Jag blev tvungen att åka till jobbet men sa att jag skulle ringa upp B på en gång. B var inte hemma utan på något event med Lisa så vi pratade bara en kort stund. Han skulle ringa Dannie under kvällen eller i morgon. Hoppas nu att soc gör något fort så det inte hinna gå för långt. Bra om Bertil kan vara med och styra upp det hela, det är han kanon på.
Jag ska jobba två nätter till, så jag måste försöka sova i morgon på dagen.
kan inte ta ledigt hur som helst, måste spara på de tillfällen tills när det VERKLIGEN behövs....
Skrivandet känns lite lagt på is men jag vill ändå försöka återge allt som händer för framtida bruk. Tror inte jag kommer låsa bloggen den här gången för det är inte så många som överhuvudtaget läser längre. Återkommer i morgon med mer nyheter.... Förhoppningsvis bra sådana!

Natten mellan 9-10 november 2009

Ja nu är jag efter mycket om och men på jobbet i allafall.

Sov nästan ingenting natten till idag, orolig, var uppe och rökte och drack kaffe till och från.
Lyckades somna vid tio-snåret på förmiddagen och blev väckt av telefonen vid elva.
Jag hör Dannie i luren, hon flåsar och gråter. Försöker lugna henne för att få veta vad som hänt.
Hon berättar att hon och Joanna varit i Göteborg de senaste dygnen men nu blivit rejält osams. Om pengar givetvis och hur de ska tjänas in... Dannie blev rädd och drog ifrån lägenheten utan jacka efter ett tumult med Joanna. Har sprungit ut på gatan och bara fortsatt springa. Hon har ingen aning om var hon är och fryser.
Jag frågar henne vad hon tagit för droger och svaret blir "allt". Vilket är heroin, tjack, hasch, osv osv. Hör att hon är påverkad på andningen och frågar om hon tagit mephedron oxå, men det finns tydligen inte att tillgå i Gbg.

Jag försöker få henne att lugna sig medan tankarna far genom mitt huvud!
Hon gråter och pratar osammanhängande om att "de" är efter henne. Hon säger att hon ska försöka ta sig till centralen, men vet inte vilket håll den ligger åt.

Jag vet inte alls vart i Gbg hon befinner sig!

Lyckas övertala henne att jag ska få ringa upp Stefan som bor i Gbg för att få rådgivning, hon vägrar först. Efter lite trixande ger hon med sig. Jag vill inte släppa kontakten med henne så jag har henne kvar i luren medans jag ringer S från hemtelefonen. Tack gode gud, han är hemma!
Han ber mig att försöka få henne att lugna sig så hon kan få fram på vilken gata hon befinner sig, det tar ett tag men sedan får hon fram att hon ser en Preem-mack lite längre fram. Stefan ber henne vänta och slänger sig i en taxi. Jag skickar en bild på Dannie till Stefan.
Jag pratar med D fortfarande, tiden sniglar sig fram.... Efter ca 20 minuter är han där. Jag får honom till luren och han säger att han ska sätta D på första tåget till Örebro som går om ca 1,5 tim. Vi lägger på.

Passar på att ringa upp Bertil och informerar honom om läget. Röker och dricker kaffe oavbrutet...
Törs nästan inte hoppas på att det ska gå "så enkelt".

Jag och S har kontakt flera gånger under tiden innan tåget ska gå. Han tycker att hon verkar ganska fräsch även om hon är speedad. D och S har aldrig träffats förr.

När D äntligen sitter på tåget kan vi prata lite lugnare, hon berättar om allt som hänt de senaste dygnen. Om varför och hur de kom på att avvika ifrån Skogsgläntan. D:s version är att J har tjatat på henne sedan fredagskvällen om att hon hade "grejor" i en lägenhet och att det vore bra om D oxå ville hänga på. D är tveksam, men det argumentet som D köper är: -Jamen kan jag skita i mina två små barn så kan väl du strunta i dina föräldrar och din bror, det fattar du väl? Och på något jäkla sätt så verkar det vettigt för Dannie i den sekunden! (herregud, hur fan tänker en missbrukare egentligen??? )
De har tydligen stulit kläder på flera varuhus och sålt för att få mer pengar till droger. Men sen kom Joanna på idén om att D skulle sälja sig själv på Rosenhillsgatan (?) och det var då de blev osams när Dannie vägrade...

Är såå glad att hon tog mod till sig och lyckades dra därifrån!

Vi pratar om hur hon har tänkt sig det hela när hon kommer till Örebro. Hon berättar att hon verkligen har trivts i Basta-gruppen men att i nuläget så törs hon inte åka dit igen för att hon skäms så fruktansvärt. Jag försöker att förklara att hon egentligen inte har något att skämmas över i och med att hon faktiskt avbröt det hela och tog kontakt med mig. Hon hade lika gärna kunnat fullfölja planerna eller ringt någon annan.
Mitt i alltihopa så är jag så stolt över henne att hon faktiskt förstod att mig kan hon alltid ringa till! Stolt, kanske inte är det rätta ordet, men jag är nöjd över beslutet som hon tog.

Vi lade på för att spara på hennes batteri i telefonen. Jag ringde upp chefen på Basta och pratade med honom. Han förklarade att alla hade blivit jätteledsna när de förstod att D hade dragit. Han var uppriktigt förvånad. Han menade att D hade alla de rätta "koderna" för att lyckas vara/bli drogfri.
Jag sa att D skämdes för mycket för att ta kontakt med honom men han bad mig hälsa att alla där var ju gamla "busar" som gjort så mycket värre saker än hon gjort nu.

Eftermiddagen gick långsamt, D:s tåg skulle komma in 16:52.

Jag ringde upp Jove och frågade om hon kunde tänka sig att följa med till stationen och hämta henne (Bertil skulle till Uppsala i två dagar).
Absolut kunde hon det, även Jessica skulle följa med.
Vilka kalaspinglor!
Vi spånade lite i telefonen om hur vi skulle lägga upp det hela kvällen osv. jag skulle ju jobba natt och David jobbar ju till kl 21:00.
Ingen av tjejerna hade problem med att stanna, även över natten.
Jessica har en liten dotter på 1 månad som var tvungen att följa med pga amning.

Vi stod vid tåget redan en kvart innan det kom in och bara väntade... Tänk om hon försökte hoppa av tidigare? Jag och Jove delade på oss när tåget närmade sig perrongen. Jag gick åt ena hållet och J åt det andra.
Usch vad nervös jag var!
Precis när jag tror att hon inte är med och tar upp telefonen för att ringa henne, ropar Jove på mig.
Där var hon ju! Vi kramas och tårarna kommer, hon är iskall! Jove lånar ut sin jacka till D och vi går emot bilen. Dannie blir lite ställd när Simone sitter i en barnstol i bilen. Hon vill egntligen inte träffa henne när hon är så hög som hon är nu. Vi förklarar att det är ingen fara och att hon kommer inte få röra, eller hålla henne idag i alla fall.
Vi kommer äntligen hem till lägenheten, D är lite reserverad i början, man ser att hon skäms... ger henne lite mat och förmår henne att dricka lite, hon har inte druckit på två dygn och acetonlukten är ganska skarp från hennes mun.
Hon luktar gott för övrigt och ser frisk ut. D har ju då aldrig lyckats få nån färg på sin kropp men nu har hon faktiskt det efter ihärdigt solande nere på Basta. Hon är väldigt nöjd över det , det märks.
Jag berättar för henne vad chefen på Basta sagt till mig, och även att de kan tänka sig att ta tillbaka henne tidigare än efter tre månader som är brukligt. Han skulle ha något möte nu i kväll och lägga fram förslaget att en månad räckte för Dannies
del. Det vore ju skönt om D kunde komma tillbaka dit igen. Frågan är nu bara vad vi gör i en månads tid??? Jove säger att D kan vara mycket hos henne där det även finns hästar att tillgå och Jessica skojar och säger att det vore ju bra att få hjälp med Simone ibland så hon kommer in i duschen NÅN gång per vecka åtminstone! Dannie skrattar och börjar slappna av lite.
Efter nån timme eller så kan hon äntligen gå och kissa vilket hon inte heller har gjort sedan i lördags! Man märker på henne att hon är slutkörd i kroppen men fortfarande för speedad för att koppla av och somna.

Vi bestämmer att Jove ska ta med sig Dannie hem till Stortorp över natten så jag kan åka och jobba.

Och nu sitter jag här, är dödligt trött men glad att Dannie är i trygghet just nu i alla fall. Jag har säkert glömt bort en massa som har hänt men det kommer jag nog på efter vägen.... Håller alla tummar just nu!!

söndagen den 8 november 2009

Fy fan säger jag bara!

NU är det igång igen! Trodde D hade fattat vid det här laget, men icke!
Hon flyttade till Skogsgläntan i fredags och allt skulle bli SÅÅ bra.
Har haft en märklig känsla i maggropen sedan igår då hon inte svarat på telefonen. Messade även henne att hon inte får glömma bort att det är farsdag idag. Började ringa henne i förmiddags, men inget svar. Ringde sen upp Joanna som bor på samma ställe, men hon tryckte upptaget båda gångerna. Ringer till Basta-gruppen och får prata med en P där. Han berättar att D drog igår kväll tillsammans med Joanna. Enligt honom har de inte märkt något på D men däremot har Joanna varit lite tvär på sistone.
Saken är oxå att både på Lunden och på Basta har de varit tveksamma att låta J och D vara på samma ställe. De tycker tt J har dåligt inflytande på Dannie.

Har ju inte skrivit något om D:s situation på länge men så här är det:
D fick flytta till Borås i slutet av sommaren och trivdes väldigt bra. Efter några veckor blev de flesta förflyttade till det "nya" Basta som heter Skogsgläntan och ligger närmare Göteborg. D blev besviken att inte få flytta med i och med att det bara blev äldre kvar på Tubbekulla som det heter.
När man är på Basta får man inte lämna det själv det första året och om man måste det så måste någon "gamling" vara med. En av D:s kamrater dog genom en olyckshändelse på Bali och D fick tillåtelse att gå på begravningen som skulle vara här i Örebro.
D hade med sig en man från Basta och de gick på begravningen av Alle, sedan kom de förbi och fikade lite Det var helt suveränt att få träffa henne igen!
Hon verkade må bra men sa att hon verkligen ville flytta till det nya stället, sa att hon tappade motivationen när det inte fanns folk i hennes egen ålder där hon nu bodde.
Jo vi höll väl med om det vi oxå.... Tydligen helt fel!
Hon var alltså bara ett dygn på Skogsgläntan innan hon blev övertalad att "dra".
Känns så hopplöst att börja om igen...

David kom just och berättade att Dannie messat honom nyss, att "allt var bra"....

Vet inte hur de på Basta ställer sig om hon beslutar sig för att återvända, får hon komma tillbaka då eller? Allt känns ovisst just nu.... D:s LVM-dom gick ut den 1:a November så nu är hon bara en "vanlig" strulig unge igen! Kommer inte att bli lyst eller nåt sånt tyvärr...
Har haft bloggen upplåst ett tag men låste den direkt när jag fick reda på att D dragit, för här ska hon inte få nån info i alla fall!!

Nu ska det alltså börja igen med sömnlösa nätter och oro hela tiden! Inte veta var hon är eller hur hon mår.... vet inte om jag orkar en gång till!

Natten mellan 20-21 Oktober.

Ja nu var det rätt länge sedan jag skrev något, och det är ju kanske positivt!?

Nåja allt går väldigt bra med Dannie och hon bor nu på Basta, ett arbetskollektiv utanför Borås. Vägen dit var väldigt lång och inte helt enkel. Det blev några turer innan hon hittade rätt. Första anhalten från Lunden blev ett ställe som hette Provita, där hon bara stannade ett dygn. Hon märkte själv att det inte var något för henne med att sitta i grupp och diskutera sina problem. (vilket var deras filosofi).
Är så glad att hon inte rymde utan tog kontakt med Lunden och bad dem hämta henne. Hon berättade givetvis inget för personalen på Provita, utan huxflux stod Lundens personal där med bilen och hämtade henne. Hon var nog rädd att de skulle försöka övertala henne att stanna, hon är inte dum inte... :)

Hemma i Örebro började det bli dax att ta itu med hennes lägenhet vilket inte var det roligaste jag varit med om... Som tur var så fick jag hjälp av "tjejerna" och några arbetskamrater med städningen. (vilken givetvis inte var till ÖBO:s belåtenhet !!? )
Dannie sa till slut att låt det gå till de övriga skulderna, kändes surt eftersom vi slitit så! Hade varit bättre att låta ett städbolag ta allt på en gång.

Att tömma lägenheten var oxå ett helt företag, krävdes lite list och mycket humor. Dannie ville att vi skulle slänga allt men det kan man ju inte göra så det gick till såhär: Vi sålde det som gick att sälja, magasinerade en del och resten "dealade" jag ut till Dannies kompisar ! "Milla, vill du ha en stekpanna?" "-ja gärna " "BRA då får du ta wokpannan oxå!" Så kunde det låta... Det var så fruktansvärt mycket saker som skulle bort och slitigt var det. Jove blev väl påtvingad ett par mindre vackra ljuslyktor för att hon ville ha några snygga, ha ha! Allt går att bli av med med mördande reklam!

Tro det eller ej under alla timmar som jag städade så hade jag/vi faktiskt på oss partyhattar som vi hade hittat hemma hos Dannie, vilket gjorde det lite lättare. Kan lova att vi inte var alltför fagra... Varför har en människa flera paket med partyhattar??? :)

Måndagen den 13 Juli 2009

Allt går upp och ner hela tiden.... Dannie mår bra men oss övriga är det sisådär med.

Just i dag känns allting jättejobbigt. Har jobbar i natt och inte sovit speciellt mycket, vilket givetvis påverkar mig.
Känner så många olika känslor på samma gång: skuld, hjälplöshet, frustration och rädsla. Jag vill så himla gärna åka ner och träffa henne igen, snart! Inte alltid så enkelt. Har verkligen inte råd att åka ner själv med bil, skulle nog inte klara att köra så långt själv heller för den delen. Tåg kostar typ 1200 t/r. Och det som nästan är jobbigast är att Dannie längtar så mycket efter David oxå och då blir det ju inte mindre komplicerat. Han skulle givetvis kunna ta ledigt en extradag men han har inget körkort så jag måste lik förbannat köra själv!
Folk som kan tänka sig att åka med ner har inte semester eller har sina barn, det suger.... Vet att jag kanske låter självisk just nu men det är så jag känner. Pratade just med J och han försökte få mig lite gladare, och givetvis lyckas han som vanligt!!! =)

Var bara tvungen att skriva av mig en stund, jag vet att det snart kommer kännas bättre...

Kram alla goa vänner!

Onsdagen den 1 Juli 2009

Härligt men oj så tufft!

Var nere i Lund igår och hälsade på D.

Jag, Jove och Jessica startade kl 06.00 från Örebro. Supervarmt hela dagen och en AC som inte riktigt funkade. Resan gick bra och vi bubblade hela vägen ner.
Hade fått tid kl 13 men vi var lite tidiga så tjugo i ringde jag på nere på Lunden.

Hade pratat med D:s kontaktperson dagen innan och fått veta att pga att det inte bara var familjen som skulle komma skulle besöket vara bevakat. Vi gjorde upp att jag skulle gå in själv först så jag fick kramas lite själv med D innan tjejerna kom. Ingen kroppskontakt är tillåten när det gäller kompisar.

Jag fick komma in i ett rum som bestod av ett bord och fem galonklädda karmstolar, det var svalt och skönt därinne. Det tog nog tio minuter innan D kom. Jag funderade mycket på hur hon skulle vara och bete sig när vi träffades. Så hör jag hur det skramlar till och en dörr öppnas längre bort i korridoren och sen står hon där...

Gud va fin hon är! Vi kramas länge och tårarna kommer. Hon känns helt annorlunda att krama nu mot en månad tidigare när hon var så himla mager. Nu har hon återfått formerna nästan helt. Vi sitter bara och tittar på varandra, känns inte ens konstigt att Frida (kontaktpersonen) är med. Vi pratar lite praktiska saker en stund sen säger jag att jag ska ringa in tjejerna som sitter i bilen utanför och väntar.

När Jove och Jessica kommer in så börjar de prata i munnen på varandra. D vill så himla gärna klämma lite på Jessicas mage, hon är i vecka 28 nu eller nåt. Det får hon givetvis inte, kan tänkas lite löjligt men regler är regler.

Besökstiden bara rinner iväg.
D berättar mycket om hur det är att vara där och även lite jobbiga saker som hon vill erkänna att hon gjort tidigare. Helt plötsligt så förstår jag vissa saker! Kontoutdrag från min bank som har varit konstiga, konstiga köp med mitt kort osv. Hon har även använt min bil vid ett flertal tillfällen när jag inte varit hemma. Tänk om något skulle ha hänt när hon körde!? Hon har ju inget körkort... Chockad, javisst men jag blir glad att hon bestämt sig för att vara helt ärlig from nu. Hoppas bara att det är slut med alla knepigheter, vill kunna lita på henne igen.
Nu vill jag bara fokusera på framtiden och inte älta gammalt skit. Jag ser på Dannie att hon tycker det är jobbigt att berätta allt för mig men jag säger att det är ingen fara. Är som sagt bara glad över att hon har kommit så långt att hon VILL berätta.
Jag sneglar på mobilen och ser att klockan snart är tre, hoppas att Frida ska glömma bort tiden lite så vi får umgås lite mera.
Prick 15:00 avbryter hon besöket. Nu blir det riktigt jobbigt. Vi kramas länge och både jag och D har svårt att släppa taget om varandra.
D passar på att peta lite på Jessicas mage.... =)

När vi kommer ut så är det varmare än nånsin, känns sisådär att sätta sig i bilen igen. Tjejerna som inte träffat D på länge pratar om hur skönt det var att se D nu när hon är lite mer som hon brukar vara. Båda två har varit ganska tuffa med D under eftermiddagen, vilket jag tycker är bra. De vill att hon ska förstå att de tolererar inte en massa skit men att de finns där för att stötta henne i framtiden. Vilka pinglor!! Blir faktiskt tårögd nu när jag skriver om det. ALLA som hamnar i samma situation som D skulle ha sådana vänner!

Resan hem går om möjligt ännu fortare än ditresan. När vi nästan är hemma i Örebro så ringer Dannie.
Hon är så otroligt glad! Hon säger att det här var det bästa som hänt henne på länge. D lovordar oss och berättar att hon har gått och viftat och visat korten som jag lämnade in för alla därinne. Hon är så stolt över mig, David och Bertil.... Vilken känsla! Jag börjar gråta lite när jag hör glädjen i hennes röst, hon får prata med Jove och Jessica en snabbis oxå. När vi lägger på så är vi tre i bilen nästan löjligt glada och rörda över D:s ord. Vi bestämmer att åka ner igen ganska snart....